Podd: ”Vårt fria ord” och eftersnack om det ofria ordets tid

Lyssna på ”Vårt fria ord” på Spreaker.

Nytt avsnitt ute där poddar finns! Först högläsning av C.V.A. Strandbergs dikt Vårt fria ord från 1856, sen eftersnack om kampen för yttrandefrihet, om Vilhelm Moberg och vad han kallade det ofria ordets tid under andra världskriget, och om alternativa medier förr och idag.

Trevlig lyssning!

För dig som föredrar text:

Den här dikten kunde vara skriven i går, men också för 50, 100 eller 500 år sen.

Så långt tillbaka som vår skrivna historia sträcker sig kan man se hur makthavare har bekämpat det fria ordet.

Det fria ordet har bekämpats av människor som har något att förlora på att det talas sanning. Människor som sitter på mycket makt. Människor som vill ha mer makt. Människor som av olika skäl skyr sanningens ljus.

Sanningen om orättvisor och förtryck, om lögner och falskspel.

Det ofria ordets tid, så kallade Vilhelm Moberg tiden under andra världskriget när det fria ordet tystades av statlig censur.

Moberg skriver i Eskilstuna-kuriren den 28 februari 1941, i en artikel med rubriken “Tystnad råder i landet”:

Dithän har det alltså gått att en demokratisk regering och en folkvald riksdag av medborgarna fordrar att vi skola acceptera censurens gamla svarta spöke – ett spöke som vi hört talas om men aldrig riktigt trott på, som plötsligt stigit upp på svensk mark liksom från underjorden. Censuren innebär att allt tryckt, sålunda även böcker och broschyrer, skola granskas av myndigheterna före tryckningen.Man skall kunna kväva det fria ordet i lönndom. Vad återstår sedan av friheten?

Den svenska regeringen tystade röster som var kritiska mot Tyskland och Hitler, och mot den svenska regeringens undfallenhet när de exempelvis tillät tyska trupper att resa genom Sverige på svenska järnvägar. Man ville nämligen inte förarga rikskanslern och därmed riskera en tysk invasion av Sverige.

Man kan säga att svenska politiker var måna om Sverigebilden också på den tiden, och då fanns inte någon plats för sanningen.

Ett citat ur samma artikel:

Landet behöver lugna, modiga medborgare – men varken lugnt eller mod frambringas genom vår statliga, negativa propaganda, vars själ är en institution för undanhållande av fakta. Det finns ett oöverträffat slag av propaganda bland fria folk: att säga sanningen!

Vilhelm Moberg själv fick allt svårare att få sina texter publicerade. Men två tidningar där hans röst fick göra sig hörd var, dels i den tidigare nämnda Eskilstuna-kuriren, och dels i Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning där chefsredaktör Torgny Segerstedt stod vid rodret.

Torgny Segerstedt var också han mån om det fria ordet, och den svenska friheten. Under kriget blev också ett antal av hans tidningar konfiskerade av staten. Men redan 1934 kan man läsa i en av hans artiklar, jag citerar:

Friheten att tänka och att uttala sina tankar står över allt annat. Det är det mänskligas livsluft. Utan denna frihetens atmosfär vissnar det andliga livet bort. Allt kunna människorna undvara, blott icke detta. Där det antastas, där gäller det det som gör oss till människor, där gäller det vad som gör oss till moraliska väsen, där gäller det livet.

Några år senare blev herr Segerstedt uppkallad till självaste kung Gustav V, som försökte få Segerstedt att tona ner sig lite. Det gick sådär för kungen.

För det fria ordet hittar alltid en väg fram.

Sanningen kan icke stickas under stolen, som det gamla ordspråket lyder.

Och det var just det fria ordet som den tidiga arbetarrörelsen och socialdemokratin förlitade sig på under sina första kämpande årtionden.

Vilhelm Moberg berättar 1941:

När socialdemokratin började kämpa sig fram, var det fria ordet dess främsta kampmedel. Den fick bringa stora offer för hävdandet av dess frihet., Socialistredaktörer blev otaliga gånger fällda i tryckfrihetsmål och avtjänade hundratals års fängelse. Hjalmar Branting och Axel Danielsson var bland dessa tryckfrihetens martyrer. De förde kampen till seger, men segern hade inte varit möjlig utan det fria ordet.

Där röster inte kan göra sig hörda, där växer alternativa medier naturligt fram. Den tidiga arbetarrörelsen hade ingen som ville föra deras talan i den tidens tidningar. Så de skapade sina egna tidningar.

Historien om de alternativa mediernas framväxt under 1800- och 1900-talet tänkte jag göra ett videoavsnitt om framöver. Den är rätt spännande, och inte minst relevant eftersom vi ser hur den historien upprepar sig idag.

Dåtidens alternativa medier har blivit nutidens etablissemang, och där det funnits röster som inte kunde göra sig hörda har nya alternativa medier vuxit fram som deras språkrör.

Vi ser också idag ett etablissemang som ser ogillande på sina nya konkurrenters hastiga framväxt. Vi ser hur vår tids alternativa medier bekämpas. Vi ser hur det fria ordet bekämpas.

I vår tid är det inte tyskkritiska röster som stöter på patrull från det fria ordets fiender. Nej, när den lede fi dyker upp kan man med hyfsad sannolikhet gissa att ämnet i fråga är migrationspolitik och skattesubventionerad invandring.

Vi lever i ett land där både vanligt folk och landets högsta ledning har varit och är rädda för att uttrycka sina åsikter – för att säga sanningen – för att ens vilja söka efter sanningen.

Av rädslan för att bli uthängd som rasist, eller värre. Av rädslan för att förlora jobb och vänner. Av rädslan för de totalitära och intoleranta krafter som lever och frodas inom den svenska vänstern. Och det är dom krafterna som bär den yttersta skulden till den direkta och indirekta censur och självcensur som legat som en våt filt över Sverige i många år.

Människor har förlorat jobbet. Människor har förlorat vänner och sitt anseende. Människor har förlorat livet i Sverige på grund av att folk har varit rädda för att uttala sina tankar.

Dom här ofrihetliga och till stor del nymarxistiska krafterna har haft och har fortfarande fritt spelrum i statens institutioner – inte minst i public service, och dom dominerar också på många av landets redaktioner – de så kallade fria medierna. Det är krafter som måste bekämpas av alla som värnar det fria ordet, som värnar sanningen, som värnar förnuftet, som värnar sin egen framtid. Man måste stå det onda emot.

Moberg avslutar sin artikel i Eskilstuna-kuriren med följande ord, och dom får också avsluta det här avsnittet:

Rätten att tala och skriva fritt och få veta sanningen i våra tidningar – var det inte just den rätten, som vi skulle försvara?

Den frågan ville jag ställa till alla ledamöter i vår regering, i vår riksdag.

Är inte vårt folk enigt om att det skall försvara sin frihet, sin svenska egenart, sin kultur, sina andliga och materiella värden? Är vi inte eniga om att vi ska kämpa för allt detta intill döden?

Det här fria landet är vårt, och vårt skall det förbliva!

Låt ingen tysta dina tankar.

Trevlig helg allmogen.

Vill du hjälpa Allmogen att växa – så jag kan göra mycket mer för att värna vår historia och det fria ordet? Bli stödmedlem idag.

Prenumerera på YouTube:

Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!

Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente