Winkel onze historische kaarten

Gedeeltelijke overwinning voor het publiek in het geschil over houtkachels - maar de strijd is nog niet gewonnen

Vedspisupproret
Med Boverkets nya regler är det fritt fram att bygga nya öppna spisar som till höger, med 5-12% verkningsgrad. Järnspisen till vänster med 60-70% verkningsgrad vill de däremot skrota. Foto: Hilding Mickelsson (1919 - 2002) / Hälsinglands museum (CC BY-NC)

Efter folkstormen till värn för vedspisen backar nu regeringen om Boverkets förslag på skrotningspremie, som innebar att skattebetalarna skulle betala för att skicka helt fungerande järnspisar på skroten.

Regeringen backar alltså om skrotningspremien på gamla vedspisar och kaminer, samtidigt som vedträn väller in med posten till Regeringskansliet i protest till bostadsminister Peter Eriksson (MP) och Facebook-gruppen Vedspisupproret passerat 20,000 medlemmar.

Bostadsministern menar att allt är ett ”missförstånd” som dessutom ”underblåsts” av okända… vedspisextremister? Han skyller på att Boverket misslyckats med kommunikationen.

Misslyckandet tycks bestå i att en myndighet för en gångs skull var alldeles för tydlig i sin kommunikation. De frångick praxis att linda in sin kommunikation med mångtydiga ord och vaga formuleringar. Då hade folk inte fattat vad som var på gång.

Carl-Oskar Bohlin, en riksdagsledamot som engagerat sig i vedspisfrågan och skrivit ett antal insändare i Dalarnas Tidning, kommenterar regeringens reträtt så här på Facebook:

Att man nu backar ska nog ses som en konsekvens av den oerhörda folkstorm förslaget har skapat. Jag vill dock varna för att det också kan vara ett taktiskt drag från regeringen. Det kan vara ett försök att dra fokus från det ursprungliga förslaget som omöjliggör nyinstallation av gamla kaminer. Detta förslag ligger nämligen kvar. Att man backar från förslaget om skrotningspremier ska alltså inte förstås som att hela det huvudlösa förslaget är skrotat.

Husmor Gärda i Österlid framför sin vedspis, okänt årtal. Västergötland. Foto: Falbygdens museum

Expressen vill i sin artikel (länkad ovan) få frågan att bara handla om nyinstallation av gamla vedspisar i helt nybyggda hus, vilket är att gravt vilseleda sina läsare. De nya reglerna försvårar och fördyrar också installationen av en gammal vedspis i ett befintligt hus.

Enligt Boverket ska förvisso reglerna vara ”flexibla” när man vill installera en gammal vedspis i ett befintligt hus, och ”hänsyn ska tas till kulturhistoriska värden, byggnadens förutsättningar och ändringens omfattning” vilket ska bedömas från fall till fall. Det vill säga man är helt på nåder av kommunen och den enskilda tjänstemannens humör för dagen om man får tillstånd eller ej att sätta in en gammal vedspis i sitt eget hem – på sin egen mark.

Jag kan känna att man i ett land som redan har en byråkrati och ett överförmynderi i ”värdsklass”, där man knappt kan beträda sin egen mark utan att behöva fylla i någon blankett och ödmjukt be om lov, borde tänka till både en och två gånger innan man utökar det förmynderiet. Frihet under ansvar, vad sägs som det?

Annars kan vi lika gärna ta ”frihet” under kontroll hela vägen och även tillsätta ett antal vedinspektörer i varje kommun vars heltidsjobb är att åka runt till vedeldare och kräva att få inspektera vedstapeln, för att säkerställa att dom inte eldar med för fuktig ved. För det är ju så med vedeldning att det inte främst sitter i vad man eldar i utan vad man eldar meten hoe man eldar.

De flesta vedspisar återfinns dessutom på glesbygden, med betoning på gles. Det är glest mellan husen och skorstenarna. Luftkvalité är inget problem här ute, det finns gott om frisk luft för oss lantisar.

Så här säger Rasmus Norling, länsombudet för Svenska Byggnadsvårdsföreningen i Värmland och initiativtagare till Vedspisupproret, om problematiken kring Boverkets otydliga regler till GP:

[…] läser man vad Boverket skrivit framgår det tydligt att de betraktar en återinstallation som en nyinstallation.

Min erfarenhet som länsombud är att kommunerna tolkar reglerna bokstavligt. Det är ingen hemlighet att många hus på 50-talet blev av med sina eldstäder, men så som de nya reglerna är utformade kommer det i många fall att bli omöjligt att återinstallera en gammal spis i ett äldre hus.

Skrotningspremien har skrotats, om Peter Eriksson (MP) är en man av sitt ord, och det är en delseger. Men än är det inte läge att slappna av.

Övermakten har gjort en taktisk reträtt, möjligtvis direkt inspirerade av Gustav Vasas taktiska vapenvila med smålänningarna under Dackefejden 1542. Med vapenvilan invaggade den svenska kungen smålänningarna i en falsk trygghet, medan han i lugn och ro kunde samla kraft och genomföra sin ursprungliga plan att fullkomligt krossa upproret. Också Boverkets ursprungliga plan står kvar. Boverkets nya regler är intakta och inträder 1 juli 2018, om inget ändras.

Vad skulle då kunna ses som en slutgiltig seger för det vedeldande småfolket?

Jo, när gamla vedspisar, precis som öppna spisar och gamla kakelugnar, undantas helt från det nya regelverket. Så här formulerar Vedspisupproret kravet:

Vi kräver ett tydligt nationellt skydd för historiska vedspisar, i form av ett generellt typgodkännande eller ett generellt undantag. Våra spisar ska brukas och återinstalleras den livstid de har och inte skrotas för tillväxtens skull.

Öppna spisar undantas alltså med de nya reglerna trots att man eldar för kråkorna med usla 5-12% verkningsgrad, på grund av att ”de är en del av byggnaden och det inte finns någon mätmetod för utsläppen.”

Gamla kakelugnar med en verkningsgrad på 70-85% undantas eftersom de enligt Boverket har ”acceptabla utsläppsnivåer och av kulturhistoriska skäl.”

Gamla vedspisar med 60-70% verkningsgrad har enligt mig och minst 20,000 andra minst lika starka kulturhistoriska skäl att undantas. De är en vacker och levande del av vårt kulturarv som förtjänar att få brukas återstoden av sina funktionella liv.

Med tanke på att vedspisar till skillnad från kakelugnar aldrig lär vara den primära värmekällan i ett hem så är utsläppen dessutom försumbara i det stora hela. Men vedspisarna kan vara helt livsnödvändiga om en större kris skulle drabba Sverige – om kriget kommer, om solstormen kommer, eller om Norrland drabbas av en repris av Storsvagåret 1867. Ett satans år var det – och under såna år är vedspisen ens bästa vän och räddare i nöden.

Så fortsätt skicka vedträn till Regeringskansliet.

Bättre dom är upptagna med att stapla ved än att dom sitter och hittar på en massa nya sätt att bestämma över medborgarnas liv. Nu är inte läge att slappna av, tvärt om.

Boverket har ansträngt sig väldigt för att du som redan har en vedspis ska veta att du inte kommer att påverkas av deras nya regler. De hoppas att du därför inte ska bry dig att andra drabbas. Men vedspisägare håller ihop. Det gör vi än vilka partier som ställer in siktet på våra vedspisar. Solidaritet är ordet.

Genom att höja sin röst visar man solidaritet med alla stackars människor som ännu inte äger en vedspis, men som drömmer om att också vara en av dom som går in i köket och tänder den där brasan en kall vintermorgon.

Så skicka ett vedträ till Peter Eriksson du med! Berätta varför vedspisen är viktig för dig. Få regeringen att tänka om. Kräv ett undantag. Här är hans adress:

Peter Eriksson
Regeringskansliet
Rosenbad 4
10333 Stockholm

Jag lämnar er med det här vackra stycket från Vedspisupprorets sida:

Vedspisens glöd är hjärtat i svensk byggnadskultur. Eldstaden är inte bara en del av det goda livet. Den är förutsättningen för överlevnad på landsbygden, i vardag och i kris. Gjutjärnsspisar och kaminer är levande minnen av den industri som en gång byggde välstånd och utveckling.

Abonneer je op YouTube:


Als je het waardeert Allmogens Onafhankelijk werken om onze mooie Zweedse geschiedenis en Noordse cultuur uit te beelden, u bent van harte welkom om iets leuks te kopen in de winkel of ons te steunen met een vrijwillige donatie. Dank u bij voorbaat!

Steun Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Steun Allmogens door sluit u aan bij
Steun Allmogens in uw testament

Populair