Ny DNA-studie visar att Grönlands nordbor hade monopol på elfenbenshandeln i Europa

En avslutad studie vid Cambridges universitet visar genom DNA-analys att de nordbor som koloniserade Grönland i princip hade monopol på elfenbenshandeln i Europa under medeltiden.

Elfenben för kanske främst tankarna till elefantbetar, men till den kategorin hör även tandben från mammutar, flodhästar, valrossar och narvalar. Det grönländska elfenbenet kom uteslutande från valrossar.

Studien visar även att den atlantiska valrossen under den senaste istiden delade sig i två underarter, den ”österlänska” och den ”västerländska”. Den österländska valrossen bredde ut sig över stora delar av arktis inklusive Skandinavien. Den västerländska däremot är unik för vattnen mellan västra Grönland och Kanada. Studien visar att från 1100-talet och framåt kom Europas elfenben nästan uteslutande från den västerländska valrossen.

Men hur hamnade då nordbor på Grönland? Dels var det nordmännens väl utvecklade färdigheter och teknologi för segling som gjorde att de kunde expandera ut i Nordatlanten till Island, Grönland och senare Vinland. Från det som idag är Norge reste nordmännen västerut, medan våra förfäder i Sverige expanderade österut och slog ner bopålar i Baltikum samt grundade det första ryska riket och seglade vidare söderut på de ryska floderna. Men utöver den väl utvecklade seglarkonsten spelade även nordmännens äventyrslust in i koloniseringen av Grönland och, som vi ska se, en hel del mord och död.

De isländska sagorna, bland annat Erik Rödes saga, berättar om hur Erik Röde (fornvästnordiska Eiríkr rauði Þorvaldsson) år 982 landsförvisades från det då statslösa Island i 3 år efter att ha blivit dömd för mord. Allt började när Eriks granne Eyjólfr saurr slog ihjäl Eriks slavar efter att de råkade sätta igång ett jordskred på grannens gård. Som hämnd dödade Erik grannen Eyjiolf och Hólmgöngu-Hrafn. För att få leva i fred flyttade Erik vidare till ön Öxney, men det dröjde inte länge innan han hamnade i bråk igen. Erik rök ihop med en Thorgest (Þórgestr) och i striden dödade Erik båda hans söner och ett par till män. Bråket fick sin lösning på tinget där Erik dömdes till landsförvisning.

Han begav sig då ut på en resa västerut där han nådde den ö som tidigare siktats av Gunnbjörn Ulfsson och Snæbjörn Galti. Ön som skulle få namnet Grönland. Erik Röde räknas som den första permanent boende nordbon på Grönland och slog ned sina bopålar på ön 300 år före inuiterna invandrade, och Erik är även den som gav ön dess rosenskimrande namn. Eriks son Leif Eriksson skulle senare vara den första europé som upptäckte Vinland – Nordamerika.

Efter sin 3-åriga exil återvände Erik Röde till Island med berättelser om ”Grönland”, och han ska medvetet ha gett ön ett mer tilltalande namn än Island för att locka till sig fler bosättare. Fler nordbor begav sig västerut från Island och bosatte sig på två områden längs den sydvästra kusten.

Som mest ska den skandinaviska befolkningen under 1100- och 1200-talen ha uppnått en storlek på 5,000 personer, att jämföra med dagens befolkning på 56,375 personer. Den västra bosättningen (fornnordiska Vestribyggd) i nordväst, med upp till 1000 invånare och den östra bosättningen (fornnordiska Eystribyggd) i sydost, med upp till 4000 invånare.

Vikingarnas bosättningar på Grönland övergavs sedan relativt snabbt i slutet av 1400-talet. Studien från Cambridge universitet menar att flera faktorer kan ha spelat in, däribland att överberoendet på elfenbenshandeln kan ha bidragit till en ekonomisk kollaps när intresset för elfenben avtog i Europa under 1400-talet.

Under 1300- och 1400-talet blev även klimatet kallar, den så kallade lilla istiden inträdde (och varade ända fram till 1850-talet), vilket kan ha gjort det mer ogästvänligt att bo på Grönland – trots det rosenskimrande namnet. Den västra bosättningen övergavs omkring 1350, och den sista kända skrivna källan är från september 1408 då ett giftermål noteras i Hvalsey kyrka, en gammal fornnordisk kyrka som ligger i Hvalsey (Qaqortukulooq) inte långt ifrån Qaqortoq, sydgrönlands största stad.

Prenumerera på YouTube:

Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!

Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente