Handla våra historiska kartor

Bakåtsträveri

Foto: Gullers, KW / Nordiska museet (CC BY-NC-ND)
Torgny Segerstedt,1940. Foto: Gullers, KW / Nordiska museet (CC BY-NC-ND)

”Intet hån är för obarmhärtigt mot de snyltdjur, som äventyra vad folken genom en lång och mödosam historia vunnit. Det är en livsbetingelse för demokratin att ingen skonsamhet visas mot de olater, som hålla på att förkväva den.” – Torgny Segerstedt

Det är många omständigheter, som bidragit till att bringa folkväldet och parlamentarismen i vanrykte. Detta styrelsesätt förefaller för närvarande lika anfrätt av missnöjet, som dess föregångare, när de började luta mot sitt fall. Dess starkaste stöd är erfarenheten om de avlagda styrelseformernas bristfullhet. I och för sig skulle vilket system som helst vara brukbart, förutsatt att de personer, i vilkas händer styrelsen anförtroddes, vore den utomordentliga uppgiften vuxna. Nu måste tyvärr formen för samhällsstyrelsen tillsnitsas efter syftet att i görligaste måtto begränsa den allmänmänskliga skröplighetens inflytande på allmänna angelägenheter. De fordom härskande samhällsklasserna missbrukade den ena efter den andra sitt inflytande. Alla styrelseformer äro förträffliga, när de införas. De avteckna sig fördelaktigt mot bakgrunden av det nyss med större eller mindre möda avskaffade. Det dröjer aldrig många solvarv, innan det nya också är angripet och utlevat. Det har bragt i dagen nya sidor av den mänskliga naturens outtömliga bristfullhet, låtit nya kretsar utveckla sin oförmåga att härska parad med sin lystnad efter att göra sig livet så ✓ bekvämt som möjligt på de andras bekostnad.

Lycksökeriet blommar icke mindre frodigt under folkväldets hägn än under tidigare styrelseformer. I politikens stora skogar ej mindre än i dess små hagar och småskogar, pågår ett ivrigt krypskytte på indräktiga sysslor. Det har blivit så vanligt att utdela poster i den statliga och kommunala förvaltningen som belöning för partipolitiska tjänster, att folk hunnit vänja sig vid denna form av försumpning. Rättsmedvetandet och anständighetskänslan ha trubbats av. Samtidigt har också något annat förslöats, nämligen tilltron till allvaret i det offentliga livet. Folk tager icke illa vid sig inför varje särskilt fall av maktmissbruk. Däremot sprider sig som en råkall dimma över bygderna misstroin med hela tillståndet, obestämd och halvt undermedveten breder sig stämningen att hela bråten utan skada kunde vräkas på sopbacken.

Det finns en annan omständighet, som bidrager att fördjupa detta intryck att folkväldet brister i uppriktighet och allvar. Det är överdrifterna i dess språkbruk. Allt folkvälde måste bygga på valmännens gunst. Med vackra ord uttryckt förvärvas folkens förtroende genom förmågan att övertyga. Att utöva den förmågan på ett renhårigt och otadligt sätt är en stor och sällsynt konst. Det är vida enklare att bearbeta folks sinnen genom att vädja till deras egennytta. Ingen pose är tacksammare än den av folkets vän och välgörare. Människor äro särdeles litet nogräknade med de skäl och förevändningar, som traktan efter deras förmåner insvepas i. Vilken lump som helst duger. Så befinnes det lika bekvämt som ändamålsenligt att utbyta den tillförlitliga upplysningen och övertygandet mot en obesvärad vädjan till folks instinkter.

Det är på detta sätt hetsen vinner inpass i det offentliga meningsskiftet. När det gäller att misskreditera motståndarna, griper man till vantolkningar och våldsamma överdrifter. Ganska obetydliga motsättningar blåsas upp till livsavgörande sammanstötningar. En obetydlighet får aldrig förbliva en obetydlighet. Varje sandkorn blir ett bergmassiv. Varje tillfälle att ställa till rabalder gripes i flykten. Alltid stå utomordentliga värden på spel. Det vädjas oupphörligt i gripande ordalag till allmänheten att förhindra olyckor att ske. Folket upplever ideligen ödestimmar.

De höga och gripande orden bliva genom detta flitiga bruk småningom ganska slitna. De bliva så slitna att ingen imponeras av deras tåg. Endast ett intryck fastnar småningom, gräver sig djupare och djupare in, det att bakom det politiska ordsvallet står ingen realitet. De människor som ständigt begagna dessa stora tunga ordklubbor, mena icke allvar. Behovet att göra inskränkningar anmäler sig. Det blir en nyttig och nödig förnuftsövning att utsätta såpbubblorna för kalla vinddrag. De som ha sin glädje åt de vackra såpbubblorna bliva självfallet icke glada. De skrika på smädelse och beskärma sig över hån och begabberi. De märka icke, att vad ett fåtal kläda i ord, tyst rör sig hos hela åskådarskaran.

Det är icke alldeles betydelselöst, att allmänheten vant sig av med att taga politikernas ord på allvar. Det ökar i sin mån den brist på respekt och förtroende, som folkväldet redan nu lider under. Att avhjälpa denna brist är nödvändigt. Det finns ingen väg tillbaka till styrelseformer, som vi redan längesedan lämnat bakom oss. Envälde, fåtalsvälde, klassherradöme allt detta tillhör oåterkalleligen det förflutna. Endast i frihetens luft kan ett folk återvinna hälsan. Den fria tanken, det fria ordet vettet med ett ord, är det enda som kan råda hot på missförhållandena. Det trängs från höger och från vänster av ivrare för diktatur. De vilja frälsa mänskligheten genom våldet. Det är att dräpa det enda, som giver livet dess värde: den personliga friheten. Frihet kan missbrukas, som allt annat. Det får icke därför tummas på den. Så långt det är förenligt med andras väl skall en individ ha frihet. Går han under på den friheten, så är det bättre än att han skulle linka på samhällets kryckor en bit till av vägen. Det stora som icke kan bliva till utan frihet, är värt alla offer. Det är det som giver det mänskliga inslaget i vårt liv. Utan det skulle vårt släkte alltjämt höra djurriket till.

Det osunda i folkväldet, det som bringar det i vanrykte skall kritiseras sönder och samman. Ingen syra är för frätande för att här komma till användning. Intet hån är för obarmhärtigt mot de snyltdjur, som äventyra vad folken genom en lång och mödosam historia vunnit. Det är en livsbetingelse för demokratin att ingen skonsamhet visas mot de olater, som hålla på att förkväva den.

I frihetens kyliga friska luft skall dugligheten trivas och det odugliga få den bråda ända, som behövs till sundhetens bevarande. I frihetens luft få krafterna spelrum. I dess hägn skapar konsten och bygger tanken.

Under dess härdande inverkan växa människorna ifrån att vara endast exemplar av ett släkte. Det är förutsättningen för att de bliva individer.

När det unkna och kvava och frihetsfientliga utgives för de vinddrag som bebåda en ny tid, så är det ett brott att visa fördrag med detta försök att förvilla den allmänna meningen och föra omdömet på villospår.

Att icke vårda sig om friheten, det är nerven i allt baksträveri.

Prenumerera på YouTube:


Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!

Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente

Populära gamla texter