Ett vackert sätt att uppmärksamma hembygdens historia

Jag bor på landsbygden, lite utanför samhället Varnhem i Västergötland. Området kallas Norra Lundby och har ett för vår tid ovanligt aktivt sockengille. På grund av mitt arbete har jag ofta svårt att delta i filmkvällar, midsommarfiranden och föreläsningar, men varje gång jag ser ett anslag om någon ny aktivitet får jag en varm känsla i bröstet. Sockengillet gör ett fantastiskt arbete för att skapa sammanhållning och förankra människor i den lokala historien. Att tillhöra ett sammanhang betyder något. Det är just den känslan av förankring som utgör en människas rötter.

En solig dag för inte så länge sedan promenerade jag ner till kyrkogården för att titta till en grav. På anslagstavlan vid kyrkan hängde en handskriven lapp från sockengillet och Valle församling, som tillsammans lyckats tänka ut ett lämpligt arrangemang i coronatider: Områdets invånare bjöds in att delta i en promenad på kyrkogården för att få höra några utvalda livsberättelser om de människor som vilar där. I min mail fann jag sedan lite mer information. Förra årets minnesvandring blev mycket uppskattad, förklarade meddelandet, och man hade därför bestämt sig för att anordna en ny.

Jag önskar att jag hade kunnat vara med på minnesvandringen, som ägde rum för några dagar sedan, men den dagen befann jag mig på jobbet. Nu hoppas jag istället att få möjlighet nästa gång. Att samlas och tillsammans minnas de människor som tidigare bott i våra hus, odlat våra marker och trampat på områdets stigar är ett vackert sätt att uppmärksamma den lokala historia vi omges av. Det är en idé värd att sprida till sockengillen, hembygdsföreningar och engagerade grannar överallt.