Längtan finns hos folk som minns

Häromdagen trillade jag över en live-spelning från 2008 på Ulvön, mina egna vackra hemtrakter! Låten Hem igen var lika vacker som platsen den framfördes på, så jag ville dela den med er.

Det är alltså folkmusikgruppen Ranarim med Ulrika Bodén och Sofia Sandén som hade en spelning på toppen av Lotsberget, gissningsvis på sista april 2008. Platsen användes tidigare som utkiksplats av lotsarna när de skulle lotsa fartygen förbi Ulvön, och högst upp på berget ligger Lotsstugan som byggdes 1850 och idag drivs som museum av Ulvö Kapellag.

Här är en del ur texten, skriven av Niklas Roswall:

Minnet ska väl någon gång
bli ord och toner i en sång
Sången om en väg dit åter
hem till dig, som nog förlåter
all den tid du bortglömd var
du som är den som blev kvar

Då ska vi vända hem
då vill vi dit igen
Till det ställe som
vi ifrån en gång kom

För längtan finns
hos folk som minns
Den tid som var
finns i drömmen kvar

En längtan till vad? Många av oss bär nog på en längtan. Jag gör också det. Just nu längtar jag till våren. Det verkar som om naturen inte riktigt vill släppa taget om sin vita vinterskrud i år.

Men jag känner också en längtan som går mycket djupare. Jag kan inte sätta fingret på vad den består av. Men den finns där inom mig. Den gnager. Den kallar. Anden kallar.

Den kallar mig att ge mig ut i skog och mark och lyssna till våra ändlösa skogars sus. Den kallar mig att sitta och tyst blicka ut över våra glittrande sjöar och porlande bäckar. Den kallar mig att koppla bort, bryta ut, ur bruset som omger oss – den moderna människan.

Den kallar mig att inte ta lätt på gamla ord som frihet, eller egenskaper som att vara hederlig och ärlig. Det är ord och egenskaper som har blivit mycket billiga i vår värld av käbbel, lögner och maktspel.

Den viskar i mitt öra att den bästa vägen inte alltid är framåt. Om man har gått vilse kan det vara rent av nödvändigt att leta sig tillbaka därifrån man kom, innan man kan vända framåt igen – på rätt väg.

Den kallade mig också att dra igång det här projektet, Allmogens, år 2015. Den tid som var finns i drömmen kvar. Det är den drömmen jag, och andra med mig, försöker ge liv åt genom det här projektet. Här vänder vi hem.

Prenumerera på YouTube:

Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!

Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente