Osta meidän historialliset kartat

Fettis Day sammakoita ja muita hauskoja kepposia - antiikin maailman tavat paastonajan ympärillä

Fettisdagsgubbar
Tidigt 1900-tal: Fettisdagsgubbar från Alfta socken, Voxnadalen, Hälsingland. Maskerna kallades enl. uppgift "skråm öger" på alfta mål. Foto: Nordiska museet

Fete-päivän peikoiksi ja kummituksiksi pukeutumisen perinne on hyvin vanha perinne, joka elää edelleen Hälsinglandin Alftan tavallisten asukkaiden keskuudessa, mutta nykyään pukeutuvat nuoremmat lapset - eivätkä ehkä aivan yhtä pelottaviin asuihin kuin ennen.

Fettisdagen har också kallats fläsktisdag, smörtisdag och liknande, och det är den sista dagen då bordets njutningar är tillåtna innan den katolska påskens fasta inleds imorgon på askonsdagen. Sju mål mat åts denna dag på vissa håll i landet, och i Norge är dagen också känd som “sjumålsdagen”.

Entä läskit? Tänä päivänä, kun pöydät olivat täynnä, oli tapana, että keneltäkään vierailijalta ei saanut evätä herkkua. Siksi oli perinteistä pukeutua lihavana tiistaina ja kiertää paikkakunnan maatiloja, joissa syötiin ja toimittiin kiertävinä viihdyttäjinä. Kyse ei kuitenkaan ollut vain syömisestä, vaan lihavien päivä oli myös päivä, jolloin yksinkertaisesti kokoonnuttiin yhteen ja pidettiin hauskaa. Koko maassa pelattiin pelejä ja tehtiin juhlallisia kepposia, aivan kuten joulunaikaan.

I Skåne förekom olika ryttarlekar där både hästar och ryttare var vackert prydda med “fastlagsband” och ryttarna hade blommor eller fastlagsris i hattarna. Det finns även tyvärr många exempel ur allmogens historia på svenska myndigheters intolerans för dessa enkla folkliga seder – seder som ofta innehåll viss vidskepelse och ibland också dryckenskap.

Kissa ulos pussista
Att “slå katten ur tunnan”, en känd fastlagslek. Sillhuettklippning av E. Ljung i Runa. Tryckt i “Minnesblad från NM 1888” Bild: Nordiska museet (CC BY-NC-ND)

Ofta gick det så långt att staten eller statskyrkan förbjöd allmogen runt om i landet att utöva sin gamla lokala kultur genom sina traditioner – en kulturell förstörelse som aldrig får glömmas. En skildring från Skåne år 1723 berättar om hur myndigheterna i Skytts härad införde ett förbud mot just en sån här ryttarlek som kallades “vädjolopp”. Den som bröt mot förbudet och inom häradet ändå utövade leken under fastetiden skulle dömas till 40 mark silvermynt i böter.

På andra håll i landet hölls lekar som kan kopplas till en än äldre magisk tro bland allmogen i Norden kring växtligheten och bondefolkens önskan om en god skörd. I mellersta Östsveriges landskap och i Norrland lekte man på fettisdagens kväll “åka långt lin” eller “stora rovor och långt lin”. Så här beskrivs leken i boken Vuoden juhlat (1953) Albert Eskeröd.

Leken gick till så att en del halvvuxna pojkar och flickor samlades i skymningen på fettisdagskvällen med både större skogskälkar och mindre slädar. Man letade upp de brantaste backar man kunde hitta, för det hörde till att åkningen skulle vara överdådig och äventyrlig. Kälkarna bands ihop två och två eller i långa rader och under skrik och hurrarop gav man sig iväg utför backarna. Ofta hade musik av bygdens förmågor mött upp på platsen och det förekom att man hade skällor på kälkarna. Under nedfärden skulle man ropa: “Undan! Långt lin och stora rovor!”.

Lännassa, Upplannissa, yksi huusi:

Pitkää pellavaa pelloillamme,
paskaa ja lantaa grannassa

Ösmossa, Sörmlandissa, ihmiset huusivat:

Isot nauriit ja pitkä pellava
ja hienot nupat ja rasvaiset bluesit
ja vain paska saa naapurit!

Leksandissa, Taalainmaalla, se kuului sen sijaan:

Pitkä pellava, pitkä pellava
niin kauan kuin se on tyhjä,
ja sitkeä kuin jänteet
ja valkoinen kuin lumi.
Isä tänä vuonna ja äiti viime vuonna,
silkkinaamio kuoppainen hiukset.
Mala, mala, kiitos.
Hurraa, hurraa!

Naapurille toivottiin tietenkin huonoa onnea pilke silmäkulmassa. Päinvastoin, se, että koko kylä, nuoret ja vanhat, kokoontuivat tällä tavoin monta kertaa vuodessa erilaisiin perinteisiin leikkeihin, osoitti hyvin vahvaa yhteenkuuluvuutta ja yhteisöllisyyttä.

Tåsjön kunnassa Ahvenanmaalla ihmiset kilpailivat Fettis-päivänä hiihtämällä siitä, kenellä oli pisin hamppu. Tämä yksityiskohta paljastaa, että kyseessä ovat vanhat suomalaiset kylät. Tapa oli Suomessa varsin yleinen, ja Tåsjön suomalaiset eivät kasvattaneet pellavaa vaan hamppua.

Tänä vuonna jätän paastonajan väliin, mutta seitsemän ateriaa - no, voin kuvitella sen tänään.

Tilaa YouTube:


Jos arvostat Allmogens itsenäistä työtä kuvaamaan hienoa ruotsalaista historiaa ja pohjoismaista kulttuuria, ja olet tervetullut ostamaan jotain mukavaa kaupasta tai tukemaan meitä vapaaehtoisella lahjoituksella. Kiitos etukäteen!

Tuki Allmogens Swishin kautta: 123 258 97 29
Tuki Allmogens genom att liity
Tuki Allmogens testamentissasi

Suosittu

Yksi ajatus aiheesta "Fettisdagsgubbar och andra roliga upptåg – allmogens seder kring fastan"

  1. Cajsa G sanoo:

    Mycket upplysande! Slå katten ur tunnan, bisarrt. Och även Freddie Kreuger-maskerna! Fettisdagen var definitivt en större sak förr. Nu innebär det bara att äta semlor och det har man gjort några veckor redan.

Kommentit on suljettu.