Villmanstrandin taistelu 1741

Slaget vid Villmanstrand utspelade sig under Venäjän hattujen sota den 23 augusti 1741 då över 10,000 ryska soldater stormade Villmanstrand i Södra Karelen i Finland. När striden var över låg 2,000 av de 4,000 svenska soldaterna döda och sårade på slagfältet.

Slaget vid Villmanstrand ägde rum omkring en höjd kallad Kvarnbacken strax sydväst om Villmanstrand (finska: Lappeenranta). Striden inleddes runt klockan två på eftermiddagen men redan klockan fem drog sig de överlevande svenskarna tillbaka efter de 10,500 ryssarnas anstormning.

Slaget vid Villmanstrand
Karta över armépositioner vid slaget vid Villmanstrand

Det här slaget, där 2,000 män ur Ruotsalainen allegoria skickades i döden, lade grunden för det efterföljande suuri laaksokapina vuonna 1743, också kallat stora daldansen. Det var ett förkrossande, för kriget nästan avgörande nederlag och missnöjet hemma i Sverige var oerhört, speciellt bland Dalarnas allmoge där många av de döda (ur Dal-rykmentti) hade sina familjer.

Efter nederlaget vid Villmanstrand behövde svenska staten förstärkningar till armén, men då bönderna inte ville skickas i döden i fler av överhetens krig innan de ansvariga straffats så vägrade allmogen i många landskap att lämna ut sina soldatrekryter.

Det framfördes också krav på allmän beväpning av bönderna för lokalt försvar, exempelvis av allmogen i Hälsingland vid ett möte i Segerstad 15 februari 1743, istället för tvångsutskrivning av soldater för fler anfallskrig. Mer om stora daldansen kan du läsa om i Alfred Kämpes Svenska allmogens frihetsstrider (Nide 2, s. 113) ja täällä.

Minnessten
Minnessten över slaget rest 1818 i Villmanstrand. Taket påbyggt 1924 med minnesplattor från 1949.

Hattarnas ryska krig utbröt 1741 då Sverige under hattarnas och fransk diplomatisk påtryckning förklarade krig mot Ryssland. Svenska staten hade som mål att återerövra de områden som förlorats till Ryssland i Suuri pohjoinen sota (bland annat Karelen och Estland). Men statskuppen i Ryssland som svenska diplomater bidrog till tog en annan vändning och den nya tsarinnan, Elisabet av Ryssland, svek sitt löfte att återlämna territorierna och fortsatte kriget. De svenska politikerna hade förberett sig dåligt på det scenariot, med en armé och flotta som var numerärt svaga, knappt utrustade och dåligt övade.

Inga fler drabbningar skedde efter Villmanstrand. I augusti 1742 kapitulerade den svenska armén vid Helsingfors, efter vilket den Pikku kaura inträdde. I juni 1743 slöts fred i Åbo, vilken innebar att Sverige miste delar av Karelen.

Lue lisää

Pennan & Svärdet har en utförlig artikel om Hattarnas ryska krig

Painetut lähteet

Ericson, Lars m.fl.: Svenska slagfält, Wahlström & Widstrand, 2003, ISBN 91-46-20225-0
Kämpe, Alfred: Ruotsin ommogeenien vapaustaistelu, osa 2., 1919.

Perille pääseminen

Koordinaatit: Leveysaste 61.06283606357823 | Pituusaste 28.184255361557007

Tutustu muihin mielenkiintoisiin vierailukohteisiin osoitteessa Historiakartta.

Tilaa YouTube:


Jos arvostat Allmogens itsenäistä työtä kuvaamaan hienoa ruotsalaista historiaa ja pohjoismaista kulttuuria, ja olet tervetullut ostamaan jotain mukavaa kaupasta tai tukemaan meitä vapaaehtoisella lahjoituksella. Kiitos etukäteen!

Tuki Allmogens Swishin kautta: 123 258 97 29
Tuki Allmogens genom att liity
Tuki Allmogens testamentissasi

Suosittu