Odens råd till Loddfavner i Den Höges sång

I fornnordiska eddadikten Den Höges sång, Hávamál, hittar man i den senare delen ett antal levnadsråd från Oden, den höge, riktat till personen Loddfavner, som alla inleds med samma diktstrof:

Jag råder dig, Loddfavner, men råd må du taga; du får fördel, om du följer dem, de bli goda att begagna.

Råden handlar om hur man bör behandla människor, såväl vänner som ovänner. Den som tar till sig råden ska nå framgång i livet, inom så väl familjeliv som i strid.

Den Höges sång ska enligt forskningen ha nedtecknats senast på 800- eller 900-talet, troligtvis i Norge. De här råden är alltså minst 1100 år gamla. Frågar du mig låter dom flesta rätt vettiga än idag. Det enda överlevande källmaterialet är Codex Regius från cirka 1270.

Här är råden, ur Erik Brates översättning av Eddan:

• 112. Stig ej upp om natten,

  om du ej är ute och spanar
  eller måste ut på gården gå!

• 113. Sov ej hos kvinna,

  som är kunnig i trolldom,
  så att hon i famnen dig fängslar!

• 115. En annans hustru

  du aldrig locke
  att förtroligt med dig tala!

• 116. Om på fjäll eller fjärd

  du fara lyster
  skaffa dig riklig reskost!

• 117. En elak man

  du aldrig låte
  höra vad otur dig hänt;
  ty av en elak man
  du aldrig får
  för lämnat förtroende lön.

• 119. Vet, om en vän du har,

  som du väl tror,
  far träget att honom träffa;
  ty av ris höljes
  och högt gräs
  den väg, som ingen vandrar.

• 120. En god man du locke

  till gamman och förtrolighet;
  lär dig tjusa folk att hålla dig kär!

• 121. När du får en vän,

  den förste var aldrig
  att våldsamt vänskapen slita;
  sorg fräter hjärtat,
  när man säga ej får
  för någon hela sin hug.

• 122. Ord skifta,

  aldrig du skall
  med dåraktig dumbom.

• 125. Tre ord icke växla
  i träta med en usling;
  den bättre är ofta böjlig,
  när den sämre slår.

• 126. Skomakare var ej

  eller skaftmakare
  annat än åt dig själv;
  om skon är illa skapad
  eller skaftet snett,
  då önskas över dig ont.

• 127. Om ont du märker,

  säg, att ont det är,
  och giv ej din fiende frid.

• 128. Åt ont glad
  aldrig var,
  men gläds åt det goda!

• 129. I träffningens tummel

  titta ej uppåt
  – dödlig fruktan
  drabbar männen –
  att icke förtrollning dig träffar.

• 130. Om hos god kvinna

  du vill komma i ynnest
  och få fägnad av,
  fagert skall du lova
  och fast löftet hålla;
  den blir glad, som får något gott.

• 131. Varsam ber jag dig vara,

  dock ej alltför varsam.
  Var med ölet varsammast
  och med annas hustru,
  och med det tredje,
  att ej dig toppride tjuvar.

• 132. Till hån och löje
  hav aldrig
  gäst eller främling, som färdas!

• 134. Åt åldrig talare

  du aldrig må skratta;
  ofta gott är, vad de gamle säga.
  Ofta ur skrumpet skinn
  skarptänkta ord komma,
  sådant som hänger bland hudar
  och slänger bland småskinn
  och lätt dinglar bland löpmagar.

• 135. En gäst du skall ej skymfa

  eller jaga på porten;
  fägna den fattige väl!

• 137. Då öl du dricker, sök hjälp

  av jordens kraft,
  ty jord mot ölrus hjälper
  och eld mot sjukdomar,
  ek ger avföring,
  ax skyddar för trolldom,
  mjöldryga mot bråck,
  månen mot rasande,
  bete mot bitsjuka,
  bot mot ont äro runor,
  mot fluss är fast mark.

Bild: Oden som vandringsman. Målning av Georg von Rosen 1886.

Prenumerera på YouTube:

Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!

Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente