Vilhelm Moberg og politik

Nu hvor Sveriges politiske og mediemæssige autoriteter igen er samlet i Almedalen og fremlægger deres visioner for, hvordan de vil hjælpe os alle sammen til det forjættede land, syntes jeg, det kunne være interessant at høre, hvad Vilhelm Moberg mener om politik.

Vilhelm Moberg var ikke loyal over for nogen bestemt ideologi, og han tilhørte heller ikke noget politisk parti i den sidste del af sit liv. Han mente, at man som forfatter og samfundskritiker skulle være upartisk og kun være tro mod sig selv og sine principper.

Men han mente stadig, at politik var for vigtig til at blive overladt til politikerne. Som vi vil se i nedenstående citater, mente han, at borgerne selv skal involvere sig mere og engagere sig i deres egne anliggender. Dette er grundlaget for hans enorme kampagne for individuel frihed, en kampagne, som jeg har set gennem Allmogen har til hensigt at fortsætte og give videre til kommende generationer.

“Men utvecklingen i världen är skrämmande: Individen håller på att utplånas” sa Moberg i en intervju 1965. Johan Norberg beskriver i sin bok “Motståndsmannen Vilhelm Moberg” att det enda Moberg konsekvent försvarade “var friheten och den enskilde individen. Och han gjorde det i eget intresse – för att han ville höja sin röst till försvar för det han trodde på. Han citerade gärna ur Strindbergs Mäster Olof:”

För Moberg var friheten “själva villkoret för människans trivsel på jorden”. Och det räckte inte enligt honom att gå och rösta vart fjärde år. Annars skulle klyftan mellan “de styrande” och “de styrda” bli alldeles för stor. Som han sa i en radiointervju i Dagens Eko den 12 oktober 1947:

“Om medborgarens politiska insats begränsas till själva valhandlingen vartannat eller vart fjärde år, och all offentlig debatt förbehållas yrkespolitikerna, så dödas det politiska intresset hos folket. Det är en olycklig utveckling inom en demokrati, om politiken skall bli liksom en vetenskap, utövad av specialister, medan allmänheten ställes utanför. På så sätt beredes marken för den totalitära staten. Ett politiskt likgiltigt folk faller lättast offer för diktaturen.”

Vilhelm Moberg var en av Sveriges mest högljudda motståndare mot de totalitära krafterna under andra världskriget, nazismen och kommunismen. Som Johan Norberg berättar gick kampen efter krigets slut vidare, “mot kommunismen som levde kvar i öst, och mot de intellektuella i Sverige som gick dess ärenden.” Han talade om “det obefriade Sverige” som efter kriget aldrig fick samma chans att rensa ut nazister och i ännu högre grad kommunister i de egna leden som grannländerna fick. Men ett nästan allvarligare hot mot friheten var de totalitära tendenser som fanns i de demokratiska länderna. Frihetsbegreppet förvanskades och man riskerade att offra friheten för frihetens skull.

Vilhelm Moberg nämnde flera gånger i tal och texter att det han såg som det största hotet mot den svenska friheten inte kom från främmande makt, utan från det inhemska statliga enväldet, från kollektivets växande makt över individen, från den socialdemokrati som han själv var en del av i sin ungdom. I en sammanställning publicerad 1959, “Min syn på socialdemokratin”, skriver han:

“I stället för det forna, personliga, patriarkaliska förtrycket har de sålunda infört en statsapparat som utövar ett opersonligt, anonymt, mekaniskt fungerande förtryck. De har lagt en solid grund för ett statskapitalistiskt samhälle, där portarna bakvägen så sakta håller på att öppnas till den auktoritära staten, där individen utplånas av kollektivet och förvandlas till ett objekt för statsnyttan.”

Men allerede 12 år tidligere, den 12. oktober 1947, advarede han i et radiointerview i Dagens Eko mod den totalitære stat:

“Den totalitära staten kan överrumpla oss inifrån, på smygvägar som vi aldrig tänker på, ett steg i sänder. Jag tror att den faran börjar bli aktuell för oss.[…] Frihet under ansvar lyder en gammal sympatisk paroll. Nu tycks det som om vi istället skulle få frihed under kontrol, og med en sådan frihed er den ikke særlig kendt. I det mindste er det ikke vores gamle svenske."

“De som har ordet i sin makt måste kämpa emot dem som har makten” menade han. Det är en kamp vi tar – för individens och familjens frihet och rätt att bestämma över sina liv, och för den lokala gemenskapens demokratiska rätt att forma och bestämma över sin framtid bortom den svenska centralmaktens och EU:s styrande järnhand.

Dette land er vores, og vi ønsker og har til hensigt at beholde det. Men vi ønsker at fortsætte vores arbejde her på frihedens grundlag - Vilhelm Moberg, Norrtälje 12. oktober 1947

Den svenska demokratin och framför allt yttrandefriheten var enligt Moberg den bästa garanten för individens frihet. Men demokrati kunde aldrig innebära att “51 procent av befolkningen i Sverige råder och bestämmer över de återstående 49 procenten”. Detta var snarare att betrakta som en diktatur, eller som han fortsatte att kalla det, “demokratur” (Sverige - et demokrati i Göteborgs-Posten 2. august 1970).

Demokratins huvudtanke ansåg han tvärtom vara “att var och en får leva sitt liv såsom han finner bäst så länge han inte inkräktar på någon annans rätt att leva såsom honom synes bäst.”

Og her kommer vi til kernen i spørgsmålet om frihed, som Moberg igen og igen vender tilbage til i sine tekster og taler:

“Vår tids stora problem, som vi varje dag rent konkret och påtagligt upplever, det är motsättningen emellan medborgaren och samhället, emellan individen och kollektivet, mellan organisationerna och de oorganiserade, kampen mellan människan och hennes egna skapelser. På varje område i vår dagliga tillvaro möter vi någonstädes statens tentakler, ett smygande inflytande, en mer eller mindre märkbar kontroll över våra handlingar. Staten försöker få oss under sitt välde – liksom Amman sätter tvångströjan på Ryttmästaren i slutscenen i Strindbergs Fadren.”

I talen på den svenske flagdag i Gävle den 6. juni 1944 argumenterede Moberg for, at statsmaskinen ikke først og fremmest tager hensyn til det levende menneske, men til sig selv, og spurgte derefter, om det var meningen, at borgeren primært skulle eksistere som et objekt for statens udbytte.

“Om den inledda utveckligen skall fortsätta så kommer livet här i landet att bli outhärdligt för alla, som sätter något värde på sin individuella frihet, på självklara mänskliga rättigheter. Vårt folk har kämpat en dryg och seg kamp för att förvärva denna frihet, dessa rättigheter. De är dyrt betalade värden.

Jeg er solidarisk med alle de kræfter i landet, der ønsker at hjælpe med at bevare dem, uanset hvilket parti de tilhører. I kampen mellem mennesket og staten er jeg helt og holdent på menneskets side."

Det gør vi også.

Som populær digter var Vilhelm Moberg elsket af alle, men som samfundskritiker blev han hadet af magthaverne. Han så det som sin og andre digteres opgave at være det "stikkende salt", der "beskytter samfundskroppen mod forfald". Han forklarer:

Der er en form for skrivning, som er en reaktion mod forfatterens omgivelser, mod presset fra den verden, han lever i, en reaktion mod samfundets dårligdomme og konventioner - i sidste ende mod magthaverne.

Det er os, der er reaktionen. Vi er det stikkende salt. Vi står imod det onde.

Vi er den brede offentlighed.

Abonnér på YouTube:

Hvis du sætter pris på Allmogens uafhængigt arbejde for at skildre vores fine svenske historie og nordiske kultur, er du velkommen til at købe noget lækkert i butikken eller støtte os med en frivillig donation. På forhånd tak!

Støtte Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Støtte Allmogens af tilmeld dig
Støtte Allmogens i dit testamente