Gedigen sköld i trä, läder och metall. Läderhandtag på baksidan. Ingen plast så långt ögat kan nå. Ett genuint hantverk som tål hårda tag.
De vikingatida sköldarna var runda till formen och hade en sköldbuckla i centrum. Sköldbucklan täckte det hål i sköldens centrum där handtaget satt, och skyddade handen. I Norden var oftast sköldarna tillverkade av furubrädor cirka 12–15 mm tjocka och var vanligtvis 80-90 cm i diameter. Kanten var som oftast klädd med ett tjockt läderband som blöttes och fick torka runt kanten och fungera som förstärkning. Framsidan och baksidan var täckt med ett tunt lager skinn eller lintyg som var fastlimmat. Vikingaskölden kunde väga upp emot 10 kg.
I norska Gulaþing– och Frostaþing-lagarna specificerade man hur en sköld skulle byggas. Den skulle tillverkas av trä med tre järnband och ett handtag fäst på baksidan med järnspik. En senare revision av lagen sade att skölden skulle tillverkas av dubbla brädor (tvibyrðr).