Minnen av heden tro och kult i norrländska ortnamn

Skylt till Torvalla och Odensala inne i Östersund, Jämtland.

Hur länge har Tor, Oden, Frö och andra fornnordiska gudar dyrkats i Norrland? Johan Nordlanders (1853 – 1934) undersökning av ortnamnen i Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och Jämtland ger oss svar om de norrländska svenskbygdernas ålder. Text ur tidskriften Ymer, årgång 28 (1908).

År 1881 offentliggjordes af författaren häraf i Härnösands elementarläroverks program en uppsats med samma titel som den ofvan använda. Den var föranledd af det på den tiden ofta förekommande påståendet, att ortnamn, som erinra om våra hedniska förfäders gudar och religionsutöfning, »mycket sällan» skulle förekomma norr om Dalälfven. Och där visades, att nordgränsen för dessa namn icke vore Dalälfven utan Ångermanälfven, ett resultat, som står fast, om vi i stället för denna älf säga dess dalgång.

Under den tid, som ligger mellan 1881 och vår tid, har emellertid ortnamnsforskningen gjort stora framsteg, och mycket af innehållet i den nämnda uppsatsen skulle vi nu önska hafva uteslutet eller behandladt på annat sätt. Men det är äfven ej så litet, som bör tilläggas. Då härtill kommer, att den nämnda uppsatsen aldrig varit tillgänglig i bokhandeln, torde detta utgöra skäl nog att nu af densamma utgifva en granskad och tillökad upplaga.

Hvad som emellertid mera än allt annat förmått oss att upptaga ämnet till förnyad behandling, är ett yttrande af den kände finländske språkforskaren Ralf Saxén. Uti en uppsats om »Den svenska befolkningens ålder i Finland, belyst af ortnamnen»,1 bestrider han, att de af oss från Norrland anförda namnen vittna om några hedniska gudar. Det enda namnet, som därvid, enligt hans förmenande, skulle kunna komma i fråga, vore Torsåker; men icke heller detta anses säkert, och den ärade författaren sammanfattar sin åsikt i följande ord: I hvarje fall måste vi dock anse för sannolikt, att hedniska gudanamn ej förekomma i de norrländska ortnamnen.

Detta påstående skola vi här söka vederlägga.

När hedniska gudanamn sammansattes med ett annat ord och tillsammans med detta bildade ett ortnamn, var orsaken därtill ej alltid en och densamma. Ofta berodde sammansättningen därpå, att ett ställe var helgadt åt en viss gud och därför helt naturligt uppkallades efter denne. När vi finna namnet Frösvi i Södermanland, Närke, Västmanland, Väster- och Östergötland samt Småland, har detta naturligtvis uppkommit därigenom, att där funnits ett heligt ställe (vi, ve), som varit ägnadt åt guden Frö.

Men äfven af mera tillfälliga anledningar benämnde man ställen efter gudar. Bland de norrmän, som koloniserade Island, var en vid namn Torulf, hvilken, enligt Landnamabokens uppgift, var en »stor blotman och trodde på Tor». På sitt skepp kommen till närheten af ön, kastade han de medförda högsätespelarna i sjön i akt och mening att slå sig ned, där de flöto i land. På den ena var Tors bild utskuren, och den fromme hedningen yttrade med en ordlek, att Tor skulle komma i land på det ställe, där han ville, att Torulf skulle bygga och bo. Äfven lofvade han att helga allt sitt landnam (tagna område) åt Tor och att uppkalla det efter honom. Pelaren med Tors bild återfanns på ett näs, som fick heta Torsnäs, hvilket namn äfven utsträcktes till hela det i besittning tagna området. En å, som på en sida begränsade detta, erhöll namnet Torså. — En annan landnama-man vid namn Asbjörn helgade ock sitt tagna land åt samme gud och kallade det Torsmark.

Men hvad som var brukligt bland de till Island utvandrande norrmännen, var nog ock sed på denna sidan om Kölen. Helt tryggt kunna vi därför antaga, att man äfven hos oss följt samma principer vid namngifningen.

Mönstra vi socken- och byanamnen i Norrlands särskilda landskap, finna vi i dessa följande gudar uppkallade.

GÄSTRIKLAND har två hithörande namn, båda erinrande om guden Tor. Dessa äro sockennamnet Torsåker, Thorsakir 1314, samt en äng i Thorsvalle 1443, som enligt Thulin s. 11 2 omtalas såsom skänkt till Valbo kyrka. Det förra namnet får man ej tänka sig såsom ursprungligen syftande på hela socknen; det har nog först tillhört ett mindre område, hvarefter det, såsom fallet var med det nämnda Torsnäs, utsträckts till ett större. Det senare uttalas Tωrsvall’n (Typen ω utmärker slutet o-ljud.) och tillhör några torpargårdar alldeles invid Valbo kyrka.

I HÄLSINGLAND är det företrädesvis guden Frö, som uppenbarar sig i ortnamnen. De, som höra hit, äro:

  • Frösten, by i Jättendal vid kyrkan, Frösten 1582, Ffröstuna 1543, 45, 47, Frös Lwndha 1535.
  • Frölland, by i Högs s:n, FRöland 1535.
  • Frölland, by i Rogsta s:n, FRöland 1535.
  • Onsäng, by i Ljusdals s:n, Oensenge 1546, Onsänge 1543.

Dessutom förekomma några namn, som synas höra hit; de äro: Toröö, en ö i sjön Täfran i Järfsö; Thorsås, ett berg i Hassela, och Thorsberget ej långt ifrån Trönö kyrka, enligt R. Dybeck.3

Äfven i MEDELPAD är samme gud företrädesvis uppkallad i byarnas namn. Vi ha:

  • Fröland i Timrå, Ffrölandh 1535.
  • Frötuna i Ljustorp, Frötunom 1409.
  • Fröst på Alnön, Ffrossetther 1535.
  • Torsiö var 1543 en utjord i Njurunda; Törslö tiern nämnes 1559.

Öster om Sotsjön i Hafverö s:n upptages på en karta af år 1724 i Generallandtmäterikontoret (L. M. K.) en sjö Torösiön. NV i Borgsjö och alldeles på gränsen emot Hafverö finnes den lilla sjön Torsjön. På samma karta af 1724 kallas denna ock Torssiön och ett berg i närheten Torsberge. Ån från sjön kallas Torsbäcken, och vid dennas mynning i Ljungan finnes ett ställe med namnet Torsskieppe. Detta sista namn, eljest okändt i Norrland, är, hvad senare leden beträffar, en motsvarighet till det norska or Skœphœimum, d. v. s. ett af de uråldriga namn, som innehålla subst. hem.4 Uti Hülphers beskrifning öfver Medelpad finnes sid. 52 om Torp antecknadt: En plats väster om kyrkan kallas ännu Torsåker. Vidare är att nämna sjön Torringen på gränsen mellan Borgsjö och Jämtland, Toringen Lacus å den nämnda kartan af 1724.5

Ändtligen ingår guden Frös namn i Frötierna, 1724 upptagen såsom en liten insjö i Attmar.

Efter kusten sträcka sig de med gudanamn sammansatta ortnamnen till och med ÅNGERMANLAND, och om man undantager några namn på norra stranden af Ångermanälfven och trenne litet längre norr ut, så kan man säga, att nämnda älf är dessa namns gräns i norr. De här förekommande namnen äro följande:

Fröstdal, by i Nätra, äfven kallad Fröstad, af präst i tionderegister skrifvet Frösdal 1560, Fröss dall 1559, Fröszdall 1557.

Fröstland, by i Bjärtrå, Ffrösland 1542.

Fröland, by i Säbrå, uttalas FloranFfröland 1542.

Fröstvik, by i Nordingrå, Frösswijk 1535.

Torsåker, socknen, Thorsakir 1314. Namnet torde ursprungligen ha tillhört en by Torsåker om 28 seland, 1545 upptagen efter Öster-Aspby, men har sedan öfverförts på socknen.

Ullånger, en socken, Uldanger 1316, innehåller guden Ulls namn.

Uti en del andra namn ingår guden Tors namn, nämligen:

  • Torsberget i Vibyggerå med sägner om mot det af jättar slungade stenar;
  • Torsbäcken i Nordmaling och Torså i Arnäs,
  • Torsbäcken i Liden med Torsbäckörn i Ångermanälfven.
  • Torsön (eller Notön) i Nämdforsen i samma socken, bekant för där befintliga hällristningar, är kanske identisk med den nyssnämnda »ören».
  • En karta af 1745 i L. M. K. har i Nora en vik af Gånsviksfjärden med namnet Torsundet.

JÄMTLANDS namn af detta slag äro:

  • Torvalla, by i Brunflo, i Torwallom 1546, Torwal 1508.
  • En jord efter Stamnäs i Brunflo skrefs Torsänge 1566, Tors Säng 1567.
  • Odensala, by i Brunflo, Odhinsal 1410.
  • Frösön, den stora ön i Storsjön, Frøsø 1314, 16.
  • Norderön, en mindre ö i samma sjö, Nærdrö 1438, innehåller guden Njords namn.
  • Längst upp i Hårkans dalgång har enligt en karta af 1766 i L. M. K. en vik af Valsjön namnet Torsvika, och denna har ön Torsviköa. I Åre s:n höra Fröå, Fröådalen och Fröå grufva alla tillhopa.

Att de här anförda socken- och byanamnen såsom första sammansättningsled hafva ett gudanamn, anser jag så klart, att därom ej kan råda något tvifvel.

Ändtligen förekomma några ortnamn, som innehålla ordet gud. Redan för länge sedan har M. Fr. Lundgren6 hänfört ett Gudzio 1399 i Västmanland, nu Gusjö, till hednisk tid. Detta namn uppenbarar sig ock i Ångermanland, där vi år 1535 i Säbrå tingslag finna byn Gussijö. Denna har sedan delats i flera byar, och namnet har kommit att, såsom det ock ursprungligen gjort, utmärka endast själfva sjön. Det skrefs Gudz siön 1559 och nu Gussjön. Sjön, som ligger långt ifrån kusten, har namn efter den ifrån den kommande Gåda-ånGådhån 1558, hvilken åter i sin ordning har lånat namnet ifrån den vid mynningen liggande byn Gådeå, Gåda 1555. I denna tidskrift, årgången 1907,7 uttalade vi den förmodan, att här förelåge en sammansättning af gud och vin (äng) och att en äldre form af namnet borde hetat Goden, en form, som ingår i namnet på byn och fiskläget Godensviken 1559, nu Gånsvik. En sådan form ha vi ock senare funnit. Vid ån ligger för öfrigt den här
redan nämnda byn Fröland.

Några mil väster ut ifrån denna Gussjö ligger på gränsen mellan Medelpad och Jämtland en stor sjö, som också har namnet Gussjön, hvarmed sammanhänger namnet Gussjölandet inom Jämtlands gräns. — Gåda, by i Ramsjö i Hälsingland, synes vara af samma ursprung. På de äldsta kartorna i L. M. K. skrifves byn Guda, ett berg därinvid Guda Berg och en sjö Gussiön med Gussiö torp.

Hit höra ock de fyra i Medelpad och Ångermanland förekommande namnen Helgum (d. v. s. helig + hem), anförda i denna tidskrift, årgång 1907, såväl som Hällsjö i Dals s:n i Ångermanland, Helgesiö tresk 1560. På hednisk tro syfta ock namnen Vigdsjön i Liden i Ångermanland, Wigde träsk 1559, samt den därifrån kommande ån Vigda (jfr verbet viga). Samma flodnamn förekommer äfven i Norge.

Åtskilliga andra ortnamn skulle här vara att anföra, men då vi endast i fråga om socken- och byanamn afse fullständighet, kunna vi nöja oss med den bevisning, som redan är förebragt.

Att det nu verkligen är hedniska gudanamn, som ingå i de här anförda ortnamnen, anse vi, som sagdt, höjdt öfver allt tvifvel.

Skulle någon likväl draga saken i tvifvelsmål, så hänvisa vi på ett förhållande, som är alldeles öfvertygande. Hafva i de nämnda landskapen hedniska gudar dyrkats, så böra ock spår af hednisk kult finnas i deras ortnamn. Och de finnas just i de här behandlade landskapen men ej längre norr ut.

Vi hafva i GÄSTRIKLAND trenne byar Vij, nämligen i Torsåker, Ockelbo och Hamrånge, alla skrifna Wij 1543, hvartill komma Vibol i Hedesunda, Sy. diplomatarium 1346, och Vibol i Ofvansjö enligt en 1603 tagen afskrift af dokument från år 1293, se Thulin s. 134.

HÄLSINGLAND har fem byar med samma namn, nämligen i Tuna, Tröne, Ljusdal, Delsbo och Idenor, alla skrifna Wij på 1540-talet. — Hof, hedniskt tempel, ingår i byanamnen Håf i Arbrå och Söderala, båda skrifna Hoff 1535.

MEDELPAD äger tvenne byar, som innehålla hof, nämligen Hof i Selånger, Hoff 1535, och Hofvid på Alnön, Hoff 1535, Hoffue 1560, emellanåt äfven Hofuet; samt tvenne byar Vii, den ena på Alnön, Wij 1535, den andra i Tuna, Wij 1480. Det senare namnet uppträder ofta i best. form; t. ex. i fiskeriräkenskapen för 1560, då det heter: vid Wiedtt och omedelbart därefter: vid Tuna strax nedanför Wied. Hit hör ock byn Vissland i Torp, Vislandet 1418, i Wislandom 1438, Vis- och Wüslandh, tionderäkenskaperna för 1557, 49.

ÅNGERMANLAND har namn af båda slagen. Hoff var 1542 en by på Härnön, men blef lagd under Härnösand; dess ägor kallas ännu Hofsjorden och efter den har Hofsgatan i staden sitt namn. Håff var 1555 en kyrkojord i Torsåker, där Hofzåkeren och Hofzänget omtalas i kyrkans inventarium. — Dessutom finnas i landskapet två sammansättningar af hof och vin, nämligen Höfven i Resele, Höfwene 1559, 60, Höffuan 1557, 58 i tionderegistren, samt Höffuan 1569 i Nora, 9 seland jord, hörande till prästbolet därstädes. Tvenne ställen Hof saknas i mina anteckningar, nämligen ett nybygge med detta namn i Anundsjö samt bondehemmanet Hoff i Hägdånger, 1592, se Thulin II: 159. Åtminstone det förra är af yngre datum. — Af Vi-namnen har detta landskap blott ett, näm- Viätt (uttalas i öfverensstämmelse med skriften), Wiett 1583, Viet 1589 tionderegistret, Wietth 1542, d. v. s. best. form af Vi. Byn ligger i Styrnäs s:n på Ångermanälfvens norra strand; namnet är i Sverige det nordligaste af detta slag.

Ändtligen komma vi tilL JÄMTLAND. Medan Vi-namnen här äro representerade af endast ett, nämligen Wij i Näs 1439, äro Hofven icke mindre än sex. Dessa äro: Hoff 1611 i Ås, Hoff 1568 å Norderön, Hoff 1471 i Alsen, Hoff kirkio 1408 i Hackås, i Hofui 1428 å Frösön samt ett ödesgods i Lit Hoffzlegde 1568, Hoffz. läijden 1570.

I Norrlands öfriga landskap, Härjedalen och Västerbotten, söker man förgäfves några byanamn, som innehålla antingen hedniska gudars namn eller tyda på hednisk gudstjänst. Men med afseende på de andra provinserna skall man ej längre, hoppas vi, förneka dessa ortnamns förekomst. Att Ångermanälfvens dalgång, i stort sedt, är deras nordgräns, bör stå fast.

Ser man efter, hvilka gudar som nämnas i de olika landskapen, så finner man en viss olikhet. De två namnen i Gästrikland erinra om guden Tor, enligt Adam af Bremen svearnas mäktigaste gudomlighet. Det i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland förhärskande namnet är däremot Frö, äfven han en af svearna med särskild ifver dyrkad gud. Tors och Frös bilder funnos ock i Uppsala tempel tillika med Odens. I Jämtland är omväxlingen störst: där nämnas TorOdenFrö och Njord. Anmärkningsvärdt är, att Oden uppenbarar sig endast här och blott en gång. Om denna växling är ett verk af slumpen eller om den beror på provinsiella olikheter, därom kunna vi ej yttra oss.

Huru gudarna och gudstjänstplatserna fördela sig på de fem landskapen, visa vi här med en liten tabell. Vi hålla oss därvid endast till socken- och byanamn samt andra gamla och säkra namn på jordar; till gudstjänstplatser räkna vi icke blott dem, som heta Hof och Vi, utan ock dem med namnet Helgum.

GudanamnGudstjänstplats
Gästrikland25
Hälsingland47
Medelpad46
Ångermanland68
Jämtland57

De namn, som vi här sysselsätta oss med, äro af intresse i många afseenden. Först och främst vittna de om att dessa trakter varit befolkade på en tid, då de i dem uppkallade gudarna dyrkades i Norden, och ådagalägga, att vi där haft samma befolkning som i Svealand. Detta är visserligen ej något nytt; vi veta det af fornfynd i jorden såväl som af vin- och hem-namnens förekomst i samma landskap. Jämföra vi de religiösa namnens förekomst med de senare namnens utbredning, så visar sig öfverensstämmelsen mycket stor. Af de förra förekomma fem norr om Ångermanälfven och det nordligaste i Nätra socken; de senare blifva ock efter denna trakt tunnsådda för att i Örnsköldsvikstrakten så godt som upphöra. Upp efter Ångermanälfven sträcka sig hof-namnen med Höfven ända till Resele eller till en dryg mil nedanför Nämdforsen, hvilken har hällristningar, som nu befunnits härröra ifrån bronsåldern.

Då religionsnamnen anses för yngre än vin- och hem-namnen, väcker det kanske förvåning, att de förra ej sträcka sig lika långt norr ut efter kusten som de senare eller t. o. m. längre. D:r Saxén torde häri vilja se ett bevis för sin åsikt om de norrländska hemnamnens låga ålder. »Om Ryghs datering af dessa är riktig», säger han, »så måste man antaga, att hem-namnen af någon okänd anledning ånyo kommit till heders i Norrland och här fortlefvat ännu längre, efter det denna namntyp kommit ur bruk i öfriga delar af Skandinavien.» Skillnaden är dock så ringa, att den ej torde berättiga till någon slutsats i den nämnda riktningen. För öfrigt torde man nog redan på den aflägsna tid, hvarom här är fråga, tillämpat regeln, att kyrkan skall stå midt i byn, och afvek man därifrån, skedde det nog på det sättet, att gudstjänstplatsen kom att ligga närmare intill den trakt, hvarifrån kolonisationen utgått, än till områdets motsatta del.

Religiösa ortnamn längs Norrlandskusten

På medföljande karta utmärkte vi för ett år sedan vin- och hem-namnen i Medelpad, Ångermanland och Jämtland och tillägga nu de religiösa namnen i samma landskap. Redan en flyktig blick visar, att där de förra uppträda i grupp, förekommer ock något religiöst namn. Man betrakte Alnö-sundets stränder och Ljustorps dalgång i Medelpad, Härnön, Säbrå, Nora, Nordingrå, Gudmundrå och Boteå socknar i Ångermanland samt Frösön eller i allmänhet Storsjöns östra strand i Jämtland.

De religiösa namnen äro emellertid icke blott af kulturhistoriskt intresse, utan förtjäna uppmärksamhet äfven i ett annat afseende. De hjälpa oss nämligen att datera åtskilliga gamla, sammansatta ortnamn. Med afseende på Norge säger Rygh, att namnen på -land till en mycket stor del tillhöra vikingaåldern. När vi nu inom ifrågavarande område finna icke mindre än fem byanamn slutande på (Frö-)land, så lär det väl vara obestridligt, att dessa namn i Norrland hafva samma ålder. Detta hindrar dock icke, att sammansättningar med -land emellanåt kunna vara ganska unga, t. ex. den i Norrland och Dalarna förekommande bildningen Ut-med-land. Att namn på -tun (gärdsgård; inhägnad plats) och -säter (bostad) hafva hög ålder, är redan bekant; det bekräftas ock här, då båda orden ingå sammansättning med guden Frös namn.

Källor

  1. Uti Finska Fornminnesföreningens Tidskrift XXI, n:o 3.
  2. De ecklesiastika boställena, I. Stockholm 1904.
  3. Anteckning i hans manuskript i Vitterhetsakademiens ägo.
  4. Rygh, Norske Gaardnavne, I: 355.
  5. Denna sjö är identisk med þorhogs eid i Jamta skoge, hvilket nämnes omkr. år 1273 såsom gränsmärke mellan Medelpad och Jämtland; Rydberg, Sveriges traktater, I.
  6. Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverige, s. 11, Göteborg 1878.
  7. Uti uppsatsen »Om Norrlands urgamla kulturbygd».

Prenumerera på YouTube:


Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!

Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente

 

Historiska kartor över Jämtland

Våra väggkartor är varsamt restaurerade, sekelgamla kartor som trycks på nytt i Ångermanland på matt, åldringsbeständigt premiumpapper av museumkvalitet. 1% av intäkterna går direkt tillbaka till kulturarvet!

Karta över Jämtland, Ångermanland och Medelpad, 1771

399kr - 999kr

En gammal landskapskarta från 1771 över Jämtland, Ångermanland, Medelpad och Åsele lappmark.

Denna historiska karta har varsamt restaurerats av oss med avancerade digitala tekniker och trycks i Ångermanland på matt, naturvitt premiumpapper i museumkvalitet. Tack vare dess certifierade åldringsbeständighet kan vi garantera att ditt tryck håller i generationer.

Ram och passepartout ingår ej.

Artikelnr: 2-1771 Kategorier: , , , , Taggar: , , ,
GTIN: Inte tillgänglig
MPN: 2-1771
Varumärke: Allmogens
Läs mer

Populära gamla texter

Ska vi höras på Söndag?

Få nyhetsbrevet varje söndagmorgon med veckans artiklar om svensk historia och nordisk kultur. Gratis!

Perfekt! Kolla inkorgen och bekräfta din anmälan så är det klart sen!