Arbejderbevægelsen før og nu

1. maj! Nu, hvor den værste uro har lagt sig, er det måske et godt tidspunkt at læne sig tilbage og reflektere over arbejderbevægelsen i fortid og nutid.

Lad os varme op med to linjer fra Internationale, en af arbejderbevægelsens største sange:

“Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under beskatning graver ned."

Hvor mange på venstrefløjen tror De, at de synger disse linjer med oprigtig entusiasme og kampgejst i dag?

Her er nogle mere passende linjer af stemmeretskæmperen Isidor Kjellberg (1841-1895), der grundlagde Sveriges første stemmeretssammenslutning i Linköping den 24. juli 1887, og hvis agitatoriske digt blev hørt på mange af den tidlige arbejderbevægelses stemmeretmøder i det sene 19. århundredes krakler- og bondehytter.

Digtet agiterer ikke mod kapitalen, men mod staten.

I tredje och sista volymen av Svenska allmogens frihetsstrider beskrivs Kjellberg av Alfred Kämpe som “den outtröttlige gamle rösträttskämpen”, och det var också i den boken dikten hittades.

Kämpe beskriver i boken hur statliga livsmedelstullar på spannmål och mjöl hotade år 1887, och särskilt “skulle bli till de fattigas nackdel, och med anledning därav uppstod ibland den lägre allmogen ett gryende missnöje, som satte fart i bygdernas rösträttsrörelse. När agitatorerna, ganska sparsamt förekommande i början, anlände till någon mera befolkad plats, samlades därför stora skaror av rösträttslösa och lyssnade till dem.”

I en rapport fra det nordlige Ångermanland, der blev offentliggjort i Sundsvalls Avis den 26. februar 1887, kan man læse følgende om befolkningens holdninger til toldvæsenet:

“De flesta deltagarna uttalade den åsikt, att tull på spannmål vore, om den kom till stånd, i högsta måtto orättvis, emedan den för befolkningen i de fem norrländska länen, i Dalarna, i den s.k. Snapphanebygden i Småland och på Hallandsåsen, i finnskogarna i Värmland, för kustbefolkningens arbetare och fiskare i det övriga Sverige samt för hela Sveriges stadsbefolkning, och sålunda för de flesta av Sveriges folk, vilka icke kunde under huru lyckliga omständigheter som helst frambringa sitt behov av malen och omalen säd, skulle verka till direkt förhöjning av de oundgängligaste livförnödenheterna och indirekt framkalla förhöjt pris på en del andra förbrukningsartiklar, under det att de genom tullar stegrande spannmålsprisen skulle komma ett jämförelsevis fåtal jordägare till godo”

Kjellbergs digt, og selve Internationale, giver et perspektiv på, hvor langt nutidens politiske skala er skiftet i retning af tvangskollektivisme. Fra at have været, i det mindste delvist, en libertær bevægelse for lavere skatter og statslig protektionisme er det nu venstrefløjen, der råber højest efter højere skatter og mere statslig kontrol over samfundet. En stor del af den moderne venstrefløj er således blevet det, som den oprindelige venstrefløj kæmpede imod. De er nu en del af det statslige enevælde.

“Staten skall hjälpa! Staten skall ingripa! Staten skall understödja! Så ljuder ropen”, sa Vilhelm Moberg under ett tal i Norrtälje, 12 oktober 1947. Han fortsätter:

“Och Staten smyger sig på oss och lockar och frestar: Här skall hjälpas! Här skall ingripas! Här skall understödjas!

Staten beder kun om en lille smule til gengæld. Kun en lille bagatel, nemlig den enkeltes frihed. Den enkeltes underkastelse under hans enevælde."

Et eller andet sted på vejen glemte repræsentanterne for arbejderbevægelsen, at staten og kapitalen sidder i samme båd. Måske var det i det øjeblik, at de selv smed årerne, satte sig forrest på de fine sæder og overlod roarbejdet til os andre.

Abonnér på YouTube:

Hvis du sætter pris på Allmogens uafhængigt arbejde for at skildre vores fine svenske historie og nordiske kultur, er du velkommen til at købe noget lækkert i butikken eller støtte os med en frivillig donation. På forhånd tak!

Støtte Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Støtte Allmogens af tilmeld dig
Støtte Allmogens i dit testamente