Natsismin opetus

I denna stund finns det icke många, som mena, att nazismen har framtiden för sig. Några envisas giva sig sken av att alltjämt tro på dess fortbestånd; det är sådana som ha svårt att vidgå flagranta misstag. De som alltid driva med strömmen ha följt den också, när den lämnat den nationalsocialistiska skutan efter sig på den sandbank, där den kört fast. Floden rinner vidare och det är bara en tidsfråga, när det strandade skrovet skall huggas upp. De, som nu övergivit nazismens skuta, kravla sig ombord på andra fartyg. De skola så förkunnas vara de enda moderna om de också nyss väckte ömkan för sin efterblivenhet.

Hitlerismen har icke gått spårlöst förbi. Den har eftertryckligt inskärpt människors lättrogenhet, deras benägenhet att kritiklöst anamma vad som helst, som förkunnas med tillräcklig enträgenhet. Man kan kalla nazismen en religion, om man med denna term vill beteckna föreställningar, som ligger på ett annat plan än eftertankens och vettets. Det har ju sagts, att om någon komme och predikade att månen vore en grön ost, så skulle han utan svårighet skapa en sekt, som omfattade detta påstående som ett lyftande och frälsande budskap. De intellektuellt anlagde inom detta trossamfund skulle utforma ett dogma, en ideologi, som gåve bröderna och systrarna den tankemässiga klarhet, de behövde. Det skulle mycket väl kunna startas ett religionskrig mot dem, som höllo fast vid den gamla, omoderna föreställningen, vilken astronomien hävdat. Det vore icke märkvärdigare, om de, som hyste slika naturvetenskapliga föreställningar, bleve utsatta för i ett utrotningskrig, än att judarna blivit det i våra dagar.

När man vidare granskar, vilka det är som exempelvis i de nordiska länderna anslutit sig till den nazistiska läran, finner man att det huvudsakligen är sådana, som dragas med mindervärdighetskomplex av en eller annan art. De ha känt sig tillbakasatta, så där som de misskända genierna i alla tider gjort. De ha försökt kompensera sin mindervärdighetskänsla med stegrad självkänsla. Det senare är ett dåligt surrogat för det erkännande, de åtrått. När så en chans yppar sig för dem att spela en roll, att få topprida dessa som sett ned på dem, så töva de icke att gripa den. Den, som mönstrar quislingarnas skara i de olika länderna, återfinner typen överallt. De vilja hävda sig, flyta ovanpå, och med våld hålla de andra nere. De använda våld, emedan det är det enda medel, med vars hjälp de kunna få inflytande. Intellektuell och moralisk auktoritet har naturen förmenat dem. Att sätta i fängelse och att dräpa, fordrar inga moraliska eller intellektuella förutsättningar. Det går bättre utan dylika.

Nazismen har också avslöjat den fara, som ett allt för starkt organisationsväsen kan innebära. Varför kunde icke de tyska fackföreningarna resa något nämnvärt motstånd mot nazismen? Helt enkelt därför att människorna voro avvanda från personliga meningar, personlig övertygelse. De hade sina åsikter ihop med andra, de voro vana att lyda, men icke att själva träffa avgöranden. I politiska ting uppträdde de bara som massa, kände som massa. De följde med, när en av flocken angav riktningen. Att följa med hade blivit deras andra natur. Självständigheten var död. Utslag av samma mentalitet har icke saknats annorstädes. Vi ha tillräckligt av partimentalitet i vårt land. Det har icke mött nämnvärda svårigheter att få partipressen att lyda order. Åtskilliga partiskribenter skräppa med sin lydighet. Sitt avstående från det egna omdömet kalla de för lojalitet; ibland ställa de helt frejdigt saken på huvudet och kalla det ansvarskänsla att skjuta allt ansvar ifrån sig.

Nazismen har sannerligen låtit många hjärtans tankar bliva uppenbara. Den har bragt i dagen mycket, som vi före dess framträdande trott slutgiltigt hänvisat till skymundan. Att det icke var alldeles försvunnet, gåvo sporadiska utbrott vid handen. Att det skulle uppträda som pretendent på makten, hölls för uteslutet. De västeuropeiska kulturfolken fingo sig emellertid en ordentlig läxa. Vi fingo lära oss att kulturen ingalunda genomsyrat våra samhällen, att självförstörelsens krafter voro mäktiga nog att kunna på allvar hota vår civilisation.

Vi lärde oss desslikes, att den kraft, vars skapade verk är den mänskliga kulturen, är starkare än den, vars väsen är att riva ned.

Tilaa YouTube:

Jos arvostat Allmogens itsenäistä työtä kuvaamaan hienoa ruotsalaista historiaa ja pohjoismaista kulttuuria, ja olet tervetullut ostamaan jotain mukavaa kaupasta tai tukemaan meitä vapaaehtoisella lahjoituksella. Kiitos etukäteen!

Tuki Allmogens Swishin kautta: 123 258 97 29
Tuki Allmogens genom att liity
Tuki Allmogens testamentissasi