Edward Blom maanviljelyn syntymisestä Ruotsissa

Om något kan få mig på bra humör så är det när Edward Blom dyker upp i rutan. Därför blev jag extra glad när jag härom veckan snubblade över ett antal videoklipp från 2011 där Edward Blom i egenskap av Centrum för Näringslivshistorias expert på handelshistoria berättar om utvalda fotografier och skeenden från svensk historia. Klippen har minst sagt levt en undanskymd tillvaro sedan 2011, men det ska vi ändra på! Jag kommer dela fler av klippen med er framöver där ni får följa med och höra Edward berätta om torghandlare, mjölkbutiker, de första lastbilarna, mellanöl, torrmjölk, med mera, och så ska jag göra mitt och gräva fram lite passande gamla foton ur arkiven också.

Men först, lite om lanthandeln! Ända in på 1800-talet var det faktiskt så knasigt i Sverige att vanligt folk inte tilläts handla med varandra hur som helst i det här landet. Det var strängt förbjudet för allmogen att bedriva handel ute på landsbygden, av den enkla anledningen att staten då inte kunde säkerställa att den fick ”sin” del av kakan (vilket får mig att tänka på Tim Gumuns kamp mot Skatteverket härom året för att kunna fortsätta driva sin fäbod). Staten ville med näringsförbudet begränsa folkets handel in till städerna där de kunde hålla försäljningen av böndernas skördar och hantverkarnas varor under uppsikt, och beskatta frukten av allmogens arbete. Men så mot mitten av 1800-talet tog handeln en frihetligare vändning. Edward berättar:

I två skeenden, 1846 och 1864, så fick vi frihandel i Sverige. Innan dess var det förbjudet att sälja saker annat än inne i städerna. Bodde man väldigt långt på landet så kunde det vara en årlig marknad också. Det innebar att ett par gånger om året högst handlade man saker och då fick man åka lång väg och införhandla allting.

Svenska staten slutade i och med dessa två skeenden att kränka allmogens rätt att bedriva fri handel i sin hembygd. Resultatet var som Edward beskriver en explosion av ”små butiker, små affärer i varenda liten stad, varenda liten by, varenda litet samhälle runt om i landet.”

Plötsligt får man tillgång till kryddor, kolonialvaror, verktyg, tidningar, det blir en helt ny värld som öppnas. Även om man inte har råd med det så kan man gå dit och titta och köpa något litet.

Idag är utvecklingen den rakt motsatta, där butik efter butik på landsbygden istället stänger igen. Varför? Jag tror inte jag är ute och cyklar om jag säger att staten har ett finger med i spelet också här. Kan det vara att staten har fingrarna för långt ner i kakburken igen?

Tilaa YouTube:

---

Jos arvostat Allmogens itsenäistä työtä kuvaamaan hienoa ruotsalaista historiaa ja pohjoismaista kulttuuria, ja olet tervetullut ostamaan jotain mukavaa kaupasta tai tukemaan meitä vapaaehtoisella lahjoituksella. Kiitos etukäteen!

Tuki Allmogens Swishin kautta: 123 258 97 29
Tuki Allmogens genom att liity
Tuki Allmogens testamentissasi