Om att ”slå hål” på det nordiska kulturarvet

”Upptäckten” som gjordes efter att forskare ”lagt pussel” och vridit och vänt på mönster tills det heliga tecknet uppenbarade sig – om man kisar med ögonen, kollar i en spegel och inte kan läsa arabiska dvs., som är fallet med den aktuella forskaren. En liten eloge kan statens mediekanal ändå få för att de under dagen korrigerade rubriken och även la till en del av kritiken som jag tog upp i min artikel tidigare i veckan, från professor Stephennie Mulder, en amerikansk professor i islamisk konst på University of Texas. Men låt oss spola tillbaka tiden lite. 1881 grävdes det här tygbandet, B6, upp ur marken i Birka om mina källor stämmer. Rättare sagt ur grav 965 – sista viloplats åt den enda kvinna i Birka (utgrävd grav) som blivit begravd själv med häst(!). I 136 år har alltså tygbiten legat och väntat på att få avslöja sitt hemliga budskap för den ”rätta” forskaren. Sverige år 2017 levererade! Med detta lilla tygband som otvivelaktigt bevis kablade medierna ut över världen att vikingarna i stort sett tagit hela sin syn på döden och efterlivet från islam (ja, ”vikingarna” är visst okej att tala om som homogen grupp.) Men missförstå mig inte. Att jag kallar nyheten för ”fake news” handlar inte om vare sig vikingarna tog intryck av andra kulturer eller ej. Om den saken torde inte råda någon tvekan bland seriösa forskare. Det är ju högst mänskligt att påverkas av möten med människor som lever annorlunda än en själv – och vikingarna var trots allt människor av kött och blod precis som vi. Det är också ingen nyhet att de fick med sig fina tyger hem från fjärran länder som bars som skrytsymboler på hemmaplan ända in i döden. Man måste vara bra enögd om man inbillar sig att nordborna levde i en kulturell bubbla avskild från resten av världen. Men det verkar faktiskt vara precis den nedlåtande synen på svenska medborgare som råder inom universitets- och kultursektorn. De verkar på allvar tro att vanligt folk inte förstår sånt här och därför är i behov av deras goda uppfostran. Hör bara hur forskaren vid Uppsala universitet låter i SVT:s artikel:

Just idag när vi pratar mycket om integration så är det här ett fantastiskt tillfälle att ta vikingen som ett exempel på ett tidigare kulturutbyte och att det inte är något nytt som sker idag.

Se där, det är inte något nytt som sker idag? Är det kanske så att nordborna redan på vikingatiden tvingades betala enorma summor pengar i skatt för att bekosta sina kulturutbyten med utlänningar? Eller gör hon kanske en liknelse mellan den gången det arabiska sändebudet Ibn Fadlan i början av 920-talet bevittnade hur vikingar brände ett gravskepp vid floden Volga, och hur bilar brinner i dagens Sverige? Nej, skämt åsido, vikingarna var inte isolerade från omvärlden. De idkade byteshandel, krig och utan tvekan också en hel del samlag med folk från andra kulturer. De var människor, som sagt. Men varför är man så snabba nu för tiden att dra så drastiska slutsatser om vårt kulturarv? Att några tygbitar plötsligt betyder att vikingarnas hela religiösa tankevärld nu skulle ha kommit från islam. Vi snackar trots allt historierevisionism på hög nivå. Forskarens uttalade åsikt till SVT ger en ledtråd; hon tycker att forskningen ska delegitimera ”svenskhet” och ”slå hål” på det nordiska kulturarvet eftersom hon menar att det är ”ett gemensamt kulturarv med länder österut”. Den här åsikten är inte alls konstig om man tar i beaktande Riksantikvarieämbetets nya Vision för kulturmiljöarbetet 2030, där de arbetar ”offensivt” med att förverkliga en vision som låter så här:

Visionens kärna är att år 2030 ska: ”Alla, oavsett bakgrund, uppleva att de kan göra anspråk på det kulturarv som format Sverige”.

En till synes harmlös vision. Det är väl mysigt om alla oavsett bakgrund kan relatera till vikingar, runstenar och Falu rödfärg, och inte bara ättlingarna till de som ligger begravda i gravhögarna, reste runstenarna och byggde de röda stugorna med vita knutar. Men varför är det då så viktigt för staten – makten – att alla, så fort de kliver över gränsen till Sverige, ska kunna göra personligt anspråk på Sveriges historia och kulturarv? På det som någon annans förfäder har byggt upp över otaliga generationer? Varför vill man, likt forna och nutida totalitära stater, ”använda” kulturarvet och historien som propaganda i sitt statsbygge? Varför lägger man skattepengar på politisk historierevisionism? Jo, för att den som kan göra anspråk på Sveriges historia och kulturarv också kan göra anspråk på Sverige, vilket i dagsläget innebär den svenska välfärdsstaten och rätten till någon annans pengar. Svenska skattebetalares pengar. Därför dekonstruerar postmodernisterna historien. I grunden är de inte främst ute efter din historia. De är ute efter din plånbok – din äganderätt – och din framtid.

Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nutiden, kontrollerar det förflutna.

Prenumerera på YouTube:

---

Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!

Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente