Jämtlandin, Ahvenanmaan ja Medelpadin kartta, 1771.

Detta är en gammal landskapskarta över Jämtland, Ångermanland och Medelpad, inklusive Åsele lappmark. Kartan gavs ut 1771 med kungligt tillstånd, möjligtvis kung Gustav III då han tillträdde tronen i februari 1771. Utgivare var länshövdingen Per Abraham Örnsköld och kartan producerades av Joh. Törnsten 1771 och graverades av C. Bergqvist och Fr. Akrel.

Jämtland, Medelpad (som del av stor-Hälsingland) och Ångermanland har en gång i tiden varit självständiga germanska riken. Särskilt Jämtland har en lång och rik dokumenterad historia av självständighet och självstyrande. Jämtarnas självständiga allting Jamtamot på Bynäset på Frösön är dokumenterad under medeltiden men otvivelaktigt äldre, och kan ha grundats redan under förra hälften av 900-talet, strax efter att världens äldsta kända parlament, Islands Allting, grundades år 930.

Det var först 1699, efter många blodiga krig, som centralmakten i Stockholm ansåg jämtarna som “svenska” och gav dem medborgarskap. Jämtlands befolkning var således de sista i dagens Sverige som erhöll svenskt medborgarskap. På order av Gustav III blev Östersund 15 år senare Jämtlands första (och hittills enda) stad 1786, till viss del för att kväva den urgamla, fria forbondehandeln som inte gav tillräckliga skatteintäkter till den svenska staten. Först hundra år senare kom industrialiseringen i landskapet igång med etablerandet av mellanriksbanan, Sundsvall–Östersund–Storlien–Trondheim, och med uppväxten av skogsindustrier och så småningom även med turism i fjälltrakterna.