Det var en man som hette Engelbrekt

”Thet war en man han heet Engilbrikt” börjar en visa som skrevs ned runt år 1439, troligen av biskopen i Strängnäs Thomas Simonsson. Visan om Engelbrekt heter den, och beskriver de umbäranden och den nöd som svensk allmoge led under kung Erik av Pommern, och Engelbrekts frihetskamp och slutliga död.

Engelbrektsupproret var en reaktion, en slutlig kraftutlösning, på det utsugande fogdeväldet under utländske kungen Erik av Pommern. Bönderna värjde rätten till frukten av sitt arbete. De värjde sig från statliga övergrepp. De värjde sin frihet.

Upprinnelsen till upproret var en särskilt hänsynslös dansk fogde vid namnet Jösse Eriksson som drev in skatter i större delen av Västmanland, Bergslagen och Dalarna.  Läs mer om honom här.

Engelbrekt valdes som representant för att föra allmogens klagan till kungen. De krävde att fogden skulle ställas inför rätta och avskedas. När detta inte hände bröt helvetet lös och dalkarlarna tågade till Västerås år 1434. Resten är historia.

Här i landet är en man vid namn Engelbrekt Engelbrektsson, en svensk född i Dalarna, där koppar och järn brytes. Han har församlat folkskaror på fyrtio till femtio tusen man och kan säkert få mer när han vill. Under hans ledning har dessa nedbränt och erövrat många städer, fästen och byar. De kommo dragande till Stockholm, på vars ena sida de lägrade sig liksom kättarna utanför Danzig. […] Dalkarlarnas begäran och önskan är att få en konung i Sverige och de vilja fördriva kung Erik ut ur de tre rikena och de vill själva vara herrar.

Berndt Osenbrygge till rådet i Danzig, Stockholm 1 augusti 1434

Engelbrekt mördades 4 maj 1436 på nuvarande Engelbrektsholmen i Stora Mellösa socken i Närke, av adelsmannen Magnus Bengtsson (Natt och Dag). Hans minne lever vidare i en omarbetad version av visan om Engelbrekt, kallad Frihetsvisan, även den nedskriven år 1439 av biskop Thomas Simonsson i Strängnäs.

Här följer några strofer:

”Frihet är det ädlaste ting
Som sökas må all verlden kring,
Den frihet väl kan bära.
Vill du dig sjelfvan vara huld,
Du älske frihet mer än guld,
Ty frihet följer ära.

Frihet må liknas vid ett torn,
Der väktarn blåser i sitt horn:
Det klingar så klart och vida!
Om från det tornet ut du går
Och en annan det i händer får,
Då fäller du tårar strida.

Hafver du frihet fått i hand,
Lyck väl till och bind om band,
Att ej hon dig förlåter;
Hon liknar falken, stolt och snar;
Om en gång bort han flugit har,
Du får honom icke åter. […]

En fågel värjer sitt bo på kvist,
Så göra de vilda djur för visst,
Nu märk, hvad du bör göra!
Gud hafver gifvit dig hjerta och själ:
Var hellre fri än en annans träl,
Så länge du dig kan röra!”

Biskop Thomas Simonsson, Strängnäs, 1439.

Prenumerera på YouTube:

Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!

Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente