Ideologiseringen av kulturarvet fortsätter

Ideologiseringen av kulturarvet
Kulturminister Alice Bah Kuhnke, 2015. Foto: Eva Fadeel (CC BY 2.0)

Det pratas mycket nu för tiden om vikten av att värna kulturens och kulturarvets frihet och oberoende från klåfingriga politiker. Men vad händer egentligen bakom kulisserna?

Kulturminister Alice Bah Kunhke (MP) har själv hävdat att hon är starkt emot all politisk styrning av kulturen. Men vad man säger och vad man gör rimmar ibland inte helt.

Kulturministern utsåg nämligen nyligen ”demokratiagenten” Barakat Ghebrehawariat till Nationalmuseums insynsråd, vars uppgift är att ge myndighetschefen råd och att påverka Nationalmuseums utveckling.

På sin övriga tid fakturerar Barakat kommuner och andra skattebetalda organisationer för att föreläsa och ge råd om ”vithetsnormer”, ”rasifiering” och vad man ”får” säga när man pratar om mångfald och migration – som han själv uttrycker det på sin hemsida. Förra året 2016 trillade det in 522,000 kr till hans bolag Demokrateam AB.

Han kallar sin metod för att prata ”demokratiska”. Jag tror ordet han egentligen söker är orwellska.

Med risk för att dömma Barakat fel baserat på ett snabbt första intryck ser det onekligen ut som att denna ”demokratiagents” tankevärld råkar ligga helt i linje med kulturministerns egna partis mångfaldsideologiska överbyggnad.

Ett parti som i sin rapport ”Kulturen – det fjärde välfärdsområdet” menar att ”makten över historien är makten över framtiden”. Miljöpartiets slutsats är att kulturen skall politiseras innan någon annan (läs Alliansen eller Sverigedemokraterna) gör det, som Jacob Sidenvall skrev om förra året.

Med tanke på hur Barakat formulerar sig på instagram här nedanför, i ett inlägg taggat med #diversity och #blackexcellence (översatt: #svartförträfflighet) så verkar han dessutom se det som sin huvuduppgift i insynsrådet att se till att identitetspolitiken gör avtryck också i Nationalmuseums verksamhet:

Ola Wong har gjort en hedervärd insats där han har beskrivit hur regeringen använder museer för egna politiska mål, uppföljt av PJ Anders Linder i Axxess som frågar sig hur länge oppositionen tänker låta regeringen ideologisera kulturarvet i lugn och ro. Nu tycks det vara Nationalmuséets tur att få sig en dos identitetspolitiskt trams.

Det är en oroande utveckling i ett påstått fritt land som Sverige att vår kultur och vårt kulturarv blir allt mer styrt av ideologiska pekpinnar. Det är en utveckling som måste motarbetas och vändas åt rakt motsatt håll.

En kultursektor som delar säng med statsmakten, eller som genomsyras av någon enskild ideologi, är inte fri. Ja, man kan fråga sig om kultur någonsin kan kallas fri när människor tvingas betala för den vare sig de vill eller inte.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Testa Allmogens nyhetsbrev!

Jag vet, jag vet. "Pop-ups" är inte okej. Men just det är poängen: internet är en rörig plats men Allmogen manar till eftertanke. Så varför inte ge det lite tid för reflektion? Varje söndagmorgon kl 06.00 får du ett mail med alla veckans intressanta artiklar från mig, Daniel Sjöberg, direkt till din inbox. Vad säger du?

Du har anmält dig!