Køb vores historiske kort

Pressefrihed og selvcensur

Foto: Gullers, KW / Nordiska museet (CC BY-NC-ND)
Torgny Segerstedt,1940. Foto: Gullers, KW / Nordiska museet (CC BY-NC-ND)

”Pressens frihet är alltid en nagel i ögat på dem, som önska att efter gottfinnande handskas med folkens öden.”

När Österrike försvann från de fria staterna, fäste den schweiziska pressen uppmärksamheten på vilken ödesdiger roll den presscensur, vilken rådde i Österrike, hade spelat. Folket hade icke fått besked om förhållandena i andra länder. Därför gav det motståndslöst vika.

I Tjeckoslovakien ålades också pressen återhållsamhet. Den tillhöils att icke reta sina grannar med oförbehållsam kritik. Man kan icke påstå, att denna försiktighet båtade landet.

Pressens frihet är alltid en nagel i ögat på dem, som önska att efter gottfinnande handskas med folkens öden. I våra dagar, då den allmänna opinionen icke är bunden av politiska gränser, försöka alla som i tankens och ordets frihet se en fiende till sina strävanden, att tysta det fria ordet så långt det är dem möjligt även utanför landets gränser. Taktiken är alltid densamma. Det inskärpes, att icke blott varje oförblommerat ord, utan varje slag av kritik, sårar dem, som drabbas därav. Särskilt framhålles förstås, att den som icke låter sig tystas ned, skadar sitt lands ekonomiska intressen. Ehuru den ringaste eftertanke måste säga, att kritik mot ett politiskt system icke har det ringaste inflytande på affärsförbindelserna mellan två länder, eftersom affärer göras och måste göras uteslutande efter ekonomiska synpunkter, upprepas ideligen påståendet. Här som i all ohederlig propaganda litar man till den allmänna tanklösheten. Upprepas ett påstående tillräckligt ofta, anammas det av dem, som i åsiktshänseende driva med strömmen. Och alltid finnas några som stå till tjänst med att på ort och ställe inhämta vederbörandes varning och föra den till allmänheten.

Vad som icke förses med munkavle och icke tyglas är den propaganda, som under tiden bedrives av det land, vars egen press är de makthavandes språkrör. Både i Österrike och i Tjeckoslovakien – för att icke tala om Spanien – förbereddes överfallet genom ett med rika penningmedel arbetande undermineringsarbete. Frukterna därav bärgades i sinom tid. Hur motas detta anlopp i vårt land?

Den allmänna opinionen är, som redan nämnts, i våra dagar icke bunden inom nationella gränser. Det existerar, tack vare den moderna samfärdstekniken, en allmän världsopinion. Varje land och varje språkrör för åsiktsbildning lämnar sitt bidrag till denna världsopinion. Tystas kritiken i land efter land, så lämnas fältet fritt för dem, vilka ha skäl att hata och frukta sanningen. Var och en som sviker, bidrager till att det mörker tätnar, i vars hägn våldet kan lämna sig fria tyglar.

Det talas mycket om ansvar. Det ordas om detta ansvar, som om tigandet vore tecknet på den djupaste ansvarskänslan. Envar är dock ansvarig icke blott för vad han yttrar, utan i lika hög grad för vad han förtiger. Den tystnad, som tjänar lögnen och våldet, är föraktlig. Den gamla strofen

”Wer die Wahrheit kennet und spricht sie nicht, Der bleibt fiirwahr ein erbärmlicher Wicht”

är tillämplig även här. Dock måste tillfogas, att i föreliggande fall står vida större och viktigare på spel än en privatmänniskas heder. Här står strid om den allmänna mening, som avgör västerlandets odling.

När på svenska tryckta tidningar gå utländska propagandaministeriers ärenden för att tysta ner det fria ord, som stör deras verksamhet, förstår envar vad klockan är slagen. Luften är redan förut tung att andas. Det känns ibland som om man skulle kvävas. Skall feghet och dumhet få fritt förpesta hela Europas atmosfär?

Här gäller det mer än enskildas liv och lycka. Det gäller det enda heliga som finns, det mänskliga. Det kan icke umbära frihetens livsluft. Var och en som faller undan för hotet är en fältflykting i denna strid för den västerländska kulturens försvar. Han förråder alla dem, som med tunga offer skapat vår odling, forskare och tänkare, de män, som brutit mark och röjt fälten, dem som stupat på slagfälten, alla, alla, som givit sina krafter, sitt innersta, sina liv för den frihet, utan vilken intet av ande bliver till.

Ansvarskänslan gäller icke blott vart ord, som yttras. Den riktar sig också på varje ord, som blir outtalat.

Abonnér på YouTube:


Hvis du sætter pris på Allmogens uafhængigt arbejde for at skildre vores fine svenske historie og nordiske kultur, er du velkommen til at købe noget lækkert i butikken eller støtte os med en frivillig donation. På forhånd tak!

Støtte Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Støtte Allmogens af tilmeld dig
Støtte Allmogens i dit testamente

Populære gamle tekster