Julmasta ulosottomiehestä Jösse Erikssonista

På dagens datum för 580 år sedan, den 8 december år 1436, hann rättvisan ikapp en grym dansk fogde vid namnet Jösse Eriksson som huserade i Västerås. Som man kan läsa i Karlskrönikan (se bild), som färdigställdes runt 1453, fick han fick sitt straff efter tidens sed. Med särskild hänsynslöshet och girighet drev Jösse in skatter åt sin kung Pommerin Erik i större delen av Västmanland, Bergslagen och Dalarna. ”Under ett hyende av yttre fromhet, uppgiver sägnen, förövade han de förskräckligaste saker” skriver Alfred Kämpe i Svenska allmogens frihetsstrider. I Engelbrektskrönikan berättas om hans grymhet:

De fattiga bönder i Dalarna bo, deras fogde gjorde dem mycken oro, han lät dem så svåra plåga och skattade dem av mest vad de äga. Han lät de bönder i rök upphänga, så svåra lät han därmed plåga de spändes för hölass, dem skulle de draga, dem gjordes därmed så stor nöd, de födde strax barn, som voro död’, Mycken mer orätt han dem gjorde ho där granneliga efter sporde.

(ur Svenska allmogens frihetsstrider vol 1, s 44) Allt som står i de gamla krönikorna ska som Alfred Kämpe säger inte ”tagas för kontant”, en del var trots allt rena propagandaskrifter, men dalkarlarna tröttnade i alla fall slutligen på Jösse Erikssons förtryck. Genom Engelbrekt Engelbrektsson klagade de hos konungen. Engelbrekt hänvisades till svenska rådet, som undersökte Jösse Erikssons sak och fann honom ha handlat straffvärt. Då konungen inte avskedade fogden reste sig dalkarlarna 1434, tågade till Västerås och tvingade honom att lämna sitt län åt greve Hans av Eberstein. Jösse Eriksson begav sig då till Danmark, men reste 1436, försedd med lejdebrev av Karl Knutsson (Bonde), till Vadstena. Allmogen i Aska härad, Östergötland, bröt in i klostret, och som Kämpe skriver ”bundo honom på en släde och körde med honom som ett svin till Motala ting”, där han av tinget dömdes till döden och halshöggs. Kämpe skrev att Jösse ”regerade från Västerås hus Dalarna och Västmanland sedan 1413 med sådan grymhet, att han tydligen kommer att leva till tidernas ände.” Ja, än idag efter 580 år lever minnet av hans orättvisa. Må det leva i många generationer till.