Traditionell luciakrona i mässing för sju ljus. Kronan kan med fördel kläs i lingonris och röda band, eller bäras som den är i all sin prakt. Ljuskronan är ställbar så att den passar alla normalstora kvinnliga huvuden. Hållarna för stearinljusen är ca 20 mm och är flexibla i sin utformning så att de kan böjas för att passa ljuset. Mässingskronan är mjuk så om man vill få den att sitta bättre kan man försiktigt(!) trycka på sidorna så att den blir lite oval och formad efter huvudet.
Se luciakronan bäras av Jonna Jinton genom Ångermanlands skogar:
Luciafirandets ursprung hittar vi i legenden om helgonet Sankta Lucia från Sicilien, vars namn betyder just ”ljus”. I Norden var 13 december en speciell dag redan innan traditionen med luciatåg och den ljusbringande kvinnan med luciakrona växte fram.

Det äldsta belägget för en ljusprydd lussebrud är från Horn utanför Skövde 1764. Under 1800-talet spred sig seden till universitetsstäderna och på 1890-talet arrangerade Skansen ett luciafirande för att visa upp provinsiella festtraditioner. Lucia uppträdde då ensam eller med ett par följeslagare.
Luciatraditionen, som ursprungligen inträffade kring vintersolståndet då lucianatten var årets längsta och mörkaste natt, har även stark förankring i vår nordiska folktro. Lussenatten markerade vändpunkten, natten då allmogen kunde se fram emot ljusare tider. Luciakronan med dess ljus symboliserar just det, ljusets återfödelse. Ljusets seger över mörkret.