apr
Dela på FacebookDela på WhatsAppDela på TelegramDela på X (Twitter)“Det är ett utslag av en extrem politisk korrekthet som är förljugen.” Så säger Lars Lönnroth, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, i en intervju med Tidskriften Respons om attityden hos statliga myndigheter att förminska och undvika det fornnordiska i olika sammanhang. Som exempel på […]
“Det är ett utslag av en extrem politisk korrekthet som är förljugen.”
Så säger Lars Lönnroth, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, i en intervju med Tidskriften Respons om attityden hos statliga myndigheter att förminska och undvika det fornnordiska i olika sammanhang. Som exempel på myndigheter nämner han Svenska Institutet och Riksantikvarieämbetet.
Om nordisk forntid vet vi från de isländska sagorna och andra källor om forntiden att det bitvis var våldsamt och, som Lönnroth beskriver det, att “lagar tillsammans med ära och heder utgjorde en viktig grund för samhällsgemenskapen”. Men man kan fråga sig om det verkligen var våldsammare än de inte mindre än elva krig som fördes mellan statsmakterna Sverige och Danmark från början av 1500-talet och fram till 1814.
Men när det kommer till den forntida delen av vår historia menar Lönnroth att “det officiella Sverige skäms för det och vill hellre att man ska beundra den sociala välfärden, våra duktiga samhällsbyggare, modern industri och teknik”
Exempel ur artikeln på den politiska korrektheten:
“Jag har själv noterat hur Svenska Institutet och även Riksantikvarieämbetet har försökt undvika det fornnordiska i olika sammanhang. När man från UNESCO:s sida för ett par år sedan startade ett världsarvsprojekt kring vikingatidens minnesmärken på platser som Birka i de nordiska länderna drog sig det svenska Riksantikvarieämbetet ur samarbetet. Man trodde att det kunde finnas grupper i samhället som tog illa vid sig av detta kulturarv. I de övriga nordiska länderna förstod ingen vad de svenska representanterna höll på med.”
Det här är bara ett exempel av många på hur historien förfalskas. Som Vilhelm Moberg skrev i artikeln “Hur historien förfalskas”:
“ … Hur tillgår historieförfalskning? Svaret är: Genom urval och utelämning.
Inte heller nya tidens historia övertygar mig. Inte därför att det som står skrivet där skulle vara felaktigt eller oriktigt, utan därför att det finns så mycket som inte har fått komma med. Det som icke står där föranleder mig att misstro historikernas verk. Genom detta utelämnande blir bilden av det förflutna förfalskad för oss.”
Artikeln hos Tidningen Respons är helt klart värd några minuter av din tid om du är intresserad av vår nordiska forntid och de isländska sagorna, som är huvudfokus för artikeln.
Som man kan läsa i artikeln har Lönnroth forskat om den isländska litteraturen sedan slutet av 1950-talet, och är en av huvudöversättarna i ett stort nordiskt projekt som har producerat en nyöversättning av Islänningasagorna på svenska, danska och norska. Han har ansvarat för två av de mest kända berättelserna: Laxdalingarnas saga samt Njals saga.
Här är hemsidan för nyöversättningen
Du kan hitta äldre översättningar billigare på t.ex. Bokbörsen eller biblioteket, t.ex. den av Hjalmar Alving från 1935 eller en senare av Åke Ohlmarks (som dock har fått kritik för att ha tagit sig lite väl stora kreativa friheter med sina översättningar).
Prenumerera på YouTube:
Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!
Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente
