Väggbonaden – en kulturspegling i ord och bild

Väggbonad

I Sverige finns en lång tradition av att pryda hemmets väggar med textila dekorationer i form av bonader. Redan under medeltiden förekom målade bonader och bonadsmålning fortsatte vara ett levande hantverk i Sveriges södra delar ända in på 1800-talet.

De sista betydande mästarna inom sydsvenskt allmogemåleri anses vara Johannes Nilsson (1757-1827) och Anders Pålsson (1781-1849), som var aktiva bonadsmålare i Halland. Båda tillhörde de så kallade ”Gyltigemålarna”, som utvecklade en karakteristisk stil med kraftfulla färgfält i jordnära toner, naivistiska drag och dekorativa detaljer i form av växtdelar och bårder. Motiven skildrar religiösa berättelser, men ger samtidigt en bild av livet i bondesamhället till vardag och fest.

Den stilmässigt besläktade dalmålningen växte fram under 1700-talets senare del och fortgick till 1800-talets slut. Ofta bredde den ut sig över allmogens möbler, men målade bonader och tapeter förekom också, både av väv och papper. Även här var motiven religiösa eller hade lokal förankring. Kurbitsmålningens prunkande och svulstiga fantasiblommor gav inspiration till växtmotiv, som tilläts fylla ut utrymmet runt figurerna.

I mer modern tid blev broderade bonader populära. Framför allt var de vanliga under 1900-talets första hälft och många av de bonader som finns bevarade idag är närmare sekelgamla. I både enkla stugor och högreståndsmiljöer lades mycket tid och möda på att stygn för stygn skapa handsydda konstverk, som sedan hängdes upp på hedersplats. I regel innehåller bonaderna tänkespråk eller ger uttryck för något som ansågs särskilt viktigt att påminna sig om. Våra bonader är därför en kulturspegling i ord och bild, som berättar om tidigare generationers tankar, värderingar och livsvillkor.

Många av de broderade bonaderna skildrar 1900-talets vardagsliv. Det är ingen storslagenhet som kommer till uttryck, utan ofta hyllas det enkla. I många fall inpräntar bonadstexten vikten av att utföra ett gott arbete och uppmanar till förnöjsamhet. Man anar också stolthet över det egna värvet. Här hittar vi flera av de dygder, prioriteringar och drivkrafter som möjliggjorde ett tryggt samhällsbygge med en stark välfärdsstat.

Hemmet intar en särställning i bonadsvärlden. ”Ett hem om det är gott, är livets bästa lott” lyder en omtyckt bonadsramsa. ”Hemmets prydnad är renlighet” och ”ej finns en plats på jorden så kär som du mitt hem” är också populära texter. Bland bilderna finns ett överflöd av rödmålade stugor och de inledande raderna i Smålandssången (”Röd lyser stugan bak hängbjörkens slöja. Känner du hemmet från barndomens år?”) är ofta återgivna. Hemmets trygghet och de sysslor som utförs innanför hemmets väggar skildras som livets själva medelpunkt.

Sockersöta och inställsamma broderier förekommer också. Rader ur älskade dikter och sånger är vanliga, inte sällan illustrerade med romantiska naturskildringar. Visor av Evert Taube har lånat ut textrader till många bonadsmotiv. Barnvisor fick ge inspiration till bonader åt familjens yngsta medlemmar.

Särskilda bonader för högtid och fest tillverkades i stor mängd. Otaliga är de broderade bonader som försetts med julmotiv och det är kanske i detta sammanhang som bonaden främst har levt kvar i modern tid. Det finns också exempel på bonader för att pryda hemmet till påsk och midsommar.

Idag har bonadssömnaden tappat sin tidigare popularitet och handgjorda bonader från 1900-talets tidigare del säljs för småsummor på loppmarknader. Med tanke på hur mycket de har att berätta och allt det arbete som ligger bakom de tusentals stygnen är det närmast obegripligt. Bonaderna är en del av vårt kulturarv som förtjänar större uppmärksamhet och uppskattning, både för sitt hantverk och för sitt sätt att skildra vår historia.

Fotnot: För den som vill fördjupa sig i väggbonadens historia rekommenderas ett besök på Gamla Posthuset i Stenstorp (Västergötland), som ställer ut Gunvor Johdets bonadssamling. Där finns flera hundra broderade bonader av olika ålder.

Målade bonader går att se på Hallands kulturhistoriska museum och hos Unnaryd-Jälluntoftas hembygdsförening i Småland. Hembygdsföreningen ordnar även kurser i bonadsmålning.

Tryckta källor:

Baehrendtz, Nils Erik; Ohlmarks, Åke (1993), Svensk kulturhistoria, Forum

Norlind, Tobias (1912), Svenska allmogens lif i folksed, folktro och folkdiktning, Bohlin och Co

Thaning, Olof (red. 1982), Sverigeboken, Readers Digest

Otryckta källor:

http://www.bonadssamlingen.com/historia.html

https://www.dt.se/artikel/bonader-som-berattar-historia

http://www.samlaren.org/bonader/

http://www.ujh.se/bonadsmuseum.html

https://sv.wikipedia.org/wiki/Dalm%C3%A5lning

https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4ggbonad

Information har även inhämtats vid besök på Nordiska museet i Stockholm, Hallands kulturhistoriska museum i Varberg och Gunvor Johdets bonadssamling i Stenstorp.

Först publicerad på Kulturminnet.

Prenumerera på YouTube:


Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur, stöd oss gärna med en frivillig gåva. Tack på förhand!

Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente

Populärt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Ska vi höras på Söndag?

Få nyhetsbrevet varje söndagmorgon med veckans artiklar om svensk historia och nordisk kultur. Gratis!

Perfekt! Kolla inkorgen och bekräfta din anmälan så är det klart sen!