Osta meidän historialliset kartat

Vilhelm Moberg ja politiikka

Totalitaarinen valtio

Jaa osoitteessa FacebookFacebookJaa osoitteessa WhatsAppWhatsAppJaa osoitteessa TelegrammiTelegrammiJaa osoitteessa TwitterTwitterNu när Sveriges politiska och mediala överhet än en gång är samlad i Almedalen och presenterar sina visioner för hur dom vill hjälpa oss alla att kollektivt nå det förlovade landet, tänkte jag det kan […]

Nyt kun Ruotsin poliittiset ja mediaviranomaiset ovat jälleen kerran kokoontuneet Almedaleniin ja esittelevät näkemyksiään siitä, miten he haluavat auttaa meitä kaikkia kollektiivisesti pääsemään luvattuun maahan, ajattelin, että voisi olla mielenkiintoista kuulla, mitä Vilhelm Moberg ajatteli politiikasta.

Vilhelm Moberg ei ollut uskollinen millekään tietylle ideologialle eikä hän kuulunut elämänsä loppupuolella mihinkään poliittiseen puolueeseen. Hän uskoi, että kirjailijana ja yhteiskuntakriitikkona pitäisi olla puolueeton ja uskollinen vain itselleen ja periaatteilleen.

Hän oli kuitenkin edelleen sitä mieltä, että politiikka oli liian tärkeää jätettäväksi poliitikkojen tehtäväksi. Kuten alla olevista lainauksista käy ilmi, hän uskoi, että kansalaisten on itse osallistuttava enemmän ja otettava osaa omiin asioihinsa. Tämä on hänen valtavan yksilönvapauskampanjansa perusta, kampanjan, jonka olen nähnyt läpi vuoden. Allmogen aikoo jatkaa ja siirtää tuleville sukupolville.

”Men utvecklingen i världen är skrämmande: Individen håller på att utplånas” sa Moberg i en intervju 1965. Johan Norberg beskriver i sin bok ”Motståndsmannen Vilhelm Moberg” att det enda Moberg konsekvent försvarade ”var friheten och den enskilde individen. Och han gjorde det i eget intresse – för att han ville höja sin röst till försvar för det han trodde på. Han citerade gärna ur Strindbergs Mäster Olof:”

Mäster Olof

För Moberg var friheten ”själva villkoret för människans trivsel på jorden”. Och det räckte inte enligt honom att gå och rösta vart fjärde år. Annars skulle klyftan mellan ”de styrande” och ”de styrda” bli alldeles för stor. Som han sa i en radiointervju i Dagens Eko den 12 oktober 1947:

”Om medborgarens politiska insats begränsas till själva valhandlingen vartannat eller vart fjärde år, och all offentlig debatt förbehållas yrkespolitikerna, så dödas det politiska intresset hos folket. Det är en olycklig utveckling inom en demokrati, om politiken skall bli liksom en vetenskap, utövad av specialister, medan allmänheten ställes utanför. På så sätt beredes marken för den totalitära staten. Ett politiskt likgiltigt folk faller lättast offer för diktaturen.”

Vilhelm Moberg var en av Sveriges mest högljudda motståndare mot de totalitära krafterna under andra världskriget, nazismen och kommunismen. Som Johan Norberg berättar gick kampen efter krigets slut vidare, ”mot kommunismen som levde kvar i öst, och mot de intellektuella i Sverige som gick dess ärenden.” Han talade om ”det obefriade Sverige” som efter kriget aldrig fick samma chans att rensa ut nazister och i ännu högre grad kommunister i de egna leden som grannländerna fick. Men ett nästan allvarligare hot mot friheten var de totalitära tendenser som fanns i de demokratiska länderna. Frihetsbegreppet förvanskades och man riskerade att offra friheten för frihetens skull.

Vilhelm Moberg nämnde flera gånger i tal och texter att det han såg som det största hotet mot den svenska friheten inte kom från främmande makt, utan från det inhemska statliga enväldet, från kollektivets växande makt över individen, från den socialdemokrati som han själv var en del av i sin ungdom. I en sammanställning publicerad 1959, ”Min syn på socialdemokratin”, skriver han:

”I stället för det forna, personliga, patriarkaliska förtrycket har de sålunda infört en statsapparat som utövar ett opersonligt, anonymt, mekaniskt fungerande förtryck. De har lagt en solid grund för ett statskapitalistiskt samhälle, där portarna bakvägen så sakta håller på att öppnas till den auktoritära staten, där individen utplånas av kollektivet och förvandlas till ett objekt för statsnyttan.”

Mutta jo 12 vuotta aiemmin, 12. lokakuuta 1947, Dagens Eko -lehden radiohaastattelussa hän varoitti totalitaarisesta valtiosta:

”Den totalitära staten kan överrumpla oss inifrån, på smygvägar som vi aldrig tänker på, ett steg i sänder. Jag tror att den faran börjar bli aktuell för oss.[…] Frihet under ansvar lyder en gammal sympatisk paroll. Nu tycks det som om vi istället skulle få vapaus hallinnassa, och med en sådan frihet är det ju inte mycket bevänt. Det är i varje fall inte vår gamla svenska.”

”De som har ordet i sin makt måste kämpa emot dem som har makten” menade han. Det är en kamp vi tar – för individens och familjens frihet och rätt att bestämma över sina liv, och för den lokala gemenskapens demokratiska rätt att forma och bestämma över sin framtid bortom den svenska centralmaktens och EU:s styrande järnhand.

Tämä maa on meidän, ja me haluamme ja aiomme pitää sen. Men vi vill fortsätta vårt arbete här på frihetens grund. – Vilhelm Moberg, Norrtälje 12 oktober 1947

Den svenska demokratin och framför allt yttrandefriheten var enligt Moberg den bästa garanten för individens frihet. Men demokrati kunde aldrig innebära att ”51 procent av befolkningen i Sverige råder och bestämmer över de återstående 49 procenten”. Detta var snarare att betrakta som en diktatur, eller som han fortsatte att kalla det, ”demokratur” (Sverige – en demokratur Göteborgs-Postenissa 2. elokuuta 1970).

Demokratins huvudtanke ansåg han tvärtom vara ”att var och en får leva sitt liv såsom han finner bäst så länge han inte inkräktar på någon annans rätt att leva såsom honom synes bäst.”

Vilhelm Moberg och friheten

Ja tässä päästäänkin vapauden ydinkysymykseen, johon Moberg palasi yhä uudelleen teksteissään ja puheissaan:

”Vår tids stora problem, som vi varje dag rent konkret och påtagligt upplever, det är motsättningen emellan medborgaren och samhället, emellan individen och kollektivet, mellan organisationerna och de oorganiserade, kampen mellan människan och hennes egna skapelser. På varje område i vår dagliga tillvaro möter vi någonstädes statens tentakler, ett smygande inflytande, en mer eller mindre märkbar kontroll över våra handlingar. Staten försöker få oss under sitt välde – liksom Amman sätter tvångströjan på Ryttmästaren i slutscenen i Strindbergs Fadren.”

Ruotsin liputuspäivänä Gävlessä 6. kesäkuuta 1944 pitämässään puheessa Moberg väitti, että valtiokoneisto ei ensisijaisesti ota huomioon elävää ihmistä vaan itsensä, ja kysyi sitten, onko kansalaisen tarkoitus olla olemassa ensisijaisesti valtion hyödyn kohteena.

”Om den inledda utveckligen skall fortsätta så kommer livet här i landet att bli outhärdligt för alla, som sätter något värde på sin individuella frihet, på självklara mänskliga rättigheter. Vårt folk har kämpat en dryg och seg kamp för att förvärva denna frihet, dessa rättigheter. De är dyrt betalade värden.

Jag ställer mig solidariskt med alla de krafter i landet, som vill vara med om att bevara dem, vilket parti de än tillhör. I kampen emellan människan och staten ställer jag mig helt på människans sida.”

Niin mekin.

Suosittuna runoilijana Vilhelm Moberg oli kaikkien rakastama, mutta yhteiskuntakriitikkona valtaapitävät vihasivat häntä. Hän näki omana ja muiden runoilijoiden tehtävänä olla "kirvelevä suola", joka "säilyttää yhteiskunnan ruumiin hajoamiselta". Hän selittää:

Det finns en art av författarskap, som utgör en form av reaktion mot författarens omgivning, emot trycket från den värld han lever i, en reaktion mot missförhållanden och konventioner i samhället – i sista hand alltså mot de maktägande.

Me olemme reaktio. Me olemme kirvelevä suola. Me vastustamme pahaa.

Me olemme suuri yleisö.

Tilaa YouTube:


Jos arvostat Allmogens itsenäistä työtä kuvaamaan hienoa ruotsalaista historiaa ja pohjoismaista kulttuuria, ja olet tervetullut ostamaan jotain mukavaa kaupasta tai tukemaan meitä vapaaehtoisella lahjoituksella. Kiitos etukäteen!

Tuki Allmogens Swishin kautta: 123 258 97 29
Tuki Allmogens genom att liity
Tuki Allmogens testamentissasi

Suosittu

4 ajatuksia aiheesta "Vilhelm Moberg och politiken"

    • Daniel Sjöberg sanoo:

      Hej Karl, tack för din kommentar. Jag har skrivit mycket om Moberg, och har lyft fram just det citat du nämner ett flertal gånger. Man kan inte få med allt i alla artiklar.

  1. Roy Solino-Moreno sanoo:

    Föredömligt initiativ att publicera Moberg tankar om Sverige vilka blir mer och mer sannolika för var dag, även om det görs i en uppenbar förhoppning om att sälja prylar. Marknadens till stora delar totala brist på moral och etik samt den högst smittsamma sjukdomen; oförblommerad girighet tycks, i vart fall, inte drabbat dig och denna sajten. Bra jobbat.

    • Daniel Sjöberg sanoo:

      Hej Roy, vad kul att höra att du uppskattar Mobergs tankar lika mycket som jag gör. Han var en man före sin tid. Som du påpekar har det med åren vuxit fram en butik i anslutning till det här folkbildande projektet, där de som vill stödja Allmogens arbete kan hitta något fint att köpa. Jag har ända från starten aldrig ens tänkt tanken på att söka och vara beroende av någon form av statligt bidrag, som ju är normen inom den så kallade ”fria” och ”oberoende” kultursektorn. Istället har jag förlitat mig på frivilliga gåvor och att erbjuda ett växande sortiment av relevanta varor för att finansiera och utveckla projektet. Jag förstår att det kan se ut som att jag publicerar Mobergs tankar för att sälja prylar, men jag kan försäkra dig om att det är precis tvärtom – jag säljer prylar för att kunna ägna mer tid och resurser åt att publicera fler artiklar som denna.

Kommentit on suljettu.