Öja bricka

”Öja bricka”, en gammal samlingsplats för styrkelekar i Öja socken, Södermanland, i form av en flat berghäll med tre tunga stenar som användes för mandomsprov av traktens ogifta unga män. Berghällen ligger ungefär 500 meter väster om Öja kyrka i Stora Sundby, Eskilstuna kommun.

Klarade man att lyfta den minsta stenen kunde man bli invald i ”Öja bussar” med 16 unga män. Den starkaste medlemmen kallades ”kung”, och måste klara att lyfta den största stenen (”kungsstenen”) för att visa sig värdig.

Om ”Öja bussarna” berättar Nordiska museets årsbok Fataburen årgång 1928:

Bussarna voro i förbund med grannarna västerut, »Västermo tussar», men slogos med bl. a. »Väsmanna»,
vingåkersvargarna, »Grötlunda makker1» i Närke och »Rademacher och hans anhang» (Eskilstunasmederna). Innan brännvinet i slutet av
1700-talet knäckte dem, hade lagets ynglingar gott anseende. De uppträdde ibland som en slags försyn, flyttade kärvar från den rikes till den fattiges åker o. dyl., men vid sina strövtåg, då de voro iklädda en särskild dräkt, snattade de matvaror och frukt, särskilt från herrgårdarna (Kungsör, Julita). Den siste kungen blev skjuten uppe i ett fruktträd vid ett erövringståg till Julita gård. Bytet förtärdes på en gammal ringmur, »Vishällen» eller på Konungsö, ett fäste i Västermo socken.

Det gick alltså inte så bra för bussarna till slut. I alla fall inte för kungen. Men traditionen med att lyfta tunga stenar levde vidare, och det är en tradition som har förekommit i hela Norden, på Färöarna och Island, och närmast för tankarna till forntidens många styrkelekar. På vissa platser ansågs man inte vara en riktig man föränn man kunde lyfta en ”mandomssten” till midjehöjd.

Här funnos tre lyftstenar och den minsta skulle den nya busen kunna få upp till knähöjd. En något större sten kunde de flesta lyfta men den största, som beskrives vara närapå klotrund och en styv aln i genomskärning, orkade blott få med. Lagets ledare, den på alla sätt utmärktaste och starkaste, kallades kung. Hans kraftprov var att lyfta den största största stenen som benämndes kungsstenen, och ingen blev kung utan detta styrkebevis.

På Island användes tunga stenar som styrkeprov för att kvalificera män till jobb på fiskebåtar. Stenarna kategoriserades i fyra grupper, där hálfsterkur var den minsta stenen en man måste klara av att lyfta upp till höftnivå för att kvalificera:

• fullsterkur (”full styrka”) 155 kg
• hálfsterkur (”halv styrka”) 104 kg
• hálfdrættingur (”vekling”) 49 kg
• amlóði (”värdelös”) 23 kg

Den största stenen på Öja bricka, ”kungsstenen”, uppges enligt Sörmlands museum ha varit närapå klotrund och en aln i diameter, och konstaterar även att ”med en tät vikt av 2,6 bör denna stens vikt uppgått till c:a 290 kg.” Den uppgiften får man ta med en nypa salt, med tanke på att världsrekordet i stenlyftning idag är en sten på 254 kg och innehas av amerikanen Brian Shaw. Men sörmlänningarna är ju starka karlar så inte är det omöjligt!

Tyvärr säger dokumentationen att lyftstenarna på Öja bricka avlägsnades och murades in i den nya kyrkan när den byggdes 1850. Men ni vet väl vad det betyder? Öja bricka och bygdens ogifta unga män måste få nya lyftstenar! Nån lokal hembygdspatriot som känner sig manad att ta sig an den hedervärda uppgiften?