Fædrenes tankeløshed

Det är med stor tillfredsställelse sansade medborgare mottaga underrättelsen att det nu skall bli slut på det ofog som går under namn av tryckfrihet. Ett demokratiskt samhälle kan icke gärna fördraga dylikt självsvåld. Det väcker ovillkorligen anstöt, om en skribent tar sig för att gång på gång snudda vid sanningen. Sanningen är under nu rådande förhållanden icke presentabel. Låt vara att ingen drömt om att framställa henne utan en tråd på kroppen. Det båtar icke stort att kläda den i många plagg. Det enda taktfulla är att se åt annat håll och tyst kila vidare.

Gud vet vad som hade farit i 1809 års män, när de läto i grundlagen inskriva tryckfriheten och omgärdade den med alla säkerhetsanordningar, de kunde hitta på. ”Fäderna åto sura druvor, sönerna fingo ömma tänder.” De, sönerna, ha måst taga itu med att avhjälpa det ohägn, som fädernas tanklöshet har vållat.

Det enda riktiga är naturligtvis att de förbannade murvlarna behandlas efter samma normer hos oss som i det stora mönsterlandet. Det är ju också dit vi styra hän. Där ha pennfäktarna fått lära sig mores. Man har gjort rent hus med privatmeningar. Där finns en mening och den utportioneras i dagliga doser åt tidningsskrivarna. Det kan givetvis icke tillåtas att dessa trilskas och förtiga den åsikt, vilken hallstämplats. Den måste meddelas allmänheten. Endast som en övergång kan man nöja sig med att hindra villomeningar att spridas. Liksom fläsk icke får salubjudas, innan veterinär stämplat det som trikinfritt, bör icke meningar få föras till torgs, innan de befunnits oskadliga för allmänhetens politiska sundhet.

När sedan polisen får rätt att avlyssna våra telefonsamtal, att bryta våra brev, att bura in oss en månad utan vidare spisning, så kan det bli en smula fason på denna lilla filial till det stora mönsterlandet. Vi få äntligen en demokrati, som förtjänar detta namn, och där friheten kan blomstra. Frihet är ju icke detsamma som rättighet för medborgarna att hysa vilka åsikter som helst och att förfäkta dem efter bästa förmåga. Att gå fram på den fria meningsbildningens linje och på övertygandets väg leder till falsk frihet. Den sanna friheten består i att tänka och handla rätt. Vad som är rätt bestämma givetvis de makthavande. Vilka skulle annars göra det? De ha också all anledning att se till att självsvåldet icke huserar bland undersåtarna. Översåtarna bära icke förgäves lagens svärd.

Teologien har för längesedan utrett problemet. Det är förbigående sagt alldeles förvånande, hur mycket det moderna samhället anpassas efter de konstruktionsritningar som teologerna gjort upp för Guds rike. Teologerna lärde att friheten alls inte bestod däri att var och en slampade i väg som han tyckte, detta var fast mer rena träldomen under den uschla människonaturen nämligen. Frihet bestod i att man gjorde som prästerna lärde en, alldeles som den sanna medborgerliga friheten består i att undersåtarna snällt och artigt rätta sig efter översåtarnas påbud. Mucka de, så får polisen taga sig an deras uppfostran. På så sätt blir det ordning och sämja i landet.

Alla älska vi friheten. Men, naturligtvis… Och de som älska den allra lidelsefullast, lägga också en särskild glöd i sitt ”men, naturligtvis…”

Abonnér på YouTube:

Hvis du sætter pris på Allmogens uafhængigt arbejde for at skildre vores fine svenske historie og nordiske kultur, er du velkommen til at købe noget lækkert i butikken eller støtte os med en frivillig donation. På forhånd tak!

Støtte Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Støtte Allmogens af tilmeld dig
Støtte Allmogens i dit testamente