Handla våra historiska kartor - 1% går direkt tillbaka till kulturarvet

Albertus Pictor – vår främsta medeltidskonstnär

En av de 1400-talskonstnärer som lämnat starkast eftermäle i Sverige är Albertus Pictor (Albrekt Målare), som dekorerat mer än 30 kyrkor i framför allt Uppland, Västmanland och Södermanland. Bäst upplevs hans konst i de sex kyrkor där bilderna aldrig överkalkats: Härkeberga, Härnevi, Odensala, Täby, Floda och Kumla kyrkby.

1400-talet kan sägas vara muralmålningarnas tid i Sverige. Runt om i landet dekorerades kyrkväggar och takvalv med talrika och ofta färgstarka bilder med motiv ur både Bibeln och allmogens vardag. Senare gjorde reformationen att kyrkoidealen ändrades i mer avskalad riktning, så att konstverken i många fall renoverades bort. Under 1700-talet började de medeltida målningarna dessutom uppfattas som vulgära, vilket gjorde att många av dem kalkades över. I vissa kyrkor kan vi emellertid ta del av medeltidens bildrikedom än idag, antingen för att målningarna lämnats ifred eller för att de frigjorts från skymmande lager av puts.

En av de 1400-talskonstnärer som lämnat starkast eftermäle är Albertus Pictor (Albrekt Målare), som dekorerat mer än 30 kyrkor i framför allt Uppland, Västmanland och Södermanland. Det faktum att flera av dem sluppit bli offer för överkalkning vittnar om att hans särpräglade stil varit uppskattad och ansetts skyddsvärd. Det har vi idag anledning att vara tacksamma över. Pictors oerhört rika bildvärld är en fantastisk källa till kunskap om livsvillkoren i medeltidens Sverige, samtidigt som de kyrkorum han dekorerat är enastående sevärdheter.

Stjärnvalv i innertaket i mittskeppet i Sala sockenkyrka i Västmanland. Kyrkan byggdes på 1300-talet och fick sina stjärnvalv på 1460-talet. Foto: Calle Eklund, CC BY-SA via Wikimedia Commons

Om Albertus Pictors bakgrund vet vi föga, men sannolikt föddes han på 1440-talet. Mycket tyder på att han som ung vuxen kom till Sverige från Tyskland. I några kyrkor har han lämnat efter sig signaturen ”Albertus Ymmenhausen”, vilket antyder att han hade sina rötter i något av de tyska samhällen som under medeltiden kallades Immenhausen. Det skulle i sådana fall kunna förklara hans speciella stil, med en livfullhet och färgbearbetning som vid den tiden var ovanlig i Norden. Kanske hade han gått i lära någonstans ute på kontinenten innan han av någon anledning flyttade norrut.

Pictor verkar först ha varit bosatt i Arboga, där han 1465 registrerades som borgare. I Stockholms jordebok omtalas han första gången 1473, då han gifter sig med ”Johan målares änka” och låter hennes barn få ut sitt fädernearv. Kanske var giftermålet ett sätt att överta en plats som målarmästare i staden, samtidigt som änkans försörjning tryggades. Med i boet förde hustrun ett hus vid Norreport, som blev makarnas hem.

Mellan 1479 och 1508 omnämns Pictor vid tio tillfällen i Stockholms tänkeböcker. Han kallas ömson ”målare”, ömson ”pärlstickare”, vilket innebär att hans konstutövning innefattat både kyrkomålning och pärlbroderi. Det finns även en notering om att han spelat orgel på en begravningsmässa i Storkyrkan. Han förefaller således ha varit en man med många begåvningar. Skattelängden vittnar också om att hans inkomster var högre än för andra inom samma skrå. 1507, då han måste ha varit närmare 70 år, beskrivs att han ”på sängen ligger städse” av sjukdom, så att han måste företrädas av sin hustru i ett tvistemål. 1509 markeras hans namn med ett streck i Stockholms stads skottebok, vilket förmodligen ska tolkas som att han avlidit. Hustrun Anna finns dock kvar i skriftliga källor fram till 1522.

Takmålningar i Härkeberga kyrka. Foto: Sniper Zeta, CC BY-SA via Wikimedia Commons

Pictors stil och teknik skiljer sig avsevärt från vad som var brukligt i svenska kyrkor under hans levnad. Ofta är lasyrer lagda på varandra i flera lager för att skapa djup. Detaljrikedomen är också ovanlig. Kläder veckar sig, hårslingor skiftar i olika nyanser och människor avbildas mitt uppe i naturliga rörelser. Ansiktsdragen är varierande och uttrycksfulla på ett sätt som sällan ses i skandinavisk konst från denna tid.

Det som gjort Pictor känd och uppskattad är emellertid inte bara hans särpräglade uttryck, utan även ymnigheten. Flera av kyrkorna har försetts med ett häpnadsväckande överdåd av bilder. Inga ytor har lämnats tomma; utrymmet mellan bilderna är fyllt av schablonornament, samtidigt som bildfälten avgränsas av bårder. Det kanske främsta exemplet på denna måttlöshet är Härkeberga kyrka, där väggar och tak fullständigt vimlar av figurer. 

Takvalv i Härkeberga kyrka. Foto: Niklas Tyrefors, CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Till sin hjälp verkar Pictor ha använt Biblia Pauperum (De fattigas Bibel), då några av hans motiv liknar bokens illustrationer. Att konstnären och hans lärlingar ibland hade svårt att återge de obekanta miljöerna är dock tydligt. Att måla en valfisk eller en kamel är kanske inte så lätt om man inte har mer än vaga föreställningar om hur de ser ut och i vissa fall är det uppenbart att konstnärerna har fantiserat fritt. Människornas kläder och anletsdrag är mer typiska för det svenska bondesamhället än för Bibelns folk och märkliga fantasidjur spatserar i vrårna.

Jona kliver fram ur valfiskens buk i Täby kyrka. Foto: Björn Strömfeldt, CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

En annan av Pictors mest kända kyrkor finns i Täby. Även här är interiören översållad av figurer, men mest omtalad är skildringen av en man som spelar schack med döden. ”Jag spelar dig matt” har det stått ovanför bilden och vi kan se hur mannen förfärad tar sig för bröstet när han inser att spelet är förlorat. Döden grinar däremot belåtet. Som barn såg filmskaparen Ingmar Bergman denna målning och blev så gripen att han senare i livet använde den som inspiration till filmen Det sjunde inseglet.

Döden spelar schack. Foto: Håkan Svensson via Wikimedia Commons

Avseende fördelningen av motiv utarbetade Pictor ett särskilt mönster, som han upprepade i flera kyrkor. Nya testamentets bilder löper utmed långhusets väggar, medan scener ur Gamla testamentet avbildas i takvalven. I vapenhuset återfinns bilder med moraliserande budskap och ett mer profant bildinnehåll. Ofta varnas för dobbel, dryckenskap och trolldom. Betraktaren får se människor spela medeltida musikinstrument, samtidigt som dåtidens tankevärld blir tydlig i motiv hämtade från folktron. I Härkeberga kyrka ses exempelvis hur en mjölkhare kräks upp stulen mjölk i ett kärl.

 Mjölkhare, bjära eller puke som spyr upp stulen mjölk i ett kärl. Mjölkharen var ett magiskt väsen inom svensk folktro, vilket användes för att tjuvmjölka grannarnas kor. Foto: Achird, CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Även bilduppsättningen innehåller upprepningar. Ett motiv som återkommer i flera kyrkor är livshjulet, som skildrar hur en man först kämpar sig upp mot livets stolta höjdpunkt, för att sedan gammal och svag störta ner mot den väntande döden. I sin hand bär döden en spade, som tecken på att han är redo att gräva mannens grav. Domedagen, då de döda reser sig ur sina gravar, är ett annat återkommande tema som framställs med inlevelse. I en version skildras till och med hur en man krafsar bort jord ur ena örat när han lämnar kyrkogården.

Livshjulet i Härkeberga kyrka. Foto: Ulf Rydin, CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Under medeltiden, när få var läskunniga och predikningarna hölls på latin, måste bilderna ha haft stor betydelse för kyrkobesökarna. I den annars så bildfattiga tillvaron torde det ha varit en stark upplevelse att träda in i de kyrkor Pictor dekorerat. Vilket värde Pictors målningar hade för dåtidens människor och hur de betraktades kan vi kanske inte ens förstå. Men än idag kan vi överväldigas av hans själfulla berättarlust och dramatiska scenerier. Bilderna är nu ett halvt årtusende gamla, men fortsätter fascinera och bär fram nya budskap till den moderna människan.

I Lids kyrka i Nyköping har Pictor lämnat en signatur i form av ett självporträtt. Bilden är kraftigt nött, men det går ändå att urskilja en proper man i välskuren rock, hosor och snabelskor, allt enligt tidens mode. Ansiktet ramas in av ett tjockt hårsvall och ovanför huvudet finns en slinga med texten ”Minns mig, Albertus, denna kyrkas målare” på latin. Det är en extravagant 1400-talsselfie, även om konstnären ödmjukar sig genom att knäböja i en bedjande position.

Det enda kända självporträttet av Albrekt Målare, med texten ”Minns mig, Albertus, denna kyrkas målare”. Foto: Wikimedia Commons

Med vår tids perspektiv på hans livsverk kan vi nog ändå säga att Pictor förtjänar beundran. Totalt har han lämnat efter sig hundratals kvadratmeter av målade ytor, som innehåller en storslagen bildskatt. Få, om ens någon, torde bättre förtjäna att betraktas som Sveriges största medeltida konstnär och hans bön om att bli ihågkommen är värd att fortsätta hörsamma.

Fotnot: Det finns idag 36 kyrkor med målningar som tillskrivs Albertus Pictor. Skicket är dock varierande. Bäst upplevs hans konst i de sex kyrkor där bilderna aldrig överkalkats: Härkeberga, Härnevi, Odensala, Täby, Floda och Kumla kyrkby.

Läs mer: 

https://historiesajten.se/visainfo.asp?id=635

https://popularhistoria.se/kultur/konst/konstnarer/medeltida-mastaren-albertus-pictor

https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=5647

http://christermalmberg.se/pictor/index.php

Prenumerera på YouTube:


Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!

Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente

Populärt

Ska vi höras på Söndag?

Få nyhetsbrevet varje söndagmorgon med veckans artiklar om svensk historia och nordisk kultur. Gratis!

Perfekt! Kolla inkorgen och bekräfta din anmälan så är det klart sen!