Mytiska sägner från Norrland

Det ser ut, som om en afgjord skilnad förefunnes mellan sägner och sagor i norra Sverige och dem i det öfriga landet. Skämtesagor af sådan art som A. Bondesons, E. Weströms och E. Svenséns förekomma i Norrland mindre ofta; men så mycket vanligare äro mytiska sägner och presthistorier, hvilka senare af flera omständigheter äro att hänföra till den katolska tiden, hvars presterskap de framställa i en mindre fördelaktig dager.

Denna brist på lustiga historier är lätt att förklara. Der man blandat bark i brödet, kunna sådana ej haft någon god jordmån. Striden med ett hårdt klimat och en mager jord har gifvit den norrländska allmogen prägeln af en allvarlig sinnesstämning och mindre rigtat dess uppmärksamhet på glada sidor i lifvet, sådant detta tedde sig för stamfränder i andra lyckligare landsdelar, än på de andemakter, som tänktes mäktigt ingripa i menniskans lif.

Sedan jag nedskref den i 11 häftet af denna tidskrift intagna uppsatsen »Om trolldom, vidskepelse och vantro hos allmogen i Norrland»¹ har jag varit i tillfälle att göra ytterligare forskningar i detta ämne. Väl anade jag redan på förhand, att en betydlig efterskörd vore att göra; men att denna skulle blifva så rik som det visat sig, det hade jag icke väntat. Det begränsade utrymmet nödgar mig att förbigå allt skrock samt några mindre betydande mytiska väsen för att uteslutande fästa mig vid jättar, tomtar och vättar, hvilka i folkföreställningen spela den vigtigaste rollen. De sägner, som här meddelas, återgifvas på högsvenska men med bibehållande i någon mån af folkspråkets uttryck och ordställning.

Om en af mina yppersta källor må här nämnas några ord. Sommaren 1880, då jag för forskningar i Ångermanlands allmogemål åtnjöt understöd af Letterstedtska föreningen i Stockholm, vände jag mig på Heres råd till f. d. rotskolmästaren Per Marks i Fors socken i Jemtland, på gränsen mot Ångermanland. Han var då 85 år gammal. I hans späda barndom hade hans fader, som var soldat, dött i fältsjuka under ett tåg till norska gränsen. Hans fattiga moder måste oaflåtligt kämpa för sitt eget och barnens uppehälle och hade derför ingen tid öfrig för barnens sedliga uppfostran. Per fick växa upp till ett sjelfsvåldigt och ogudaktigt lefverne. Så lärde han sig trolla och vardt en fullkommen »vis-karl».

Då tog han ock sitt tillnamn efter den som trollkarl beryktade kapten vid Jemtlands fältjägare Marks von Wurtenberg, »troll-Marksen» kallad, hvilken lefde för snart hundra år sedan och var min sagesmans ideal. Omsider kommen till insigt örn sitt syndiga lefverne, öfvergaf Marks detta och blef religiöst sinnad. En rotskolmästares syssla lemnades då honom. Han var begåfvad med sällspordt godt minne och kunde ordagrant återgifva de sägner och märkliga yttranden, som han hört. Icke heller hindrades han, såsom ej sällan sker, af någon falsk fromhet att öppet omtala, hvad han sjelf trott och hört; men hans stora samvetsgrannhet var en borgen för trovärdigheten af hans uppgifter.

Läs vidare:

Jättarna i norrländsk folktro
Tomtarna i norrländsk folktro
Vättarna i nordisk folktro

1. I det följande betecknad med T. V. V

Prenumerera på YouTube:

Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!

Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente