Hallebergs ättestupa

Hallebergs ättestupa, också kallad Hälleklint, är beläget på det sydvästra hörnet av Halleberg som går under namnet Häcklan. Åt väster i samma hörn hittar man också den vackra utsiktsplatsen Häckle klint.

Halleberg är ett mäktigt platåberg i Västra Tunhems socken i Väne härad, Västergötland, som skjuter rakt ut i Vänern. Berget är omgivet många fornlämningar i form av gravfält, stensättningar och rösen. Ja, hela berget är i själva verket en fornlämning i form av Sveriges största fornborg (mer om den kommer), nästan helt naturligt befäst genom bergets branta stup.

På bergskrönet vid ättestupan finns de så kallade ”Dödsbänkarna”, stenblock där de gamla enligt sägnen satt och samlade mod innan de slutligen slängde sig ut för bergskanten. Direkt nedanför ättestupan finns ett stort gravfält från järnåldern och domarringen Hästevads stenar, som kan ses i sydväst bredvid järnvägen.

I Svenska Familj-Journalen, band 12, årgång 1873, skriver Claës Joh. Ljungström om Ättestupan och ”Hästevads Stenar” vid Halleberg:

Den ifrågavarande ättestupan, »Hälleklint» kallad, är nära nittio alnar hög från bergraset derunder till öfversta kanten. Sjelfva bergraset, hvari de utför ättestupan sig fordomdags nedkastande ofelbart måste hafva blifvit krossade emot de hvassa och kantiga stenarne, har en höjd lodrätt taget af omkring tjugu alnar.

Nedanför ättestupan är uti rak linie emellan denna och ättehögarne en liten oval dam af fyratio alnars längd och tjugu alnars bredd, som bär namnet Odens dam och som nästan aldrig uttorkar. Sägnen är att här tvåddes liken efter dem, som sökande Wallhall gåfvo sig utför ättestupan.

Flera andra källor nämner denna ”Odens damm” som låg direkt nedanför ättestupan, och ska ha använts för att tvätta de döda göternas kroppar. Dammen fylldes tyvärr igen i samband med att en villa byggdes på platsen på 1920-talet, och väntar nu tålmodigt på att något framtida släkte ska gräva fram det heliga vattnet igen. Du kan läsa mer om dammen i artikeln om Hästevads stenar.

Carl von Linné skriver om ättestupan 1746 i Västgötaresan:

Ättestörtan är en Valhall på södersta sidan av Häcklan, där bergens lodräta, räfflade grå och höga sida vida övergår de andra Halls och Häclas klevar; här sägs de gamla götar hava bråstörtat sig utför och hissat segel åt Odins ö utan att tänka på återresan, då all ting icke mer ville gå dem i lag eller då de blivit trötta vid värld och levnad.

F. E. Lindskog skriver 70 år senare, 1816, på s. 165 i Försök till En Korrt Beskrifning om Skara Stift:

Här hade ock våra Förfäder, de gamle Göter, en Ättestupa, der de störtade sig utföre, och hissade segel till Odens Ö, utan att tänka på återresan. Öfverst är berget slärt och kallas Wåhlehall eller Wallhall; nedanföre är en Damm, som mäsk är igenvuxen, hvilken af Allmugen kallas Onskälla eller Odens damm.

Det finns rent av en dikt från 1815 författad om just den här ättestupan, av en Erik Sjöberg (känd under pseudonymen Vitalis). Dikten heter På ättestupan vid Halleberg och går så här:

Här stod mannen uti fordna dagar
Med förakt för lifvet och dess Härd,
Och, till trots utaf naturens lagar,
Hängick dristigt till en annan verld.

Tiden sträckt sin jättearm kring Norden :
Kraften, åldrad, tynar på dess berg;
Och snart finns en skilnad ej på jorden
Mellan Nordens man och Söderns dvärg.

Höge fäder! uppå edra grafvar
Hören eden, som en ättling svär:
Förr’n ert Manhem trampas utaf slafvar,
Vill jag dö, som eder värdigt är.

Och när bojor andra skuldror trycka,
Deras jern skall studsa från min arm.
Frihet! Frihet! mannens första lycka!
Dig jag äga skall vid grafvens barm.

När en ättling vandrar se’n på fjällen,
Af hvars boja klippan genljud ger,
Skall han rodna vid en blick på hällen,
Som påminner veklingen om er.

Och måhända, fäder, skall ert minne
Stiga opp kring branten af en graf,
Och ge styrka åt hans dufna sinne
Till att kasta slafvens boja af.

Dikten är ett minne ifrån författarens besök på platsen den 15 juli 1815. Kort därefter skrev Sjöberg i ett brev till en C. O. Berglund:

Jag for förbi Hallenberg, det högsta jag ännu sett i min lifstid. Våra förfader hade funnit platsen tjenlig för sin sista resa; med ett ord: der hade varit ättestupa. Klippan steg lodrätt i skyarna, liar och der hängde en utstående sten till hälften lossnad, och på dem klättrade jag upp. Utpå kanten var plan som isen på en sjö i Januari: jag geck ut så långt mitt mod tillät, det vill säga ganska långt, likväl icke alldeles så långt som våra förfäder, som foro till Walhall. Men o himmel! hvilken bäfvan betog min lekamen, när jag skulle gå ned. Nu förstår jag, hvad det vill säga, att hjertat sitter i posteriora. När jag gjorde ett steg, rullade de murknade stenarne undan mina darrande ben, och jag hängde då på mina armar mellan himmel och jord, tills mina fötter letat upp ett annat lika skröpligt fäste. Slutligen kom jag likväl ned lika helskinnad som i Gamla Testamentet de Tre män (Sadrach. Mesach och Abednego) ur den brinnande ugnen. (Samlade skrifter, af Vitalis, Erik Sjöberg, Stockholm 1873, s. 416)

Hallebergs ättestupa är väl värd ett besök, och kombineras förslagsvis med ett besök till Hästevads stenar som ligger ett par stenkast sydväst nedanför stupet. Om inte för sägnens och historiens skull så kan besöket lätt motiveras bara med den vackra utsikten, som beskrivs som ”hänförande” av Claës Joh. Ljungström 1873:

Utsigten redan från ättehögarne, men ännu mera från ättestupans klint, helst åt sydvest utöfver Karteneds och Sandgärdets egendomar dels framåt Nygård utmed Hunnebergs branter, dels öfver slätten åt Rånnum och Göta elf samt Trollhättan, på hvars vestra sida
skogbeklädda bergkammar te sig, är hänförande för den, som har ett för det sköna i skapelsen öppet sinne.

Upptäck fler intressanta besöksmål på Historiekartan.

Prenumerera på YouTube:

---

Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!

Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente