Kultur
Lucia – en av svenska folkets mest älskade traditioner
dec
Lucia, ”ljusets drottning”, lyser varje vinter upp det nordiska vintermörktet och förebådar om julen den 13 december. Malin Kim berättar om en av våra mest älskade traditioner.
I morgon bitti skrider lucior i tusentals svenska hem, skolor och på arbetsplatser. Sången klingar, skuggorna ruva och en och annan fäller en tår då barnkören stämmer in.
Hur kommer det sig att ett katolskt helgon hyllas på detta sätt i vårt avkristnade land, då hon för de flesta katoliker utanför Norden bara är ett av hundratals andra helgon, ett namn i almanackan som den stora massan inte ens känner till?
Svaret är att vår Lucia är ett praktexempel på hur svensk kultur och tradition har uppstått av impulser utifrån som blandats ihop med urgamla svenska traditioner och på så sätt under seklernas gång blivit en unik fest som bara vi och de svensktalande i Finland firar.
Herman Lindqvist
Texten ovan är ett citat av historikern Herman Lindqvist. Hans beskrivning är ett utmärkt exempel på hur inte bara luciatraditionen, utan också kulturer som helhet har utvecklats. När människor hävdar att svensk kultur inte finns menar de oftast att vi tagit emot kulturella intryck utifrån. Men enligt ett sådant resonemang skulle inga kulturer finnas över huvud taget – ingen nu existerande kultur är fri från inflytande från andra. Varje kulturs unicitet ligger i hur den har bearbetat, selekterat fram och omformat sitt innehåll och på den punkten skiljer sig inte den svenska kulturen från övriga. Låt oss därför titta på hur luciafirandet, som kanske är en av våra vackraste och mest uppskattade traditioner, har vuxit fram.
Luciafirandet har sitt ursprung i legenden om helgonet Sankta Lucia från Sicilien, vars namn betyder just ”ljus”. Hon föddes på 280-talet, när kristendomen var förbjuden i romarriket och utövade därför sin religion i hemlighet. När hon mot sin vilja blev trolovad med en icke-kristen man blev hon så besviken att hon valde att skänka bort sin hemgift till fattiga. Som hämnd avslöjade mannen henne som kristen och hon avrättades 13 december år 304, vilket gav upphov till en helgonkult. Dagens luciafirande har dock inte mycket med denna helgondyrkan att göra.
I Norden var 13 december en speciell dag redan innan traditionen med luciatåg växte fram. I det gamla bondesamhället, när man använde den julianska kalendern, var natten 13 december årets längsta. Vid kalenderreformen flyttades vintersolståndet till 21 december, men föreställningen om den långa och mörka lucianatten levde kvar. Man tänkte sig att övernaturliga väsen var i rörelse och djuren ansågs kunna tala. Människor vakade natten igenom.
I Västsverige växte luciadagen fram som en stor festdag. Där kallades den för ”lille julafton” eller ”lusse långnatt” och de som kunde kalasade på stora mängder mat. En tysk tradition, enligt vilken en flicka kläddes till ”Christkindlein” (ett Jesusbarn där ljus i håret fick symbolisera glorian) plockades upp i Sverige, men omvandlades till att en vuxen kvinna med luciakrona på huvudet bar fram mat. Det äldsta belägget för en ljusprydd lussebrud är från Horn utanför Skövde 1764. Under 1800-talet spred sig seden till universitetsstäderna och på 1890-talet arrangerade Skansen ett luciafirande för att visa upp provinsiella festtraditioner. Lucia uppträdde då ensam eller med ett par följeslagare.
Luciatåget i form av en ljusbärande lucia med följe är en mer sentida företeelse, som blev vanlig först under 1920-talet. Den nuvarande karaktären fick luciatåget efter att en tävling utlysts i Stockholms Dagblad 1927, där den utvalda lucian försågs med en ljuskrona och ledde en procession av tärnor. Följet fylldes på med stjärngossar, som i tidigare tradition gått runt och sjungit i stugorna under adventstiden för att gestalta de tre vise männen. Arrangemanget blev populärt och liknande firanden återskapades runt om i landet. I takt med att luciatåg började arrangeras på skolor och daghem utökades tåget med tomtenissar och pepparkaksgubbar.
Luciafirandet har i modern tid tagit plats som en av svenska folkets mest älskade traditioner. Lucia har blivit en ”ljusets drottning” som varje vinter kommer för att lysa upp det nordiska vintermörkret och förebåda om julen. Firandet sker överallt – på städernas torg, arbetsplatser, skolor, ålderdomshem, sjukhus och i privata hem. Många av oss kan de traditionella luciasångerna utantill och förknippar lucia med en känsla av högtid och frid.
Tryckta källor:
Modéus, Martin (2000), Tradition och liv, Verbum Swahn, Jan-Öjvind (2007), Svenska traditioner, Ordalaget
Otryckta källor:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article12701170.abhttps://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/luciahttps://www.svenskakyrkan.se/luciahttps://sweden.se/culture-traditions/lucia/ Ursprungligen publicerad på Kulturminnet.
Prenumerera på YouTube:
Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!
Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente
Det här är i grunden helt fel. ”Luciafirandet” (vilket inte existerar och aldrig har existerat) har inte sitt ursprung i något italienskt helgon. Det har sin grund i lussefirandet, som går tillbaka i gamla hedniska traditioner, äldre än både asa- och vanatro, som var ett firande av vintersolståndet.
Kopplingen till helgonet Lucia var något som den katolska kyrkan tvingade på människor för att bekämpa den hedniska tron. Som oftast när makten tvingar på människor artificiella konstruktioner så har kopplingen till Lucia idag helt dött bort medan traditionen att fira Lusse lever kvar.
Uttryckssättet har skiftat genom historien, men det är alltid den gamla urgermanska och hedniska traditionen vi firat. Då de germanska folken har sitt ursprung i södra Sverige så är alltså Lusse en svensk tradition, oavsett vilket uttryckssätt man genom historien använt för att fira den.
Luciatraditionen är spännande eftersom få verkar ha kläm på hur den egentligen uppkom. Jag har läst om Lussi och de gamla traditionerna med lussenatta som en magisk natt, på många ställen. Vad jag länge undrat är : när kom det italienska helgonet in i bilden? Och hur? Är det höljt i dunkel eller finns det någon belägg för när det skedde? Sverige hade ju en Lutheransk kyrka redan på 1600-talet, och man firade i svenska kyrkor definitivt inte helgon. Luciatraditionen i modern tappning, den officiella stadslucian, kom ju, enligt källor, igång på 1920-talet? På 1920-talet var svenska kyrkan inte särskilt nära katolska kyrkan, så att det skulle ha skett då verkar osannolikt. Skulle det alltså ha skett redan på 1500-talet, eller tidigare? Att använda den italienska melodin, som vi numera sjunger ”Luciasången” till ( finns tre varianter av text) skedde i alla fall på 1920-talet. I samband med att ”stadslucian” kom. Att skriva en text om ”Lucia med ljus i hår” var genialt. Originalet, melodin, är ju visserligen italiensk, men originaltexten har inget med helgonet Lucia att göra. Den handlar om en stadsdel i Neapel. Genialt nog hette stadsdelen Sancta Lucia. Var det så att kyrkan tyckte att ordet ”Lussi” påminde om ordet ”Lucia”, och plockade man fram detta helgon redan på medeltiden, för att stävja de folkliga traditionerna? Har hört att stjärngossetågen har sin rot i katolska kyrkans ambition att gestalta bibelns budskap, genom att låta folk klä ut sig till bibelns, julevangeliets, karaktärer, och gick runt och sjöng med en stor stjärna. ”Stjärntåg”. Men i de tågen förekom ingen ”Lucia” vad jag hört. Tacksam för litteraturförslag, där man ev. kan läsa om detta.
Frågan är när detta skedde? Var det redan på 1500-talet som helgonet Lucia applicerades på svenskt Lussi-firande? Jag har sökt svaret. Vad jag hört från film med etnologen Ebbe Schön var i alla fall att Stjärntågen var en rest från katolska kyrkans ambition att gestalta julevangeliet Med utklädda ungdomar. Men Josef, Maria , de vise männen och Herodes.Stjärngossarna skapades för att betona stjärnan, som det står om i bibeln. Någon Lucia förekom inte vad jag förstår.Senare blev också dessa tåg lite mer av ett glatt upptåg bland ungdomar, unga män gick runt och knackade på dörrarna och sjöng – för att få lite mat , dricka och en slant. När kom helgonet in i bilden?
Pingback: SWEA Luciatåg och Julbord på IKEA - SWEA Houston