Södermanlandin kartta, 1700-luku

Denna historiska landskapskarta över Södermanland, även kallat Sörmland, utgavs mot 1700-talets slut av lantmätaren E. Geringius vid Lantmäteriet. Namnet betyder Södermännens land, vilket var det folk som bodde i ”landet söder om Mälaren”. Det är ett land rikt på stensättningar, gravhögar och andra fornlämningar. I landskapet finn omkring 300 runstenar, bara Uppland har fler. Den äldsta stenen vid Skåäng nära Vagnhärad bär en inskrift med äldre runor från 500- eller 600-talet. Från Sörmland har vi även en runsten i Aspa med det äldsta inhemska belägget på namnet Svitjod, som våra förfäder kallade sitt land för länge sen.

De äldsta arkeologiska spåren av södermännens förfäder utgörs av ett femtiotal boplatser från äldre stenåldern. Från denna tidsepok för 8000-6000 år sedan har man funnit ett antal stenyxor, så kallade Lihultyxor. När befolkningen slog sig ned och blev bofasta bönder började de importera fina flintyxor från Skåne eller Danmark. Från yngre stenåldern har en rik mängd fynd gjorts.

Även från bronsåldern har man gjort flera fynd, och arkeologernas slutsats är att bronsålderskulturens centrala platser bland annat var i Rekarne, en historisk bygd i nordvästra Södermanland som ungefär motsvarar dagens Eskilstuna kommun, samt vid sjön Yngaren, en sjö 15 kilometer västnordväst om Nyköping.

Från folkvandringstiden under 400- och 500-talen har man gjort många guldfynd i Södermanland, bland annat Sveriges största kända guldfynd som gjordes 1774 på Tureholms ägor. Guldet, som vägde mer än 12 kg, tros ha kommit från germanernas krigiska aktiviteter med romarriket. Från folkvandringstiden är också Uppsa kulle, en av landets största och landskapets största kungshög.

Södermanland har sett mycket blod och lidande genom seklerna. Medeltiden var inget undantag, och Unionstidens strider utspelade sig till stor del i Södermanland.