Fra Erik Axel Karlfeldts digtsamling Flora og Bellona, udgivet i 1918.
Nu bommom vår port och stängom vår grind
för vintervinden som rycker,
och glädjom vårt hjärta och värmom vår kind
med skämtan och kryddade drycker.
Bjud hjonen att komma! Nu kvinna och man
må hvila från hjordar och slagor
och sitta i stillhet och le mot hvarann
vid skogarnas dånande sagor.
Jag sträckt mig till ro på björnens hud
vid foten av lågande härden;
du kommer och går och ger mig små bud
från fönstret och livet och världen.
“Det raskar en räv i vår hasselskog,
och orrarna gunga vid knuten.”
Låt bössan hänga! Mat har vi nog,
och hönshusets haspe är skjuten.
“Det fryser och isen blir hård som stål
på viken i ryssjornas vakar.”
I morgon, min vän, går jag ut och slår hål
och bringar dig bukiga lakar.
“Det glittrar på skaren och stormen är slut.
På vinden stå våra skidor.”
I morgon kanhända fara vi ut
längs bergens bolstrade sidor.
I morgon, kanhända; nu hvila vi ut.
Jag löser mitt starkhetsbälte
och lägger mig själv för din fot som tribut,
en sömnig och håglös hjälte.
Jag stred för mitt hus, för dess folk och fä
vår, sommar och höst utan hvila.
Nu vill jag slumra loj på ditt knä,
som Simson sov hos Delila
Abonnér på YouTube:
Hvis du sætter pris på Allmogens uafhængigt arbejde for at skildre vores fine svenske historie og nordiske kultur, er du velkommen til at købe noget lækkert i butikken eller støtte os med en frivillig donation. På forhånd tak!
Støtte Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Støtte Allmogens af tilmeld dig
Støtte Allmogens i dit testamente
