Karta över Skåne, 1700-tal

Den här historiska kartan över Skåne utgavs någon gång under 1700-talet. Skåne är ett land med en rik historia, som inte är helt enkel, särskilt inte den historia som lärs ut i skånska skolor. I norr går gränsen mot Halland och Småland, i öster mot Blekinge och Östersjön, i söder av Östersjön och i väster av Öresund och Kattegatt.

I Skåne återfinn den äldsta kända boplatsen i Sverige i form av en lägerplats från 13,500 år sedan i Mölleröd vid Finjasjöns norra del. Under den här tiden, äldre stenåldern, var Skåne en utskjutande del av den europeiska kontinenten och blev ett nytt hem för jägare som vandrat norrut. 1,500 år senare, för 12,000 år sedan, inleddes en värmeperiod vilket gjorde att havsnivån steg och Öresund bildades.

I Skateholm i Trelleborgs kommun har man funnit flera boplatser och gravar som är omkring 7,000 år gamla, och senare under bondestenåldern började den skånska jorden brukas av bofasta bönder. Redan under bronsåldern som inleddes för ca. 3,500 år sedan i Norden var det skånska samhället väl utvecklat där både handel och kulturellt utbyte pågick med kontinenten. Många stora gravhögar från den här tiden är väl synliga än idag, exempelvis den rekonstruerade Kungagraven i Kivik.

Redan under järnåldern var hela Skåne bebott av skåningarnas förfäder, och handel bedrevs med bland andra romerska riket. Två särskilt betydelsefulla maktcentrum var Vä söder om Kristianstad och Uppåkra söder om Lund. Skånska män var med och byggde upp västra delen av Danavirki. Skånska män deltog i de danska vikingatågen till England.

Allt sedan Harald Blåtands samling av Danmark under senare delen av 900-talet var Skåne en del av det danska riket, ja rent av ett kärnområde. Skåneland var ett självständigt rike under några korta perioder, under Olof Haraldsson 1140–43 och under Harald Skrænk 1182–1183. Med Sven Grate som gemensam kung var Skåneland 1146–57 i union med Själland.

Landskapet Skåne tillföll den svenska centralmakten permanent vid freden i Roskilde 1658. Idag kan Skåne och skåningarna sägas vara barn av både Danmark och Sverige, en bro som förenar de två länderna både kulturellt och historiskt, och en region med ett mycket rikt, inhemskt kulturarv.