Puukoukku, jota käytetään edelleen Smålannissa.

Under en resa sistlidne sommar i Södra Tjust, hvars hufvudsyfte var en undersökning af traktens sjöar, gjorde jag äfven förfrågningar hos fiskare befolkningen angående fisket och fick därvid bl. a. höra talas om att krokar af trä ännu äro i bruk i trakten v. om Västervik, åtminstone i sjöarna Färgaren och Vågnaren i Törnesfalla och Gladhammars socknar. På platsen fick jag en modell gjord för tillfället och upplysningar om dess användning, och sedan har jag genom välvillig förmedling af stationsinspektor H. Hallen i Fårhult fått några äkta krokar förfärdigade, af hvilka 8 st. nu äro öfversända till Nordiska Museet och där förvaras under n:r 126,339.

Utseendet framgår af bifogade figur. Som synes har kroken icke vanlig modern fiskkroksform, ej ens någon egentlig krokform, och den kallas af fiskarena ej heller krok, eller har åtminstone dessutom namnet enklynna, hvilket förmodligen betyder helt enkelt enklyka. Då den emellertid gör samma tjänst som en vanlig metkrok, ehuru icke på metspö, har jag i rubriken ofvan betecknat den som sådan. Den förfärdigas af en enklyka på så sätt, att icke endast klykans båda grenar utan äfven stamdelen tillspetsas. För att träet skall bli så hårdt som möjligt, torkas det i ugn – förfärdigandet sker om vintern – och sålunda preparerad kan en krok vara i användning en hel månad utan att bli för mjuk.

Tafsen fästes vid de tre grenarnas föreningspunkt. När kroken skall fästas vid betet, som brukar utgöras af en hel eller en half strömming, träs krokens stamspets in först, i riktning mot betfiskens hufvud och så långt, att man sedan kan föra kroken ett stycke bakåt och därvid träda in den ena af de båda grenspetsarna. Den andra får däremot sticka ut utanför fisken men tryckes intill denna. När en lake sedermera tar betet och, såsom naturligt är, sväljer ned detta med hufvudet först, glider den utskjutande grenspetsen utan svårighet förbi svalgets och matstrupens väggar. Men när det sedan börjar sträcka i refven, sätter sig kroken på tvären i matsmältningskanalen, då ju tafsen är fästad vid krokens midt, och laken kan ej spotta ut betet. Denna krok användes stundom på långref, men oftast vid vintermete från isen, då refven som vanligt sänkes ned till bottnen genom ett hål i isen och göres fast vid en kort pinne, som lägges tvärs öfver hålet.

Denna krok är fortfarande i allmänt bruk i trakten och begagnas äfven af unga personer. Den anses nämligen för lake vara ändamålsenligare än de vanliga järnkrokarna, emedan dessa med sin spets sticka så obetydligt utanför betesfisken, att de stundom utan vidare glida ut, när laken spottar ut betet. Hos träkroken är det naturligtvis talsens fastgörande på midten, som utgör den förnämsta säkerhetsanordningen. Det är, som af det nyss sagda framgår, lakens vida svalg, som åt nutiden konserverat detta ålderdomliga redskap.

Som ålderdomlig torde man nämligen ha alla skäl att betrakta
denna kroktyp, äfven om den tydligtvis icke är någon urtyp i rätt uppstigande led till den moderna metkroken. Jag erhöll vid mina  efterfrågningar den uppgiften, att denna träkrok fordom, innan vanliga järnkrokar kommo i bruk, begagnades äfven för annan fisk än lake, en uppgift som jag emellertid ej kunde få fullt bestyrkt. Möjligen var det endast en förmodan hos min sagesman, men, som det synes mig, en mycket sannolik sådan. Intressant är också att ser huru tafsens fästande på krokens midt gör hullingar obehöfliga.

Tilaa YouTube:

Jos arvostat Allmogens itsenäistä työtä kuvaamaan hienoa ruotsalaista historiaa ja pohjoismaista kulttuuria, ja olet tervetullut ostamaan jotain mukavaa kaupasta tai tukemaan meitä vapaaehtoisella lahjoituksella. Kiitos etukäteen!

Tuki Allmogens Swishin kautta: 123 258 97 29
Tuki Allmogens genom att liity
Tuki Allmogens testamentissasi