Livegenskap och tvångsdagsverken på medeltiden och idag

Dick Harrison skrev i helgen om hur herremännen misslyckades med att införa livegenskap i Sverige under medeltiden. Här kommer lite om livegenskap, medeltidens tvångsdagsverken och nutidens tvångsdagsverken åt svenska staten och ”välfärden”: Livegenskap var en form av slaveri som var vanlig på kontinenten och som gällde främst bönder som inte ägde egen mark. Att vara […]

Dick Harrison skrev i helgen om hur herremännen misslyckades med att införa livegenskap i Sverige under medeltiden. Här kommer lite om livegenskap, medeltidens tvångsdagsverken och nutidens tvångsdagsverken åt svenska staten och ”välfärden”:

Livegenskap var en form av slaveri som var vanlig på kontinenten och som gällde främst bönder som inte ägde egen mark. Att vara livegen innebar att man var skyldig att bo och arbeta på anvisad plats. Man fick inte flytta utan markägarens tillstånd utan ”bands till torvan” som Harrison skriver.

Dessutom blev man tvingad att arbeta åt godsherren ett visst antal dagar varje år, så kallad dagsverksskyldighet, ofta under sådd och skörd.

(Boktips: Olagliga dagsverken är ett huvudämne i Vilhelm Mobergs roman ”Rid i natt!”. Den boken rekommenderas starkt.)

Som belöning för den livegnas arbete hade dom rätt att få skydd, rättvisa och att bruka vissa fält på godsherrens jord för sitt egna uppehälle.

Harrison nämner ett exempel från Småland där livegenskap försökte införas genom lagstiftning:

Växjöstadgan, som antogs av ett möte vid räfstetinget i Växjö vid midsommaren 1414, förbjuder allmogen i Tiohärads lagsaga att lämna sina gårdar innan den avtalade städjotiden på sex år är till ända. De måste också fullgöra åtta dagsverken per år åt sin herre.

Herremännen må ha misslyckats i Sverige under medeltiden. Men betänk att vi med dagens skattetryck de facto blir tvingade att gå på dagsverken åt svenska staten, inte åtta dagar per år, utan över 6 månader per år.

Det finns faktiskt ett begrepp, skattefridagen, som syftar på den dag under året då den genomsnittlige löntagaren börjar arbeta för sig själv, snarare än för staten. På skattefridagen har man tjänat så mycket som man kan förväntas erlägga i form av skatt under året.

Skattefridagen är alltså ett slags mått på skattekvoten, presenterad i form av ett datum.

2015 inföll skattefridagen den 16 juli, det vill säga den genomsnittlige löntagaren blev tvingad till 140 dagsverken åt staten (om man bara räknar vardagar).

I år då? Skattebetalarnas förening räknar varje år ut vilken dag skattefridagen infaller, men min gissning är att de helt enkelt har mycket att göra med att räkna in statens alla nya skattehöjningar.

Om det var samma som förra året skulle du bara ha 75 dagsverken kvar innan du själv får behålla frukterna av ditt arbete. Men som sagt, i år kan du räkna med fler dagsverken än så på grund av överhetens nya skatter.

Medeltidens herremän är nog gröna av avund i graven.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Testa Allmogens nyhetsbrev!

Jag vet, jag vet. "Pop-ups" är inte okej. Men just det är poängen: internet är en rörig plats men Allmogen manar till eftertanke. Så varför inte ge det lite tid för reflektion? Varje söndagmorgon kl 06.00 får du ett mail med alla veckans intressanta artiklar från mig, Daniel Sjöberg, direkt till din inbox. Vad säger du?

Du har anmält dig!