Karta över Bohuslän, 1729

Denna historiska karta över Bohuslän utgavs 1729. Bohuslän hade varit en del av Svea rike i 71 år, ännu fanns det säkerligen någon kvar i livet som mindes den norska tiden.

I islänningasagorna och fornaldarsagorna kallas Bohuslän tillsammans med Østfold för Alvhemmen. Den norske kungen Harald Hårfager erövrade området från dess jarl, Hrane den Götske och gjorde det till en del av det samlade norska riket, ca 870.

Under vikingatiden var Bohuslän en del av Viken, som innefattade kustområdena runt Oslofjorden och öster om Skagerrak. Landskapet var då indelat i Ranrike (fornvästnordiska Ránríki) i norr och Älvsyssel (fornvästnordiska Elfarsýsla) i söder. Namnet Viken kom med tiden att användas som benämning för enbart Bohuslän, för att senare specifikt avse norra Bohuslän, som alternativ till Ranrike.

Digerdöden runt 1349 härjade Bohuslän svårt. Nära hälften av befolkningen dog och 50% av gårdarna ödelades. Dessutom var 1300- och 1400-talen periodvis mycket kyliga och befolkningstillväxten avstannade. Jordbruket återhämtade sig först under 1600-talet.

Efter Kalmarunionens upplösning ingick landskapet i kungariket Danmark-Norge. Vid freden i Roskilde 1658 avträddes hela provinsen utom Enningdalen till Sverige.