In den Wohnungen der Arbeitslosen

Mötet var slut och undertecknad och ett par andra intresserade personer begåvo oss ut för att se hur de arbetslösa hade det i sina hem. Den lista vi gingo efter visade, att tills dato anmälts 212 arbetslösa i de arbetslösas förening, därav 155 familjeförsörjare med omkring 400 mindre barn. Av dessa familjeförsörjare ha icke så få varit arbetslösa ända till tio veckor och längre. Dessa arma bestulna varelser, vilka av en övermodig kapitalistklick, som de gjort rik genom sitt arbete, behandlas uslare och kunna lagenligt behandlas uslare än en häst eller en oxe, ty en sådan kan man inte vägra att sörja för om vintern sedan man profiterat av hans arbete om sommaren, bo till största delen i Kålhagen, Eriksberg, Sörby och Strömsbro. Vi beslöto oss för att gå omkring i Kålhagen och vår ciceron valde med omsorg just sådana hem, där fadern är en duktig, skötsam arbetare och där husmodern ännu ej låtit allt gå vind för våg utan för en förtvivlans kamp för att inte andra skola bli varse nöden i hemmet, den endast familjens närmaste bekanta känna till. Vi gå in i ett av de i Kålhagen så vanliga snygga tvåvåningshusen. Huset är väl målat och gården rensopad — en flyktig betraktare skulle tro, att här residerade själva välmågan En trappa upp bor en familj om sju personer. Hustrun ser reslig, livlig och duktig ut, det finns gardiner för fönstren och av allt att döma ha icke ännu alla sängkläderna burits till stampen, ty ett virkat sängtäcke ligger på sängen över något, som vi antaga är sängkläder.

Man är skygg för de besökande när det gäller att tala om att det råder nöd i hemmet och endast genom ett formligt korsförhör får man en föreställning om verkliga förhållandet. Mannen har sprungit omkring överallt för att få arbete, han har varit inom staden och utom dess gränser. I bästa fall har ett beklagligt nej blivit svaret, i många fall har detta nej åtföljts av ett hånfullt tal om oförnöjda, slösande arbetare, som aldrig veta hut. Sedan långt före jul har han varit arbetslös och familjens enda hjälp har varit en sextonårig flicka, som arbetar på en fabrik, tillhörig stadsfullmäktiges ordförande, ledamoten av första kammaren konsul J. Rettig, han, som i fjol tyckte att avsättningen till arbetarpensioneringsfonden var allt för stor. Vi erinrade oss just detta och frågade med anledning därav, vad flickan hade i veckoavlöning.

Det kom ett mumlande svar, som jag först uppfattade som 23 kronor.

— Ja men 23 kronor i veckan det är ju bra betalt för en flicka!

— Nej, hon har 3 kronor!

Tablå.

— Är det möjligt? fråga vi.

— Ja, men av denna summa fick vi inte mer än två kronor och femton öre, ty 85 öre drogs av till fabrikens sjukkassa.

Så småningom kommer det fram att familjen, trots det att den har små barn, icke sett en droppe mjölk i huset sedan julafton, att hustrun måste tigga av bättre lottade väninnor och att mannens årsinkomst under år 1905 var 430 (fyrahundratrettio) kronor och därav ha 110 gått till hyra för det kök familjen bebor.

Trots detta elände har man ej vänt sig till fattigvården. Det är en arbetarklass, som inom sig till största delen räknar sådana män, som en föräten fattigvårdsstyrelse in spe har panna att håna genom en sådan annons, som den nämnda ”styrelsen” i går afton förde in i de förätnas organ — Gefleposten.

Samma elände vart man vänder sig. En familjefader med fem barn har gått arbetslös i åtta veckor. I en familj vi besökte var luften rå och tjock så att den kunde skäras med kniv — man har ej råd att elda utan får ta vara på den av utdunstningar visserligen förpestade, men dock värmda luften. Mannen hade varit arbetslös i tio veckor. Där fanns fyra barn, av vilka det yngsta endast var något över ett år gammalt.

Här som på de övriga ställena bodde man i ett köksrum, för vilket man betalade 110 kronor, hyran hade förr varit 70 kronor men på grund av höga skatter har hyran höjts med 40 kronor. Allt, allt måste de allra armaste betala i detta för andra svenska städer lysande mönster, där familjefideikommissets innehavare gett varandra löneförhöjning på löneförhöjning och anställt odugliga vänner och vänners vänner att experimentera i ingenjörsyrket, tills de bosittande få gå från hus och hem eller vältra över bördorna på arma proletärer, vilka pinas på ett sätt som det inte lönar sig att beskriva. Ett av familjens barn, en tolvårig gosse, var förvillande lik de bilder från hungersnöden i Indien, som på sin tid genomgick den svenska pressen, genomskinlig, förtvinad och stoppad i sin utveckling. En av sällskapet bjöd gossen hem till sig varje dag på middagsspisning.

Vi hade fått nog av elände och gingo hemåt längs gatorna där lyktorna börjat tändas. Man kunde ej hjälpa att man kände huggormsettret sagla mellan tänderna på sig, då man gick förbi de upplysta våningarna, där kronorna strålade och där många av dem nu rörde sig, ärade och uppburna, som blivit mätta och rika genom att plocka ifrån de arma försvultna, vi nyss besökt, krona efter krona av deras arbetes frukter.

Abonnieren Sie YouTube:

Wenn Sie schätzen Allmogens unabhängige Arbeit, um unsere schöne schwedische Geschichte und nordische Kultur zu porträtieren, sind Sie herzlich eingeladen, etwas Schönes im Shop zu kaufen oder uns mit einer freiwilligen Spende zu unterstützen. Vielen Dank im Voraus!

Unterstützung Allmogens über Swish: 123 258 97 29
Unterstützung Allmogens von beitreten
Unterstützung Allmogens in Ihrem Testament