Osta meidän historialliset kartat

Glemda menge

Skåne
1930: Pojke med cykel utanför ett korsvirkeshus i Ystad, Skåne. Foto: Berit Wallenberg / Riksantikvarieämbetet

En artikel om Skånes historia av Skånelandsrörelsens grundare, folkskoleläraren och författaren Ernfrid Tjörne, skrivet på dialekten i hans födelseby Västerstad/Vestersted. Ur Sällskapet Skånsk Samlings årsbok SÄASÄ.

Dar lär ha vad en skåning mä rätt stort jehör i våra da som ska ha sajt, ad de vore bäst for vos skåninga, om vi konne glemma vår historia fore 1658. For min del töcker ja de sejr ud som om vi hade löckads å glemma den holians så bra hans bön forudan. De vore bätter vi rannsaga vos säl o tänjte ätte, om vi ente lämplien skolle konna forsöga å komma ihu den ett lide grånne bätter. For den e min sjann o då engenteng å sjäms for. Går en bara säl o fråtjänner se allt männisjovarde, så ente e dar non ann, som sir te ejn, ad en ska hålla båtter på ed. Tvärtom brugar di å glä se, om de går lid galed for ejn.

Sodden e ju varden. O en skriftlärd sa, ad vi snackar ente skånska udan ”svenska mä skånsk betoning”. Di bägge harrana konne gott ta varandra i näven, di drar ad samma håll, o de e ente tess bätter for ed. Den som ente håller på sitt ejed har iheller engen framtid, han plånas ud o blännas opp må andra. Nu e de for all del ente de vektiaste va språged kallas, men säla namned skånska e bra o täcker gott begrebed. Varforr skolle pressis ditta idiomed va fejl, om de talas vårdad? Men en borde lära se begriba, ad slarveda dialekter alltid e fejl, ente bara i skånskan udan i alla språg. Men når en marker, ad en del skåninga har den engställningen, ad di tror skånska e ett slavs fordarvad svenska, då ondrar en ente så meed på ad udomståenes har den oppfattningen.

En oppsvensk larinna, som hade gåd på kurs i Lund, kom hem o fällde ditta kloga omdömed: ”Men varför talar dom inte svenska? Dom leser ju svenska böckär.”

Varforr skolle skånska va fejl? Kommer en udom Skånes gränsor, så snackar di rätt. Sagen e helt enkelt den, ad här i lanned talas dels skånska, dels oppsvenska, o de ejna får vell anses lia berättiad som de andra. Naturlitvis tar en skåning, som bor oppad lanned, så pass hejnsyn te sin omjivning, så han modererar sitt språg, men direkt apa ette andra varken kan ella bör han. Apar andra ette skåningana, såvitt de ente jäller å jöra narr ad dom?

O kommer en ud lid, så sejr en osse, ad di har gott om menge. Gravstejna o statyer o tavlor vittnar om ”fornstora da”. O de e ju bätter en å glemma di menge en varkelien har. En kan tjänna se svårmodi, når en står på Stortöred i Lund. Behöver en forklara vaforr? Varenda ärli skåning bör vell där tjänna ett steng i sitt samvete.

Den manlie läraren ve samma skola som larinnan må språgfonderingor harr ovan – han va dessliges riksdasman! – jutt mä en skånska, ett å di bästa fruntömmer Gu har skapt, o som fött sin man o fostrad ad honom o fosterlanned åtta freska, hortia ongdoma, brugte oppbögga sin omjivning mä såna udtröck som: ”Inge folk har fått så myckä stryk som skåningarna.” Onnertecknad anså ve ett soddent tefälle ett enkelt ”Håll kjäft!” som de lämpliaste svared. Soddent läder ska sodden smorja ha. –

Men teli onnorvisning sätter fröjt. Den e modder nu o hottas imellom di engkallade te o mä å di älste årsklassorna – frå Varmlann o Hälsinglann o andra oppsvenska lannskab. Den forpestar loften i forläggningor o tågkopeor men e for räli te å sätta i tröck.

Te å ära o bevara hemböjdens menge o historja jir ambisjon for framtida jarning. Dar e engen vidare risk ad vi ska lava ihob falska sejvardiheder ad vos i Skåne, de e folked rejnt for kritiskt te. Di fodrar bevis, så ente fantasien vållränner mä forstånned. Men vi får liavell betänka, ad skåningen h a r en hejl hob menge, som e älre en di svenske, for Skåne va ju tiliare beböjt o odlad.

De danska riged lär ju ha kommed te må udgangspongt frå Skåne. Redan dessforengan hade vi en sodden kar som Ivar Vidfajne, kong Halvdan Snälles sön, född på Ivö, som omkreng år 740 to ente bara hejla Skåne udan lid o lid så småningom allt lann i Nordeuropa i besittning. Sagor, sir somma. Ja ondrar ded, så meed som ded e omvittnad. De går nok ente så lätt å griba så stora händelser direkt å loften. Hanom borde Ivö ha ett synlit mengesmarke ette.

Anund de Scania, som i borjan å 800-taled besejra sju slaviska konga – förresten jore han se tjänd som statsman jenom sitt möde mä kejsar Karl den Store ve Ejderströmmen – e de vell bra stor söng å glemma.

O Harald Klack, Ragnar Lodbogs bror, som borja å rejera 832 o ble Skånes foste krestne kong, döpt i S:t Albani tjorka i Mainz, e rejnt for go te å forjäda.

Gange-Rolv har visserligen fåd en staty i Rouen i Normandie. Där står han stadit på sina föder på töred. Han va ju så fullvöjst, som vi mengs, så enged ög tydde bära nom. Men h å r e hans staty i Skåne, dar han säkert nok va född o båren? Hade han ente vad ded, hade vell ente heller hans krissfolk vad härifrå, o ad di va skåninga bevisas å ad byanamnen i Normandie ble oppkallade ette skånska bya, te ex. Tågarp o Ivetofta. Vi får lägga marke te, ad namned Normandie kommer å nordmän, ente å exempelvis norrmän. En pendang hos vos å Rouen-statyen skolle ente skada. Hallängingana sir ad han hör dom te – la gå for ded, Halland e osse ett å di skånske lannskaben.

O hår nonstäns står bilden å Sven Tvesjägg, som ga Skånes fruntömmer arvsrätt, han som va den tidens skåninga så kjär, ad di löste nom fra jomsvikinganas klör trej ganga, hår gang må hans ejen väjt i gull o hans dobble väjt i selver? De va nu som skåningana löste eng di store skovana imellom böjdorna, som forud hade hört te kongen, o så kom di i ställed i ejnsjeldas hänner. Vem ved om ente de va di transaksjonorna, som har jolped vos skåninga allt engte våra da, så vi har löckads komma ongan brugsharravälded, som e så typiskt for Oppsverige. For sin dess har bå stor- o småbönner hålled fatt va di fe tag i den gangen, o må ejendom följer säkerhed o trögghed, ragröggadhed, trovardihed o kraft.

Ella hoddent har vell Knut den store (101-4-1035) bled hedrad? Han har ju i alla fall fåd namn om se å va staen Lunds gronnläggare. De e vell mest han en tittar lajnt ette där på Stortöred. Hans betydelse som regent över Danmark o England behöver vell ente framhållas här.

Knut den helie (1080-1086) ställde om så di bejönte bögga den nuvarane domtjorkan, o varken den ella han e vell ejentlien nåd å sjäms for?

O kong Erik Ejegod lötte opp Lunda sta te den höjaste höjd den konne komma te, når den ble hejla Nordens ärkebiskopssäde … Forresten konne ärkebiskop Asker, den foste som to mod den ärerige plassen, gott få ble lid ihukommen. Han va i alla fall den foste mä den titelen, som bodde på skandinavisk jor.

Men nu kommer vi te en samvetsfråga: Var i Saxos sta e monumented över Saxo ?

Om Absalon, fast han va en kjämpe båld o anla Kjöbenhamn, e vell skåninganas meningor delade, men va sis om den lärde o sjeckelie ärkebiskopen Andreas Sunsön ? Ad lybeckana opåtalt fe hogga nör o vräka ongan vara granne skova den gang på 1300-taled, når Skåne va forenad må Sverige, behöver en ju ente pressis rejsa nåd mengesmarke över – jongbackana, som oppsto då, kansje i sejnare ti te o må planterade må grane, får va mengesmarke nok, men horr e de må hukomsten ve Rynebro i Bjäre härad, dar Skånes bönnor 1436 vände befriaren Engelbrekt Engelbrektsson o drev nom ud?

Ella hoddent har vi hugfäst menged å ärkebiskops Tuve Nielsen, som når nöen va som stost o hejla Skåne larm va harjad o bränt å di svenske år 14521 i alla fall fe räddad ”Longa tjorka”, lanneds helgedom o yppersta klenod? Har marsken Tyge Krabbe te Vegeholm bled tebörlit ärad, som år 1510 drev ud Svante Stures svenske hära å de skånska lanned ?

Jörgen Kocks, Hans Mikkelsen o Claus Mortensens statyer spanar en inu forjäves ette i Malmö. Va di mäborjarna betytt ene bara for staen udan for hejla Skåne o allt Danmarks rige e vell onödit å påpega.

Har Fagerhult nåd synbart tecken å påvisa ette sin bejartade sön Bengt Månsen, som 1644 i spessen for snapphanarna fe ji sitt liv for fosterjoren? Kommer en te K r i s t i a n s t a d, tittar en forjäves ette kong Christian IV:s ryttarstaty. Han va i alla fall en meed stor o markeli kong, o stäer konne han bra mä å anlägga. Va sin menge fra den svenske tien beträffar, så e di tämmelit tegoesedda mä Karl X i Malmö, Magnus Stenbock i Hälsingborg, ett karolinskt lejon i Landskrona, Karl XII:s-bysten i Lund o en staty å den onge Carolus Linnaeus i samme sta — han va ju meed rektit där ett år o lärde. Frans Suell har osse bled vederbörlien ihukommen. O en hejl del andra. Men många fattas.

En bild å Alexander Roslin te exempel vore bra å ha i Malmö sta, o en mengesplada på ded hused ve Hamngadan, som e böjt i ställed for hans födelsehus, skolle ente skada. Ad gadan ble breddad når de nya hused böjdes kan ente jälpas. Tavlan konne vel liaväl komma på nåd så när rätt ställe. O Henrik Wranér ska vi vell hoppas får sin staty i Simrishamn ella Östra Tomarp engan hondraårsmenged 1953. Ditta va nu bara nona namn på måfå i den store rigedomen, men ja velle jarna pega på, ad vi hatt meed präktit folk i Skåne, som de vore söng å rejnt forglemma. Vem tackar vos for ad vi jör ded forresten? O kostnaden for hufästaned vore vell överkommeli.

Folk slänger ud penga i massor på ded som e sämmer. Når teng som disse kom på tal men ja va i Lund, så hände de ad ja fe te svar: ”Oppsvenskana töcker ente om ad vi rejser mengesmarke över våra store skånske manna.” Ett soddent snack kallar ja enfaldit, o ded får stå for dens räkning, som sa ed. Vi lägger vos ente i dorras historja fore 1658, o då lägger di se nok ente i vår iheller. Så pass forstånn tror ja vi har på bägge håll. Ja tror snarare ad den karen va rejnt försoffad o ente fortjente å ha en sodden gammal rig o grann historja som den vi har i Skåne lann o skolle ha forstånn å va tacksamma for. Svensken mä sin start udvecklade frihedstjänsla forajtar den som e krybanes o feg men varderar o höjajtar den som har korasj o håller på sin rätt.

Men han ska jöra ed på ett rolit vis – o vi skåninga e ju tjända for ä ha gemyt … Så behöver föreningen Skåne-Sverige ente vålla nåd vidare gnissel, fast vi e komna frå så sjelda håll o meed e holians oliga … Leve skånskheden o Skånes gamle menge! Men nejr mä småtteri, fortrödenhed o domhed! Tröggheden, den store skånske tröggheden, e de bästa mengesmarked ette fädorna – men de ejna goa fortar ente de andra.

De e ju ente tvonged ad vi männisjor ska ble pressis liadana allihob – de kan vi ente, o de vore nok ente rektit rolit heller, men vi får lära vos å begriba, ad vi e lia goa, än om vi e lid oliga. O den ejne ska ha pressis lia stora rättiheder o lia stort männisjevarde som den andre. Vel han ente ha ed, ja, då e de hans ejen sjön, o då e de lia gott ad nom. Han tjänner ju förresten ente då, ad dar e nåd som fattas. Men han ska ente ha rättihed o möjlihed å dra andra må se i sin önkelihed. O forarjelit nok kan en få oppleva rälja exempel på ”kongeli svensk” fortrödenhed blann vos skåninga osse.

Historja o språg e nasjonornas själ.

Skåne e en meed gammal o fornäm nasjon, kanhända moderlanned harr i Norden, o då e de ju å väjt, ad vi sejr te vårt arv, så ente de forspilles.

Ejn gang borte, kommer de allri, allri ején .

Tilaa YouTube:


Jos arvostat Allmogens itsenäistä työtä kuvaamaan hienoa ruotsalaista historiaa ja pohjoismaista kulttuuria, ja olet tervetullut ostamaan jotain mukavaa kaupasta tai tukemaan meitä vapaaehtoisella lahjoituksella. Kiitos etukäteen!

Tuki Allmogens Swishin kautta: 123 258 97 29
Tuki Allmogens genom att liity
Tuki Allmogens testamentissasi

Suosittuja vanhoja tekstejä