Grattis Alfred Kämpe på 141-årsdagen – ditt frihetliga minne lever vidare

Alfred Kämpe var en svensk författare, agitator, och redaktör för tidningen Lantarbetaren. Kämpe kom ur enkla villkor, och i två småskrifter om sitt alter ego Fredrik Karlsson beskrev han sitt barndomshem som ”det tröstlöst grå småtorpet”, ”fruktansvärt fattigt o naket”. Hans föräldrar var torpare vid godset Fyllingarum, och han började redan som barn arbeta vid godset, som vallpojke och hjälpdagsverkare. Han ska då ha kommit i kontakt med arbetskonflikter och påverkades på 1890-talet också av nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen.

Kämpe var en av dom första arbetarförfattarna, en föregångare till Ivar Lo-Johansson, och skrev verk som Trälar (1907) och Torpare (1909). Efter långa historiska studier under 1910-talet gav Kämpe ut det sällsynta historieverket Svenska allmogens frihetsstrider, från äldsta tider till våra dagar som utkom i tre band åren 1918-20.

I verket försöker Kämpe beskriva historien främst ur den fattiga lantbefolkningens perspektiv. För första gången skildras till exempel de svenska bondeupprorens historia. Vilhelm Moberg använde Kämpes uppgifter om allmogevapnet morgonstjärnan, när han skrev sin beredskapsroman Rid i natt! (1941). Särskilt i de två senare delarna, om 1700- och 1800-talets historia, var Kämpes insats pionjärens. Allmogens historia var dessförinnan mycket ofullständigt utforskad.” – Wikipedia

Man kan dra paralleller mellan Kämpes historiska författarskap och Fabian Månssons, också en arbetarförfattare och självlärd historiker där samma frihetliga ådra löper genom författarskapet. Året innan Månssons död gav han ut Folkvandringarnas historia. 1. (1937), och postumt året efter hans död publicerades Vikingatidens historia (1939). I hans verk Gustaf Vasa och Nils Dacke : historisk skildring om bondeklassens undergång och herregårdens födelse är den frihetliga ådran särskilt stark.

Men man kan också dra paralleller mellan Kämpes och Månssons tid och vår. Deras böcker spreds friskt genom de socialistiska ungdomsklubbarna på sin tid. Men idag är det ju inte främst socialdemokrater som låter sig inspireras av vår frihetliga historia. Dom tycks vara allt för upptagna med att behålla makten och hitta på nya sätt att sko sig på bekostnad av strävsamma arbetare och företagare. Det är inte längre ungsocialister som gräver ner sig i böndernas, statarnas och arbetarnas stridsrop mot förtryckande byråkrati, förmynderi och höga skatter. Det arvet tycks dom ha övergivit helt till förmån för subversiv postmodern identitetspolitik.

Istället är det klassiska liberaler, libertarianer, frihetligt konservativa och nationalister, anarkister, och andra frihetliga strömningar som tagit allmogens frihetsarv på sina axlar. Som du kanske kan gissa så tillhör jag denna fredliga skara människor. Visst finns där också en och annan frihetlig marxist och socialist som fortfarande tror på frivillig inbördes hjälp, men dom är i ytterst fåtal jämte sina statssocialistiska kamrater som taktfast marscherar längs det statligt tvångets väg. Men jag skulle tro att vår frihetliga historia slår an en sträng hos de flesta vanliga människor som inte har politiska ambitioner eller är karriärpolitiker.

Orättmätigt tvång och maktfullkomlighet, kvävande byråkrati, utsugande skatter. Det är som det gamla ordspråket säger; De gamla komedierna spelas ännu, fast på ett annat sätt. Spelarna har bara bytt plats. Men kampen som Alfred Kämpe berättade om i sitt historieverk för 100 år sen, som Fabian Månsson och Vilhelm Moberg skildrade i sitt författarskap, den är densamma nu som då. Det har den nog alltid varit. Den kampen torde vara lika gammal som människan själv, och den tog garanterat inte slut i och med den svenska demokratins intåg i historieböckerna. Den kampen kommer Allmogen fortsätta belysa. Kanske den skildringen rent av kan bidra till att någon ungsocialist återupptäcker arbetarrörelsens frihetliga ursprung. Man kan alltid hoppas. För det arvet är stort nog att delas av alla svenskar, oavsett partitillhörighet.

Den som undrat vad Allmogen-projektets symbol har för innebörd hittar också svaret i just Kämpes historieverk. Det är morgonstjärnan, spikeklubban. Kämpe berättar om hur den burits som upprorstecken vid en bonderesning 1653. Morgonstjärnan blev en central symbol i Vilhelm Mobergs roman Rid i natt! (1941), och Moberg berättade i Otrons artiklar (1973) om hur han redan i sin ungdom läste Kämpes historieverk, ”tyvärr förbisett och numera glömt”.

Det var genom Mobergs ord som jag själv upptäckte verket och hade den enorma turen att hitta det på ett antikvariat. Sen digitaliserade och släppte jag hela Svenska allmogens frihetsstrider fritt här på Allmogen.org under 2016. Du kan ladda ner och läsa de tre volymerna här: 1, 2, 3.

Men om du är som jag och föredrar att hålla en fysisk bok i handen, oroa dig icke! Hela det kompletta verket kommer nämligen att ges ut i ny tryckt upplaga den 30 juni i år, för första gången på 100 år.

Projekt Allmogen har äran att samarbeta med det nya bokförlaget Cultura Aetatis som står för nytrycket. Du kommer få höra mer om den nya upplagan framöver. Det är trots allt 100-års jublieum, och den här boken förtjänar att finnas i en bokhylla i varje svenskt allmogehem! Du förtjänar att äga ditt eget exemplar av den här förteckningen av vårt gemensamma frihetsarv.

Jag vet inte hur stor den första tryckningen kommer vara, så vill du vara säker på att få ditt exemplar i sommar kan du redan nu förköpa ditt eget exemplar av detta sällsynta verk här.

Prenumerera på YouTube:

Om du uppskattar Allmogens oberoende arbete med att skildra vår fina svenska historia och nordiska kultur så är du välkommen att handla något fint i butiken eller stödja oss med en frivillig gåva. Tack på förhand!

Stöd Allmogens via Swish: 123 258 97 29
Stöd Allmogens genom att bli medlem
Stöd Allmogens i ditt testamente