Om nationalstatsfirandet

Lars Anders Johansson har lagom till nationalstatsfirandet skrivit en artikel om nationaldagen där han går in på skillnaden mellan framtvingade och frivilliga gemenskaper – med blicken på den svenska historien och relationen mellan nationen och staten. Klart läsvärt, och det säger jag inte bara för att Projekt Allmogen får ett fint omnämnande på slutet.

Nationen, den föreställda ödesgemenskapen baserad på ett gemensamt språk, en gemensam historia och en gemensam kultur, har visat sig vara en av de mer seglivade gemenskaperna och en gemensamhetsform som många helt naturligt identifierar sig med.
[…] När den nationella gemenskapen inte sammanfaller med de politiska målen kan staten i stället försöka splittra och söndra, skapa andra gemenskaper som går på tvärs med de gamla. De tafatta försöken att från ovan skapa ett slags ”nationalism” för det europeiska samarbetet är ett av de tydligare exemplen.

Utöver Lars Anders nutida exempel är också den svenska nationalstaten ett exempel på en gemenskap som en gång i tiden påtvingades allmogen i de många olika landskapen. I exempelvis de gamla gränsbygderna i Blekinge kunde bönderna ena dagen få höra att de var svenskar och andra dagen danskar, beroende på vilken kungs soldater som just då drog genom bygden och avkrävde allmogen trohet och skatter.

Ett annat nutida exempel är den svenska ”mångkulturen”, låt oss kalla den ”mångfaldsnationalismen”, blott den senaste av centralmaktens ovanifrån pådyvlade gemenskaper. En ”gemenskap” som också den saknar folklig förankring, ett elitprojekt rakt igenom, som lustigt nog i dess självförhärligande framtoning och språk påminner om just den chauvinistiska nationalism som får dess främsta förespråkare att se rött. Men som Lars Anders Johansson skriver är framtiden för statens senaste gemenskapsbygge långt ifrån säker:

Naturliga gemenskaper, baserade på gemensamt språk, kultur och historia, växer fram över lång tid och genom spontan ordning. Trögheten och frivilligheten gör att de tenderar att bestå över tid. Människor som känner samhörighet och gemenskap utifrån dessa parametrar tenderar att att bli livskraftiga och förmögna att utstå de svåraste vedermödor.
[…] Onaturliga gemenskaper, som pådyvlas ovanifrån genom politiska beslut, tenderar däremot att bli svaga och kortvariga. Människor känner helt enkelt inte samma gemenskap med politiska dokument och byråkratiska blanketter som de gör med dem de delar språk, kultur och historia med.

Betyder det här då att man inte borde fira nationaldagen? Nej, visst ska man göra det om man vill. Men fundera på vad du egentligen firar. Sätt en tanke bakom handlingen. Det gjorde Vilhelm Moberg. Med tanke på den minst sagt oroande utvecklingen i det här landet kan jag tycka att det sista som förtjänar att firas idag är staten och vad än politiker påstår vi borde fira idag.

Ja, som du kanske märker gillar jag inte påtvingade gemenskaper, inte heller den ”mångkulturella” – just för att den bygger på statligt tvång istället för frivillighet.

Den gamla svenska gemenskapen pådyvlades förvisso också den uppifrån i sin begynnelse, men genom en lång och smärtsam födelse blev det till slut den gemenskap som svenskarna hämtade styrka ur under de mörkaste tider. Det var den svenska flaggan Vilhelm Moberg och hans landsmän samlades kring när våldsmakterna omringade Sverige under andra världskriget. Det var i den svenska gemenskapen dom fann styrka att försvara sig. Inte ens jag som i det närmaste betraktar mig som en frihetlig anarkist, en libertarian som sätter individens frihet främst, kan därför förringa den svenska nationen som jag är en del av genom det språk jag talar, den kultur jag bär inom mig och den historia jag delar med andra svenskar. Men nationaldagen är och förblir ändå statens dag, maktens dag, och det ”Sverige” som firas är vad än makten säger att det ska vara.

Midsommar däremot är en annan femma! Det är den svenska allmogens sanna högtidsdag den här årstiden, som Lars Anders också har skrivit om, en högtid som är bra mycket äldre än nationalstaten Sverige, och en högtid vars rötter går rakt in i folksjälen.

Prenumerera på YouTube:

Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!

Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente